En skamfläck på barnrättsområdet i Sverige finns kvar, menar ärkebiskop Anders Wejryd och en grupp aktivister. Det finns tydligen bara en skamfläck, och det är skydd mot påtvingade äktenskap för minderåriga.
Wejryd et consortes berömmer sig över lagen mot barnaga. Som inte gäller omskärelse av pojkar. Medan ett äktenskap alltid går att upphäva genom att skriva på ett papper kan man inte rädda en förhud som slängdes bort 20 år tidigare. Skillnaden är att man inte törs ta strid mot omskärelse eftersom det engagerar för mäktiga grupper.
I stället är det enklare att ge sig på ett pseudoproblem. Hur så?
Ärkebiskopen ojar sig över ”Intyg från vårdnadshavare vid ansökan om äktenskapsdispens”, trots att det bara beviljades nio sådana dispenser mellan 2005 och 2007 – i genomsnitt tre om året.
Och inget säger att det handlade om invandrarföräldrar som ville gifta bort sina barn snarare än om unga (inrikesfödda, oerhört blonda och blåögda svenska) personer som själva ville gifta sig, till exempel på grund av graviditet.
Tro’t eller ej, men unga under 18 blir gravida – särskilt idag när moralen bland blonda svenska tjejer och killar är på träsknivå – och de ska alltså inte få ingå äktenskap. Många sexton- och sjuttonåringar är idag mognare än tjugoåringar för 30 år sedan. Endast personer över 18 kommer att kunna undvika oäktingar eller bastarder.
De kan ta på sig ansvaret att uppfostra barn i flera decennier, men de är inte redo att genomgå en religiös ritual som varar en halvtimme?
Därför borde det räcka med en lag mot tvångsäktenskap, som innefattar barn, snarare än att ta bort en möjlighet för unga människor att gifta sig av fri vilja.
Missförstå mig rätt nu. Om jag fick min vilja fram skulle endast personer som fått tillstånd av sin arbetsgivare få gifta sig, om och när denne ansåg att behov förelåg. Och underartonåringar bör få gifta sig endast för att deras barn ska slippa vara bastarder och för evigt fördömda av GUD.
Klaus-Dieter Fliik, från exilen
Tipstack: Kurt.
Nu får vi faktiskt inte glömma av att Landsfaderns parti har ifrågasätt Svenska Kyrkan. Det skulle inte förvåna mig om moderaterna kallar även denna organisation för ”extremt” och ”marxistiskt”, precis som man kallar Centerkvinnorna och Rädda Barnen samt Folkpartiet.
Och man kan ju inte lyssna på marxister såsom Anders Wejryd, särskilt inte nu när Landsfaderns parti inte har gett oss ett godkännande.
Vill för övrigt inflika att GP, en liberal tidning, tar upp på ledarsidan att detta med barnäktenskap är misshandel och borde kriminaliseras. Men sedan så finns det en annan artikel bredvid med rubriken ”Tvång bättre än likgiltighet” och handlar om en rektor som greppat tag i en elev i örat. I artikeln så kan man läsa:
Tvång är ibland nödvändigt i skolan, även tvång som kan göra ont.
Detta är sanna liberala åsikter, barnaga och misshandel ska inte ske i det privata, utan det är myndighetsutövarna som ska stå för misshandeln och barnagan. Detta är helt i linje med att Allianzens/Folkpartiets åsikter om att kolla småbarns könsorgan och att kroppsvisitera dom i olika öppningar.
Men eftersom det ändå är dags att integrera barnen fullt ut i arbetslinjen, så kommer begreppet ”minderårig” att avskaffas. På köpet slipper vi också tjatet om att barnkonventionen skall ratificeras som svensk lag och mangaporr och alla annan form av porr blir tillåtna, utom tidelag förstås.
Jag kan inget annat än att applådera Klaus-Dieter knivskarpa analys. Det här är givetvis inga frågor som en pappa staten ska lägga sig i och på kommunistiskt maner toppstyra. Det är ju givetvis upp till arbetsgivaren att bestämma om dennes anställda ska gifta sig, ha barn etc
Barnäktenskap kommer att minska sossarnas möjlighet att falskpropagera om barnfattigdom. Det blir lättare att syna deras bluff. Om de påstår att barnfattigdom har ökat med tio procent så kontrar vi med att femtio procent av dessa så kallade barn är gifta – och då blir de ju utskrattade i gammelmedia!
Vi bör även tillåta präster att gifta sig med sina korgossar, det kan ge ett stort uppsving för katolicismen i Sverige!
Det är en gammal och fin tradition att pappan ger sitt godkännande till att dottern gifter sig. Själv samtyckte jag nyligen min 32-åriga dotters äktenskap.
Rimligen bör ju arbetsgivare, näringsliv tillsammans med stat kunna kräva att t.e.x. medarbetare inom ett arbetslag parar s…jag menar parar ihop sig. Anställd A kan matchas med C och B med F osv. Tänker på din tidigare post bror Fliik om hur singlar lever i utanförskap.
Massgiftermål sker på arbetsplatsen (obetalt givetvis) och leds lämpligen av teamleader alt. COS.
Man slår två flugor i en smäll då detta löser frågan om barnäktenskap och/eller tvångsäktenskap samt dels problemet med singlar- frågan löses helt magiskt av sig själv på ett naturligt sätt av marknaden då människor skall ut i arbetslivet och är 18 år fyllda. Givetvis tar man hänsyn till om A gillar C. När man introduceras i sitt team får man ju lätt känn på vem som passar med vem. Arbetsgivaren har dock alltid sista ordet.
Arbetslösa, FAS3, ”sjuka” och dyl. kan ju lämpligen samlas och paras ihop på AF-möten. Där giftermål sker.
Kan också i ett senare skede tänka mig att barnen ”markeras” vid födseln för vilket bolag / konsortie deras föräldrar tillhör. På så vis säkrar man för framtida generationer.
Inom den transatlantiska sportvärlden kör man ju ”draft” av talanger, kan tänka mig samma system här för framgångsrika företag (det vill säga sådana som nolltaxerar).
För övrigt anser jag att ”nyordet” underartonåring är briljant!
Pingback: Siare i alla Stior förenen eder ! Här som i Ukraina !! | Hedniska Tankar
Egentligen borde det inte alls vara tillåtet att gifta sig överhuvudtaget. Män är väl de som alltid åker dit rejält ekonomiskt när äktenskapet går åt skogen. Giftermål kan kosta en hel del, men den stora släggan i nacken kommer alltså när man inte har lust att ha göra längre med kärringen. Vad det gäller ”bastards” så består väl minst halva landet av hedningar idag så det är ju helt oväsentligt och överhuvudtaget så handlar det väl mer om att ungarna får en bra dagisplats i rätt område så de får korrekta värderingar från början. Sedan är det rätta skolor osv. föräldrarna är helt sekundära och egentligen bara de som står för skolskjuts, samt tak över huvudet.
Egentligen borde barnbidraget öka rejält och staten ta sitt rätta ansvar för de kommande skattebetalarna, istället för att vältra över det på föräldrarna som slavara för staten, samt ungarna.