Förakt för kommersiella produkter visar borgerliga politiker i Stockholm. När ett torg i den nya stadsdelen Annedal skulle döpas till Bamsetorget reagerade stadsbyggnadsnämnden med orden ”namnberedningen måste iaktta försiktighet med namn sprungna ur rent kommersiella produkter”.
Däremot går det bra att döpa kvarter och gator efter figurer som Alfons Åbergs låtsaskompis Mållgan och Pippi Långstrump. De är båda sprungna ur kommersiella produkter.
När journalisten Mia Tottmar i DN påpekar detta ändrar sig stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M) och säger att det är skillnad i verkshöjd. Men man hade ju tänkt använda figurer ur Tove Janssons Muminböcker, som också är seriefigurer (man hindrades bara av rättighetsskäl). Jansson ritade mumintrollen som serier redan på 1950-talet.
Bamse och hans vänner betraktas som dåliga serier och mumintrollen som bra serier. Vad är skillnaden? Inte att Bamse har en socialistisk ideologi, naturligtvis. Sådana småttigheter står vi borgare över. Men tänk på hur småaktiga sossarna skulle varit!
Bamse publicerades i serietidningsform, medan mumintrollen publicerades i bokform. Ni ser skillnaden! Den ena har hårda pärmar, den andra sladdriga pärmar. Det är det allt handlar om. Bamse är kommersiell och saknar verkshöjd på grund av omslagets hårdhet.
Gabriella Fisting
Eftersnack: Men Mumintrollen publicerades faktiskt i pressen till en början, i dags- och veckotidningar med sladdriga omslag. Så vad är skillnaden?
Jo, skillnaden är storleken. Serietidningar har barnvänligt format medan dagstidningar på den här tiden (1954-1975) var stora. Det kommersiella som inte har verkshöjd publiceras i mindre format i sladdriga omslag.
Så. Är ni nöjda nu, eller måste jag fortsätta?
Tipstack: Kurt.
Jag är inte nöjd. Du måste fortsätta.
Mycket bra att Pippi Långstrump hedras. Hon är ju egenföretagaren som varken betalar skatt eller går i skolan, ett rent föredöme.
Men att den handikappade mesen Pelle Svanslös dessutom fått en gata uppkallad efter sig, måste väl vara ett misstag? Det borde väl rimligen vara Ärlige Måns som skulle få en gata uppkallad efter sig?
Och när man dessutom ser att ungdomsbrottslingen Emil också fått en gata uppkallad efter sig så tas man sig ju bara för huvudet, hoppas att SÄPO bevakar invånarna på den gatan noga, där har vi framtidens terrorister!
Jag har alltid undrat om krönikören Gabriella vekligen gillar sitt efternamn eller om hon vill ha en gata döpt efter sig? Då kan man ju verkligen undra vad invånarna på den gatan har för sig!
Jag förstår inte vad du menar?
GF
Jag har visserligen aldrig hört talas om denne ”Bamse”, men när jag söker efter honom så finner man ju rent förfärliga värderingar:
.
.
.
Ingen blir snäll av stryk.”
.
”Många små svaga tillsammans kan besegra den starke.”
.
”Det är modigt att våga säga att man är rädd.”
.
”Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare.”
.
Det låter ju som något som skulle kunna vara taget direkt ur kommunistiska manifestet.
Jag tycker att varje stad borde ha ett villaområdet som hette Tintin där de enskilda gatorna hette sådant som Kongovägen, Anfäkta och Annamma eller t.ex Castafiores Juveler…
Det finns många förtroendelösa… ehh, jag menar förstås förtroendevalda… politiker som vill förbjuda allt – utom sin egen Ankeborgspolitik…
Mynttorget, marknadstorget, salutorget, börstorget, kasinotorget, mm då?
Vilka dumheter! Varför ska man döpa ett torg efter en seriefigur. Lite seriöst får det väl vara. Smaka på det här ” Hej! Jag heter mats och jag bor på Husmus gränden som ligger vid Bamsetorget! Andra gator i området är snurre skutt gatan och katten janssons väg!” Det kan ju vara kul när man är 5 år, men fan inget man vill skriva i cv:et eller använda sig av när man raggar på krogen.
Precis, det måste vara ett flashigt gatunamn för att få med sig brudarna hem, som Hantverkargatan.
Fredrik ”Flipper” Filén
Coola snobbar bor på Hantverksgatan och inte Bamsetorget. Det vet vilken normalbegåvad bimbo som helst.
Min totalfavorit är Badlandsberget lite utanför Nässjö. Vad sägs om den? Va!
Att påtvinga folk kollektiva gatunamn är ju kommunism – hur kan det fortfarande vara tillåtet under Alliansen?
Varför skall jag behöva bo på samma gatunamn som den där lilla skäggtomten Nilsson i 34 som vrålar så det hörs över hela kvarteret när han får stryk av sin fru och deras skitfula trädgårdstomtar?
De smugglar antagligen in knark efter sina semesterresor till Thailand också. När polisen väl sätter dit dem i framtiden så kommer ju jag att dyka upp i sociogrammen hos FRA enbart därför att jag bor på samma gata – jag har för 17 aldrig ens varit hemma hos dem!
Det behövs en valfrihetsreform på adressområdet på samma sätt som inom vården, alla fria människor borde ha rätt att välja sin egen adress!
Håller med. Man skulle kunna tro att man äger den adress man bor på, men när det gäller dessa saker så är vi alla offer för den socialistiska diktaturen. Köper jag en bostad så ska jag givetvis få bestämma vad den ska få kallas. Tänk bara på dom stackars bostadsrättsinnehavarna som bor på Förstamajgatan i Göteborg. Det finns ju ingen Sjättejunigatan eller Trettiondenovembervägen för oss liberalt konservativt sinnade. Skandal!
Kan man skylla på Mållgan så kan man skylla på Bamse!
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skyllde-pa-mallgan-friades_2436807.svd
Mumin: vit och bra.
Bamse: brun och dålig.
Hur svårt är det att se sambandet? Va!
Jag måste återkomma i till den här tråden.
Kan det inte vara något smartare än vad vi hittills tänkt ut?
Vi får ju inte glömma av att Landsfadern är nallehittaren nummer ett. Jag ser det som ett problem om det skulle finnas ett torg uppkallat efter en nalle, för då kommer ju Landsfadern att befinna sig där hela tiden.
Det går visst döpa till Bamsetorget, till utrikesministerns ära. Särskilt om Torget härbärgerar imponerande rymd och klang emot hårda stenbelagda gångar och väggar. Här kan ekona leva mellan tidevarv och decennier om svunna storverk. Här kan kallt stål och smält järn bilda en dunkel bakgrund för ett närmast smort sinne de egna lösningarna.. Ett koppel av poserande körsångare i hård brons stående på tomma förkromade oljefat skulle ge kontrast åt det mjuka blå som annars skulle dominera bilden i överkant.