Förakt för kommersiella produkter visar borgerliga politiker i Stockholm. När ett torg i den nya stadsdelen Annedal skulle döpas till Bamsetorget reagerade stadsbyggnadsnämnden med orden ”namnberedningen måste iaktta försiktighet med namn sprungna ur rent kommersiella produkter”.
Däremot går det bra att döpa kvarter och gator efter figurer som Alfons Åbergs låtsaskompis Mållgan och Pippi Långstrump. De är båda sprungna ur kommersiella produkter.
När journalisten Mia Tottmar i DN påpekar detta ändrar sig stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M) och säger att det är skillnad i verkshöjd. Men man hade ju tänkt använda figurer ur Tove Janssons Muminböcker, som också är seriefigurer (man hindrades bara av rättighetsskäl). Jansson ritade mumintrollen som serier redan på 1950-talet.
Bamse och hans vänner betraktas som dåliga serier och mumintrollen som bra serier. Vad är skillnaden? Inte att Bamse har en socialistisk ideologi, naturligtvis. Sådana småttigheter står vi borgare över. Men tänk på hur småaktiga sossarna skulle varit!
Bamse publicerades i serietidningsform, medan mumintrollen publicerades i bokform. Ni ser skillnaden! Den ena har hårda pärmar, den andra sladdriga pärmar. Det är det allt handlar om. Bamse är kommersiell och saknar verkshöjd på grund av omslagets hårdhet.
Gabriella Fisting
Eftersnack: Men Mumintrollen publicerades faktiskt i pressen till en början, i dags- och veckotidningar med sladdriga omslag. Så vad är skillnaden?
Jo, skillnaden är storleken. Serietidningar har barnvänligt format medan dagstidningar på den här tiden (1954-1975) var stora. Det kommersiella som inte har verkshöjd publiceras i mindre format i sladdriga omslag.
Så. Är ni nöjda nu, eller måste jag fortsätta?
Tipstack: Kurt.
