Maria Ludvigsson, före detta Svenskt Näringsliv, kan inte planera sin tid, erkänner skribenten i Svenska Dagbladet. Hon är irriterad på att hon får betala en tilläggsavgift på tåget eftersom hon aldrig hinner köpa biljett i tid. (Jag önskar parentetiskt att Ludvigsson aldrig slutar på SvD, för hon är en av de lättaste måltavlor jag haft.)
Det är fräckt att kräva ordning och reda av kunderna, tycker Ludvigsson, när man inte själv har tåg som går i tid och när det en gång var ett felskyltat tåg.
Jag är helt säker på att den dagen SJ:s alla tåg går i tid, och inte en enda gång felskyltar så att Ludvigsson ser det, den dagen lär sig Maria Ludvigsson att vara punktlig och planera.
Jag är helt säker på att hon den dagen också förstår skillnaden mellan ett stort bolag med komplicerade maskiner och tusentals personer och rutiner som måste koordineras, och en enda person med ett komplicerat maskineri i huvudet som på något sätt måste försöka koordinera sina hjärnprocesser så att den kan titta på klockan och förstå hur den måste bete sig inom den närmaste framtiden.
Jag undrar vidare om man kunde tycka att det är fräckt att rasa mot bidrag och att bidragsränderna inte går ur så lätt när man skriver i en tidning som tar emot bidrag från staten i form av 56.600.000 kr i driftsstöd (2012) och distributionsstöd 3.607.320 kr (2011).
Eller är det skillnad på fräckhet och fräckhet? Jag står absolut på Ludvigssons och Svenskan sida, det är bara det att jag blir lite förvirrad och gärna vill få klarhet.
Johnny Golightly
Det skandallösa i detta är väl att alla miljöpartijounalister på SvD såg till att begrava denna nyhet i en s.k. ledarblogg. Hade vi haft riktiga journalister i Sverige hade detta varit på löpet med krigsrubriker av typen ”LEDARSKRIBENT FICK BETALA TILLÄGGSAVGIFT PÅ TÅGET – ANKLAGADES FÖR ATT INTE KUNNA PLANERA SIN TID”
Har stackars Maria råkat ut för tidstjuvarna? I så fall skall hon vända sig till Momo (världsberömd detektiv, tidstjuvarnas värsta mardröm plus expert-tipsare på hur man slipper tilläggsavgifter)
Fy faan för SJ! Men om privata aktörer kommer sent med tågen eller skyltar fel, då jävlar håller vi käft! För det är hårt arbetande entreprenörer som Ludvigsson etc (med bidrag, men det håller vi tyst om) som bygger samhället! Hade vi bara haft SJ hade vi haft skyhöga priser i konkurrensens frånvaro! Titta bara hur det var förr; man kom fram i tid, man kom fram hela vägen, man behandlades med respekt av konduktörerna osv.. SKA DET VARA SÅ? Folk kan väl köpa SUV? Vi har ju faktiskt den valfriheten i Sverige!
Jag håller med Ludvigsson, hela universum ska anpassa sig efter min klocka. Varför ska jag planera, när övriga världen kan göra det istället? Förtjänar inte jag lite frihet?
Det värsta en normal arbetsgivare vet är organiserad brottslighet… förlåt, jag menar organiserad arbetskraft. Det hedrar således Ludvigsson att hon är o-organiserad! :-)
Ja det är ju verkligen höjden av fräckhet att SJ har konduktörer som inte vet sin plats och underdånigt ber om ursäkt inför Fru ledarskribent.
Felet är ju i grunden inte att SJ har ombord-avgift, den borde ju tvärt om fördubblas, utan felet är dessa avgifter tas ut av alla kunder. En Fru ledarskribent eller borde ju inte behöva hålla på att trassla med petitesser som biljetter överhuvudtaget. SJ borde helt enkelt sluta med biljettkontroll i 1:a klass
Ursäkta, men SJ står för Sent Jämt. Förstår inte varför folk klagar, jämt på att tåget är sent. Det står ju i svart och vitt.
Konduktörens ”fräckhet” i det aktuella fallet måste dock betraktas som en bagatell jämfört med den behandling jag själv fick genomgå i förra veckan då jag försökte gå ombord och köpa biljetten direkt av flygvärdinnan…
Tidsoptimister är såna som kommer till fronten i taxi när slaget redan är över.
Fint folk kommer sent och det vet man på SJ, därav påslaget åt försenade resenärer.
Maria Ludvigsson, ledarskribenten är naturligtvis en lyxlirare som inte vet mycket om verkligheten som vi ”verklighetens folk” känner den.
Jag drar mig till minnes en episod på ett lokaltåg för ett antal år sen. Biljettautomater fanns nu uppsatta på perrongerna och det gällde att ha löst biljett när man stigit ombord på tåget.
Konduktören gick nu runt i full färd med biljettkontrollerandet. Helt plötsligt hände nåt dramatiskt. En propert klädd ung man hade ingen biljett! Jag gissade att det nyligen ingångna EU-medlemskapet kunde ha bidragit till att denne man från nåt av de gamla EU-länderna nu förirrat sig in i Sverige. Konduktören förklarade att han skulle ha löst biljett i en automat på perrongen, men det var tydligen inget som denne EU-medborgare hade varit med om tidigare. Han trodde att konduktören skojade! Och konduktören förstod inte mannens brutna engelska! Kortslutning! Ingen förstod vad den andre sa!
Efter en stunds dividerande mellan de båda männen så sken konduktören upp. Han hade uppfattat ett ord som han förstod! ”Asshole!” Det avgjorde saken. ”Nu åker du av din jävel”. Sagt och gjort. ”In the middle of nowhere” nånstans norr om Eslöv kastades EU-medborgaren handlöst av tåget. Det sista jag hörde honom ropa var: ”..fucking Swedes…”
Nu kan man ju tycka att jag kunde gått in och tolkat så killen kunde få lösa sin biljett. Men jag kunde naturligtvis inte blanda mig i kriget som pågick och riskera att själv bli en stridande part. EU är ju som vi alla vet ett fredsprojekt.
EU-projektet går som på räls.
Tyvärr…
Jag har ju iofs själv blivit avslängd nån gång…Men tänker nog lite mer på de allra första resorna som tågluffare..Långa resor, och jag dagdrömde ofta att om man drog i nödbromsen och bara vandrar över fälten, vad händer då? Eller om jag väntar en minut och går över nästa fält. Blir det skillnad? Kanske bor min kära där eller där. Eller något annat sker som förändrar. Är allt en slump eller inte..Måste fråga Landsfadern.
För övrigt vill jag påminna om
Motion 1992/93:K819 av Ulf Kristersson och Henrik Landerholm (m) som handlar om slopat partistöd (bidrag). Varför är moderaterna inte konsekventa utan lever på bidrag och i sus och dus på skattebetalarnas bekostnad.
Moderaterna borde i sann ansvarstagande och moralisk anda skicka tillbaka varje skattekrona som dom får i bidrag av staten, kommunen och landstingen, särskilt med tanke på att dom inte ens vill ha landsting.
Det är möjligt att jag har svårt att följa tidsandans krumbukter, men anar inte Fru Ludvigsson, som lider av socialt klumfots syndrom, vad som skulle kunna ske i pöbelns sinne om SJ skulle snedvrida konkurrensen genom att uppvisa ett staligt fungerande företag?
Nej bevare oss väl för dylik kritik.
Ps.
Som uppmärksamma läsare redan har upptäckt är diagnosen ovan feskriven. Det skall naturligtvis vara ”klumpfotssyndrom”.
Ett litet men icke föraktligt ”p” saknades där. Möjligtvis beror även det på min eventuella otakt med tidens kurragömmalekar. Ds.
Upptäcker till min oförställda fasa att stavsfelsnisse hemsöker mig idag. Ber om ursäkt för det och bugar djupt inför en tolerant läsarkrets. Även om sådan tolerans inte alltid är önskvärd eller ens vinstgivande. Man får se det som en skrivkonstens parkbänk. Icke lönsam men ibland bekväm.