In Sweden we have ”nättroll”

Löfven har fått storhetsvansinne, skriver en ledarskribent i Expressen. Vilken tur att hen inte är anonym och skriver på nätet och anklagar kända personer för att ha olika psykiska sjukdomar.

Oj, nu ser jag att ledarskribenten ju är anonym och att artikeln finns på nätet och anklagar en känd person för att ha en psykisk sjukdom. Men i alla fall, det är en tidningsskribent som skriver det, så det är okej.

Skribenten tycker att ”föreställningen om Sveriges överlägsenhet och utvaldhet är samtidigt påfrestande”. Det är nämligen ”en gammal tankefigur”.

Skribenten gör sig även lustig över den ”klassiska” meningen ”In Sweden we have a model.” I och för sig har vi modeller i Sverige, men meningen lyder ”In Sweden we have a system.” Den är så klassisk, så invand att det är svårt att minnas den.

model

Men i alla fall, någonstans i artikeln kan man nog gräva fram något som inte är missuppfattningar eller invektiv, tror ni inte det kära vänner?

Det är nämligen detta att det är påfrestande att Sverige har ett bra system och är överlägset och utvalt – det är ju i stället USA som är överlägset och utvalt, det vet varenda unge och ledarskribent.

Det finns till och med en Wikipediaartikel om det, ”American exceptionalism”. ”In Sweden we have a system” finns inte på Wikipedia.

VI SVENSKAR SKA INTE VARA STOLTA ÖVER VÅRT SYSTEM! Andra länder, som Frankrike, Ryssland, Kina, USA, de får tycka att de är världens bästa land. Men inte vi svenskar, det förtjänar vi sannerligen inte. För vad har väl vi i världens förmodligen kassaste land?

Det är ju därför vi ska montera ner den svenska modellen, för att den är påfrestande. Ungefär som vi vill lägga ner Melodifestivalen, eftersom den är påfrestande. Och man blir trött. Vi kvinnor blir så ofta ”trötta”.

I båda fallen är det förstås ”populärt” hos den breda massan. Men det är just det. Det är ju populism. Och populism leder till diktatur.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

SVT plågar ledarskribenter med Melodifestivalen

Melodifestivalen tycker Christian Dahlgren är en plåga. ”En evig repris på 1976 med ett Sverige utan Mello vore som en saga” skriver han i Corren.

För fortfarande är vi ledarskribenter tvungna att titta på Melodifestivalen för att kunna skriva ledarartiklar. Nyligen var Maria Björk Hummelgren tvungen att skriva om den först en gång och sedan en till.

Tydligen är schlagermusik bland det viktigaste de politiska experterna ägnar sig åt, för nu är det Christian Dahlgren som tar upp, ursäkta min rena svenska, skiten, och är så desperat att slippa Melodifestivalen att inget annat hjälper än en tidsförflyttning till 1976.

För så var det under den hundraåriga socialistiska hegemonin att man inte tilläts tänka själv, eller stänga av program man inte ville se. Sådant där lever fortfarande kvar hos många, som Christian och undertecknad. Trots att Fredrik Reinfeldt befriade svenskarna från det mentala tvånget 2006.

Man kan inte ignorera det man blivit mer eller mindre hjärntvättad att göra, som att titta på public service. Enklast vore givetvis om public service avskaffades, så att vi slapp titta på eländet.

Sture-Tore Oceankulle
– stolt del av verklighetens folk

Rojas: Begränsa demokratin för att öka demokratin

Majoritetens tyranni blir det ibland av demokratin, anser Mauricio Rojas i SvD. Auktoritära eller rent av totalitära rörelser väljer allt oftare den demokratiska vägen till makten.

Men det enda helt säkra sättet att helt eliminera risken att totalitära rörelser tar makten genom demokratiska medel är att eliminera demokratin. Då kan ingen rösta på en totalitär rörelse. Annars finns alltid risken.

Om alla har möjlighet att påverka, både praktiskt och teoretiskt, så finns ingen grogrund för totalitära rörelser. Det är marginalisering som ger upphov till totalitära rörelser. Alltså behövs mer demokrati, inte mindre.

Men Rojas skriver att det som behövs är

… starka civila fri- och rättigheter som begränsar demokratins räckvidd och majoritetens makt.

Ja absolut, totalitära rörelser skulle absolut bry sig om civila fri- och rättigheter, om det bara fanns ett papper de var skrivna på.

En kommentator ställer en intressant fråga:

Socialism och demokrati är inkompatibla begrepp. Så varför tillåts socialistiska partier?

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig. Under den socialistiska hegemonins hundraåriga maktinnehav fanns inte demokrati i Sverige.

Sverige kunde ha varit demokratiskt, men så kom socialisterna till makten och makten växlade inte regelbundet mellan blocken enligt slumpprincipen (som innebär att vartannat regeringsinnehav är borgerligt), vilket hade varit demokrati, i stället tvingades folk att rösta på vänstern i hundra år för att de inte fick tänka fritt.

Mest demokrati får man dock om demokratin begränsas maximalt, så att individen får tillbaka makten från kollektivet. Då kan individen göra som hen vill och inte begränsas av majoritetens tyranni, som är som mobbning.

Nu ska jag återgå till linjär algebra och programmeringsspråk för att jag är så duktig, är ni inte imponerade? Tänkte bara nämna det så här i förbigående, jag är nämligen en duktig flicka.

Katy Fining

Politiker för politik mot politik

Medmänsklighet kan inte beordras fram uppifrån, anser Ebba Busch Thor som vill bli ledare för Kristdemokraterna.

Hon minns hur hennes mormor blev behandlad av hemtjänsten, som i bästa välmening ville underlätta hennes vardag. Därför tycker Busch Thor att ”samhället måste byggas med utgångspunkt i den enskilda människan”.

Men samtidigt säger hon ju att medmänsklighet, värdighet och omsorg inte kan beordras fram uppifrån, med direktiv och kontroll. Hon säger alltså att hon som politiker är maktlös att göra det hon vill göra.

EBT vill ta strid mot ”politiska ovanifrånlösningar” som ger människor som hennes mormor en viss standard av omsorg. För det är detta politiska ovanifrånlösningar åstadkommit.

Hennes alternativ är vad? I bästa fall kan hon tvinga fram motvillig hjälp genom att avskaffa alla alternativ (om medmänskligheten och omsorgen var frivillig så hade den ju inte behövt tvingas fram).

Ebba Busch Thors program verkar vara att inte göra någonting. Politiska ovanifrånlösningar ska hon strida mot. Och sedan får det bli som det blir med medmänsklighet, värdighet och omsorg. Om folk visar det, fine. Annars finns inget, eftersom de politiska ovanifrånlösningarna som en systematisk hemtjänst ska bestridas.

Ebba Busch Thor har alltså min röst! En politik som inte gör någonting är något vi efterlyst länge. I slutändan ser jag fram emot att Kristdemokraterna avskaffas, så att inga politiska ovanifrånlösningar längre förstör vårt fina land.

Klaus-Dieter Fliik

Dahlgrens hälsofascistiska korståg

Folkhälsopolitiken rasar Christian Dahlgren mot i Corren. Till exempel har sjukvårds- och folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) ”låst dörren till något så harmlöst som gårdsförsäljning av vin”.

Men gårdsförsäljning av vin är inte harmlöst. Om Dahlgren inte är oerhört naiv så borde han få sparken som politisk skribent om han inte känner till att gårdsförsäljning skulle kunna leda till att Systembolaget upphör att vara ett monopol.

Detta är inte ”harmlöst”, vare sig man är för eller emot Systembolaget. Säger man att effekterna av gårdsförsäljning är harmlösa så är man antingen naiv, oinformerad eller ljuger. Det låter som definitionen av en borgerlig ledarskribent.

Dahlgren fortsätter rasa;

Staten blir en uppfostringsanstalt, där den enskildes fria val och egna ansvar förtrampas under Wikströms hälsofascistiska elefantfot. Det är ovärdigt ett land med vuxna, myndiga medborgare.

Men om den enskilde ska ha ett fritt val och eget ansvar så borde Dahlgren vara för fri narkotika. Vuxna, myndiga medborgare kan ju ta eget ansvar. Varför ska staten uppfostra oss om vilka gifter och mediciner vi får ha i hemmet? Kan vi inte få importera dem hur vi vill från utlandet?

Antingen är vi vuxna, myndiga medborgare som kan ta eget ansvar och hantera dessa saker, eller så finns det problem att beskriva det på detta sätt.

Christian Dahlgren är en av dessa blöjliberaler som rasar mot staten i vissa frågor, som när det gäller alkohol och tobak. I Corren 15 augusti 2014 gapade denne hälsofascist om hur Woodstock 1969 var så fel bland annat på grund av droger;

I stort sett samtliga artister uppträdde höga som hus och skulle garanterat låtit bättre om de undvikit drogerna som fritt flödade överallt.

Pappa Staten ska alltså, enligt fegliberaler som Christian Dahlgren, ändå finnas i bakgrunden och uppfostra om vilka gifter, mediciner och droger vi får använda. I Pappa Statens hus ska vi bara få dricka alkohol och röka tobak.

Vi har fått nog av blöjliberalernas hälsofascism. Avgå, Christian Dahlgren!

Katy Fining

Minska fattigdomen genom att sänka lönerna

Ojämlikheten bör öka, anser Timbro. Malin Sahlén skriver så med anledningen av tankesmedjans rapport ”Jämlika Sverige”;

Att skillnaderna mellan de högsta och lägsta inkomsterna ökar är i sig inget konstigt, utan beror på att höga inkomster drar iväg framför allt eftersom börsen har utvecklats väl […] och vi måste tillåta lägre löner än i dag.

Detta är anledningen till att tankesmedjan är en sådan motståndare till Jämlikhetsanden, som visar att ojämlikhet i sig skapar en mängd samhällsproblem.

Sahlén skriver att Sverige är mer jämlikt ”än USA var för 50 år sedan”. Hur såg det ut i USA år 1965?

During the 1960s the United States experienced its longest uninterrupted period of economic expansion in history.

Underligt att hög jämlikhet sammanföll med en långvarig ekonomisk expansion (ojämlikheten har ökat dramatiskt i USA sedan dess). Men jämlikhet gör ju att folk inte anstränger sig?

After World War II the efficiency and productivity of the US economy improved markedly. From 1945 to 1975 output per hour of labor increased 120 percent while output per standard unit of energy increased 23 percent.

Relativ jämlikhet och inkomstökningar för de flesta sammanfaller med ekonomisk expansion, produktivitet och effektivitet. Är Timbro inte intresserad av detta?

Nej, faktiskt inte. Låt oss vara ärliga ett ögonblick. Det viktiga är att arbetsgivare ska kunna anställa så billigt som möjligt så att de själva får så mycket pengar som möjligt. Sahlén skriver ju det rakt ut i det citerade stycket ovan.

Annars skulle ju tankesmedjan Timbro vara brinnande intresserad av allt som ökar expansion, produktivitet och effektivitet. Men ni hör ju själva. Det är helt abstrakt. Vem kan bli entusiastisk över ”den totala tillväxten”? För ”produktiviteten”? I förlängningen för ”kollektivet”? Det blir bara en läpparnas bekännelse.

Allt går ut til syvende og sidst ut på att öka skillnaderna i den sociala hierarkin, så att de med mer kan känna sig så mycket bättre än de med mindre. Det handlar om grundläggande drivkrafter. Det finns hos babianerna och det finns hos dagens motsvarigheter.

Det viktiga är inte att minska den absoluta fattigdomen. Det viktiga är att bejaka vårt evolutionära arv, låt oss inte hymla om det. Det är därför jag är konservativ. Konservativ på riktigt.

Johnny Golightly

Dagens tre skratt

• Lena Ek (C) och Fredrick Federley (C) tycker att Stefan Löfven – efter sitt vid det här laget närmast oändligt långa maktinnehav – lämnar Sverige på avbytarbänken i klimatfrågan. Alliansen var ju så framgångsrik med klimatpolitiken.

Skrattet är att det inte finns några klimatförändringar, men att Ek och Federley av den politiska korrektheten tvingas att göra allt för att ta politiska poänger.

• Matrön ändras hela tiden, skriver Maria Björk Hummelgren i Corren;

I nästa vecka kommer något nytt, var så säker. Således är det dumt att skatta oss in i ett sockerfritt hörn.

Skrattet är att ingen bevisat att socker är farligt, andra forskare har motsatta åsikter. Det går dessutom att googla fram de vetenskapliga resultat man vill ha.

Det vore sannerligen riskabelt att måla oss in i ett hörn där vi inte längre konsumerar lika mycket socker.

• CIA tror att fientliga länder, som Ryssland, manipulerar vädret. CIA har ringt upp forskare och frågat. USA hotas nu av den värsta torkan på 1.000 år, på grund av ”klimatförändringarna”.

Och CIA vägrar tro att det är den amerikanska livsstilens fel, som försvaras med världens största militära utsläppare av växthusgaser.

Skrattet är att människan förstås inte kan påverka vädret.

Förmodligen var det inte CIA som ringde upp – de brukar ju vara välinformerade – utan någon annan klimatforskare som försökte få det att framstå som att människan kan påverka vädret. Vi går inte på så enkla trick, herrar klimatkonspiratörer!

Katy Fining