Draken somnar in igen, tror nu vissa bedömare. Kinas ekonomiska under kan vara över, menar till exempel Daron Acemoglu och James Robinson i den nyutkomna boken Why Nations Fail. Både Niklas Elert och Jonna Sima ser tecknen på nedgång.
Under tiden börjar borgerliga skribenter att hylla nästa stora vinnare: Afrika. Benjamin Katzeff Silberstein, expertkatstrofturist med inriktning på Nordkorea, är en av dem som konstaterar att ”Lejonet har vaknat.” – ”Mellan 2001 och 2010 låg sex av tio av de snabbast växande ekonomierna i världen i Afrika”.
Det är här det blir problematiskt. Hittills har utbildningsminister Jan Björklund (FP) talat om hur bra det är med kinesiska i skolan:
Jag vill att Sverige ska vara det första landet i Europa som introducerar kinesiska som främmande språk på alla högstadier och gymnasier …
Ska han nu bara ett år senare behöva ändra sig? ”Jag vill att Sverige ska vara det första landet i Europa som introducerar bantu som främmande språk på alla högstadier och gymnasier.”
Jag kan acceptera kinesiska, de är duktiga och så, men … afrikanska? Ska pursvenska linblonda blåögda elever behöva lära sig fraser som ”Gari langu linaloangama limejaa na mikunga”?*
Björklund, om du gör detta så flyttar jag efter Rolle till Texas. Där är folk dessutom vänliga, i motsats till i Sverige där man knappt står ut med de djävla svenskarna. Och om de sen också ”språkar” på bantu … !
William von Pamp
* ”Min svävare är full av ål.”