370 – ett lagom antal tamhundar?

Rovdjur kan få existera, anser Maria Björk Hummelgren i Corren, men ”enskilda medborgares och djurägares säkerhetsmässiga, känslomässiga och ekonomiska trygghet bör alltid väga tyngst”.

Om vi talar om säkerhetsmässig och känslomässig trygghet så skulle det här betyda att alla tamhundar i Sverige borde avlivas. Många människor är hundrädda och många blir bitna och angripna av hundar.

När det gäller den ekonomiska tryggheten har det visat sig att ”vargangrepp” inte sällan är hundangrepp. Vi måste alltså forma vår åsikt om tamhundar. Det tjänar inte hundens fortlevnad att gullifiera den.

Men det är naivt att begränsa den känslomässiga tryggheten bara till rovdjur. Många äldre och barn är rädda för vildsvin och älg när de är ute i skog och mark (och kanske från en bergsknalle ser Stefan Löfven stå vid rodret på regeringsskutan på ett oroligt hav). Kan vi ha älg i Sverige idag? Är 370 älgar ett lagom antal?

Tjädrar är aggressiva djur och angriper människor. Där kan lätt ett öga ryka på ett barn. Jag vet att många män har ångesttankar på att ekorrar ska springa uppför deras byxben i jakt på nötter.

Det kanske inte sker så ofta, men den känslomässiga tryggheten bör alltid väga tyngst. Djur som borde utrotas är, förutom alla rövdjur (ursäkta min rena svenska), alltså bland annat vildsvin, älgar, tjädrar och orrar (som lätt kan förväxlas med tjädrar) samt ekorrar, och så vidare.

Visserligen har vi borgerliga ledarskribenter ofta talat om att Sverige är trygghetsnarkomanernas land. Men det gills inte på inte det här området. Man måste kunna ha två motsatta tankar i huvudet samtidigt.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Från en dödsdömd till en dödsdömd, här är en signal

Budskap till främmande civilisationer vill forskare skicka. Vi har fortfarande inte tagit emot några radiosignaler från alienar, och många har blivit otåliga. Douglas Vakoch och andra vid Seti vill använda radioteleskop för att ”skicka ut meddelanden till resten av galaxen och tala om att vi är här”.

Men science fiction-författaren och astrofysikern David Brin är skeptisk. Det kan sluta med katastrof. Varje gång en mer avancerad civilisation mött en mindre avancerad på jorden har den mindre drabbats hårt, ibland utplånats helt. Även fysikern Stephen Hawking är av denna åsikt.

Brin anser att det är ”för tyst” i rymden, som med sina miljarder och åter miljarder solsystem borde ha intelligent liv. Han tror att ”kanske är tysta för att de vet något som vi inte vet”.

En enklare förklaring är att det ofta har dykt upp intelligent liv som utvecklat civilisationer, men att de oundvikligen förstört sin miljö och därför gått under. Det har också hänt gång på gång i mänsklighetens historia – mayacivilisationen, Påskön, Angkor Wat.

Varje civilisation har en viss utmätt tid att existera efter radions uppfinning innan planeten är förstörd, under vilken tid de kan skicka ut signaler. Därför krymper tiden för möjliga radiosignaler till kanske 100, 150, 200 år, och det är anledningen till att vi inte har tagit emot dem på jorden.

Så det finns ingen anledning till oro för att skicka ut signaler i rymden. De kommer kanske att tas emot av avlägsna civilisationer, men när det sker kommer mänskligheten redan vara utplånad för länge sedan.

Vad man kunde göra vore att utforma ett budskap om miljöförstöring och överbefolkning som den främmande civilisationen kanske kan använda, om den får det i tid, när något fortfarande kan göras.

Problemet är förstås hur vi ska ta betalt för informationen. Som stolt kapitalist kan jag inte tänka mig att vi bara skulle skänka kunskapen till främmande rymdvarelser. Även till synes oskyldiga uppgifter kan de dra ekonomisk nytta av. Därför är vi på tankesmedjan Limbo motståndare till tanken på att skicka signaler ut i rymden.

Johnny Golightly

Orren på mediemarknaden

Melodifestivalen kritiseras på ledarplats i Corren för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det är inte rimligt att SVT sänder ”lättglömd skvalmusik” för att ”rättfärdiga sin existens”.

Sedan kommer Christian Dahlgren med en jättebra idé, som kommentatorn Pierre Gilly skriver.

En public service-tidning.

Dahlgren tror dock att det skulle vara ”något högst suspekt, en väsensfrämmande anomali i ett fritt och demokratiskt land. Ändå tycker vi det är okej när det gäller etermedia.”

Men public service finns inte bara i DDR-Sverige, Christian. Det finns i Storbritannien (BBC) och det finns i USA. Det finns i Japan (NHK) och det finns i Danmark (DR). Det finns på Island, i Italien, Tyskland, Nederländerna, Spanien, Kanada, Frankrike, Norge och Finland.

Tvärtom verkar det ju vara så att demokratiska, marknadsekonomiska länder alla har public service.

Då kan man vända på Christians argument; ”Vi tycker att det är högst normalt, ett väsentligt inslag i ett fritt och demokratiskt samhälle med public service i etern. Då borde vi ju tycka att det var okej när det gällde pressen.”

SVT och SR styrs inte av något parti och har inte något propagandasyfte. Tvärtom är det kommersiella medier som har ett propagandasyfte och styrs av näringslivet. Som Pierre Gilly skriver vill näringslivet annonsera i borgerliga tidningar, vilket missgynnar andra åsikter än borgerliga.

Men det passar ju Christian Dahlgren att vissa politiska åsikter inte släpps fram. Vill vi ha det så i ett fritt, demokratiskt samhälle? Vill vi ha en nyhetsförmedling som är opåverkad av politiska partier, religioner och kommersiella intressen eller inte?

Ska den enda information vi får vara från politiskt eller religiöst (t.ex. Dagen) färgade tidningar, och påverkade av näringslivet?

Skulle DU vilja läsa en neutral, objektiv dagstidning helt utan annonser?

Tidningsupplagorna faller helt på egen hand, utan konkurrens från någon public service-tidning. Kanske är det det tillgängliga utbudet som gör att folk inte vill läsa tidningar. Är det inte så det fungerar på en marknad, Christian Dahlgren?

Men nej, allt det här är ju helt absurt. Om vi fick en public service-tidning skulle den ju vara full med nyheter om Melodifestivalen (ARRGHH!!!) varvat med propaganda från Vänsterpartiet.

Och så skulle alla andra tidningar försvinna. De skulle givetvis inte fortsätta att konkurrera och försöka imitera PS-tidningen, som inte skulle öka intresset för tidningsläsande.

Även om de försökte skulle de alla tvingas stänga av Vänsterpartiet, precis som i Sovjetunionen där Pravda och andra statliga tidningar var de enda tillåtna. Det är så både Christian Dahlgren och jag resonerar: Sovjet – Pravda – dåligt. Längre behöver man inte tänka.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Not: ”Orren” är ett djur med fågelhjärna som vettlöst attackerar allting i sin omgivning, gärna public service:

Be om ursäkt, Erik Helmerson!

Förlåt oss, terrorister, skriver Erik Helmerson i DN. Han tycker inte att det är samhällets skuld att terrorism uppstår. Jag ska inte diskutera denna fråga, utan vilken roll vi nyliberaler spelat för samhället.

Helmerson skriver ironiskt att ”Ja, det är i sanning ett ohyggligt samhälle vi skapat i Västeuropa, vi ‘nyliberaler’.”

Sedan beskriver han en rad saker som nyliberalerna byggt upp, bland annat några av ”de mest jämlika samhällsbyggen som någonsin existerat …”

Jaså, är det vi nyliberaler som ska lastas för de jämlika samhällena? Denna jämlikhet som krossar all initiativkraft och framåtanda? Är jämlikhet bra nu plötsligt? Ska vi hylla Jämlikhetsanden nu, Erik Helmerson?

Ja, sanna mina ord, så fort man får ledarskribenter att ilskna till så sipprar de dolda röda sympatierna fram.

Men det är inte slut där. Nyliberalerna har även organiserat gratis skola och ”tre av världens högst beskattade ekonomier” (Sverige, Frankrike, Danmark). Ändå får ”vi ‘nyliberaler’ … kräla i stoftet”.

Nu får väl ändå Erik Helmerson skärpa sig några varv. Nyliberalerna vill inte ha världens högst beskattade ekonomier, gratis skola eller världens mest jämlika samhällen. Men det är det Helmerson påstår.

Och inte nog med det, nyliberalerna har tydligen även varit aktiva under den hundraåriga socialistiska hegemonin och samarbetat med vänstern och fackpamparna som enväldigt styrde Enpartistaten;

Ja, det är i sanning ett ohyggligt samhälle vi skapat i Västeuropa, vi ”nyliberaler”. Och, får man anta, även socialdemokraterna som trots allt tillhör de främsta arkitekterna.

Nä, det här är inte okej, Erik Helmerson, denna svartmålning av oss nyliberaler. Eller totala förvirring. Vill vi nyliberaler inte ha sänkt skatt och mindre jämlikhet? Be oss sanna nyliberaler om ursäkt, Erik Helmerson!

Klaus-Dieter Fliik

Fråga till Johan Norberg

Venezuela förfaller på grund av socialismen, skriver Johan Norberg i Metro. ”Vad lär sig den radikala vänstern av detta?” undrar han.

Ekonomin har havererat och allt beror på socialismen som genomfördes av Hugo Chávez – anser Norberg;

Fattigdomen ökar nu mycket snabbt, enligt FN. En tredjedel av varorna saknas på butikshyllorna. Familjer köar i två-tre timmar för att köpa mjölk, mjöl eller toapapper. Brister på livsnödvändiga mediciner och vårdutrustning har lett till uppmärksammade dödsfall.

Fråga till Johan Norberg: Grekland har inte varit en socialistisk stat, den har skrivit under på kapitalismen, den är med i EU, den följer nyliberala åtgärdsprogram, men genomgår trots det en djup kris.

Patienter dör av brist på läkemedel i Grekland. Antalet hiv-smittade stiger och spädbarnsdödligheten ökar. Den grekiska hälsovården har kollapsat.

”Inom fem år kommer vi i så fall att ha polio i Grekland och om tio år sjukdomar som knappast ens finns i tredje världen” säger en läkare.

Barn letar genom soptunnor efter mat. 439.000 barn lever under fattigdomsgränsen och får för lite mat, varför de svimmar i skolan. ”Suicide, HIV and infant deaths soar in post-crash Greece” lyder en rubrik om Grekland.

Än en gång har vi sett ett experiment med en nyliberal politik som säger att allt ska bli så bra, och än en gång slutar det med att vanliga människor drabbas.

Min fråga till Johan Norberg är: Vad lär sig nyliberalerna av detta? Hur ska de lära sig att inte falla för propagandan lika snabbt nästa gång?

Johnny Golightly

I samma serie:
Fråga till Maria Ludvigsson (2)
Fråga till Petter Bergner
Fråga till Amanda Björkman
Fråga till Kristina Jonäng (C)
Fråga till Linda Bergling
Fråga till Maria Ludvigsson
Fråga till Maria Larsson (KD)
Fråga till Maria Larsson
Fråga till Svante Nycander
Fråga till Eva Flyborg

Svar till Tove Lifvendahl
Svar till Susanna Birgersson
Svar till Daniel Suhonen
Svar till Gert Gelotte
• Svar till Siri Steijer
• Svar till Maria Ludvigsson
Svar till Edip Noyan, Montaser Eneim och Metin Ataseven
Svar till Christian Gergils
Svar till Roland Poirier Martinsson
Svar till Hanne Kjöller
Svar till Anton Abele
Svar till Maria Rankka

Melodifestivalen och antisemitismen

Månadens mest irrelevanta association står Maria Ludvigsson för i en bloggtext i Svenska Dagbladet;

Mitt i melodifestivaltider ställer en av P1:s främsta journalister en fråga om judars skuld i antisemitismen …

Ja, så kan det tyckas. Men vi borgerliga ledarskribenter anser alltid att Melodifestivalen måste tas upp, i alla politiska sammanhang.

Och vad skulle en ”kontrollinstans” – som tankesmedjan Timbro föreslagit och Ludvigsson tycker är en bra idé – kunna göra åt reportrar som ställer stötande frågor om antisemitism? Myndigheten för radio och tv granskar redan program i efterhand.

Så vad skulle ”kontrollinstansen” göra, stänga av reportern eller programmet i förväg innan de sagt något olämpligt? Hur ska denna kontrollinstans kunna se till att sändningarna kontrolleras på förhand så att ingen någonsin gör fel?

Jo, man sätter bara in personer som rekommenderats av Timbro i instansen, så ser de in i framtiden hur reportrar kommer att bete sig och om risken finns att de ställer en stötande fråga.

Innan jag återgår till linjär algebra och programmeringsspråk vill jag bara säga en sak till om Melodifestivalen, att den är populär. Populära program hör inte hemma i public service – och public service bör övervakas så att den inte gör populära program.

Katy Fining

 

Lotsarnas vinster – vad är problemet?

Etableringslotsarna försvann i fredags. Arbetsförmedlingen sa upp alla avtal. Det var först sedan Säpo meddelat att en del lotsar rekryterat folk till den religiösa sekten IS som politikerna reagerade.

Att en enstaka fadäs ska fälla en storslagen reform införd under Fredrik Reinfeldt är inget annat än socialism. Och detta får äntligen Sveriges förmodligen rödaste ledarsida, Svenska Dagbbladets, att bekänna färg.

Där går Sanna Rayman utan att rodna – trots att hon är röd både in- och utvändigt – ut och hudflänger reformen. Det är ord och inga visor;

… en politisk åtgärd i mångmiljardklassen, kronjuvelen i Alliansens integrationspolitik, som panikavslutas när det visar sig att pengarna kan ha gått till brottslig verksamhet och rentav understött internationell terror!

Nej, det är inte ”Röd Front” – om det nu finns en sådan blaska – utan Svenska Dagbladet dessa ord står i.

Enstaka ruttna russin gör inte att hela paketet måste kastas. Vad är egentligen problemet med vinster i välfärden, Sanna Rayman? Är det avundsjuka över att vissa lyckas bättre?

Det är Vänsterpartiet som likställer ”vinsterna” som lotsarna tog hem med ”ohederlighet”. Det är en missuppfattning att bara lotsliknande verksamhet drevs i offentlig regi skulle det automatiskt bli bra.

Hur man uppnår målet är vad debatten borde handla om, inte vem som ska utföra den. Det är bara att skriva i kravspecifikationen att det icke är tillåtet att rekrytera till IS, så är problemet löst!

Felet är statens, som inte infört tillräckliga kontroller. Skattebetalarna och de arbetssökande är förlorarna på stoppet. Lotsarnas vinster var från vänsterhåll per definition av ondska ursprunget som nu ska försvinna.

Vänstern misstror valfrihet och företagsamhet. Och nu har vi klara papper på att Svenskan är inte ”Alliansens Pravda” utan rätt och slätt ”Pravda”.

Klaus-Dieter Fliik