Institutioner krävs för förändring, tror Lena Andersson i DN. Det finns grupper som lever på stenåldersnivå och som inte förändras, trots att de har samma möjligheter som alla andra. Skillnaden är att de inte har institutioner.
Om man inte föddes in i en värld av institutioner som berättar vad man ska göra och drömma om skulle man nog i högre grad ligga och vila mellan måltiderna och tarmtömningarna, prata lite, titta på molnen.
Stenåldern på 3,4 miljoner år och neolitikum på 5.000-8.000 var helt enkelt slöseri med tiden, är slutsatsen. Alla bara tittade på molnen.
Om vi fortsatt på detta sätt skulle vi kanske kunnat hålla på i 3,4 miljoner år till. I stället har vi valt att bränna slut på allt, på jordens resurser, flora och fauna, och står inför utrotning av oss själva.
Det är just typiskt vänstern, som Lena Andersson är en del av. Titta på Sovjetunionen, det utvecklades med en rasande fart efter 1917 och förorenade landet något oerhört.
Som konservativ föredrar jag långsam förändring, som på stenåldern – nya former på flintspetsarna vart 100.000:e år – och jag har vänner som är nyliberaler och som föredrar ett tillstånd utan institutioner och socialistiska stater som ”berättar vad man ska göra och drömma om”.
Är det bara vi som står upp för gamla värden?
William von Pamp
Det var många som låg och sov i kyrkbänkarna förr då veckans närvaro i denna institution fortfarande var obligatorisk – men s.k kyrkstötar där inne och skampålar utomhus under molnen satte tinder i ögonen på pöbeln i bänkarna!