Sluta bekämpa rikedom, manar Robert Gidehag och Arvid Malm från Skattebetalarnas Förening. Deras enda argument är att det är orättvist att de rikaste betalar mer i skatt.
Just det, den socialistiska tanken om ”rättvisa”. Här skulle jag i vanliga fall skriva ”Men gissa vad, livet ÄR orättvist, vänj dig vid det och jobba mer om du vill ha mer pengar i stället för att sitta och skriva gnällartiklar i statsunderstödda tidningar”, men det passar ju inte i sammanhanget!
De skriver om ”de rika” och ”de fattiga” inom citattecken som om det egentligen inte existerade rika och fattiga. Helt riktigt, rika och fattiga fanns fram till 1930-talet, nu är alla lika, utom att de som inte är fattiga på riktigt är latare än de som inte är rika på riktigt.
Men faktum är helt enkelt att klyftorna växer i samhället, och resultatet, ja det är enligt Jämlikhetsanden ett samhälle som är sämre för alla. Även ”de rika”. Även en rik kan bli rånmördad vilket kommer att ske oftare i ett mer ojämlikt samhälle.
Detta är givetvis nonsens. Är man bara tillräckligt smart så klarar man sig undan de negativa konsekvenserna. En rik person är ofta vigare än en fattig person som ligger på soffan och dricker Coca Cola och proppar i sig ostbågar framför tv:n.
Tänk dig nu att denne fete klump ska springa efter en flitig entreprenör och försöka kidnappa honom! Löjligt.
Men framför allt bör vi tänka på barnen. De rikas barn som får sämre förutsättningar i livet när deras föräldrar får en lägre inkomst. Buhuu!! Vem gråter för dem? Förutom Marcus Birro?
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
