Demokrati kanske inte är något folk vill ha, skriver Vibeke Specht i Sydsvenskan. Bara 15 procent av libyerna vill ha ett införande av demokrati i landet. I Pakistan och Indien vill två tredjedelar ha starka ledare som inte behöver bry sig om val.
Det är förstås skrämmande att så många människor önskar sig ”en stark ledare” som ska styra deras länder.
Demokratins yppersta uttryck är ju att icke namngivna tjänstemän i överstatliga organisationer fattar beslut i lugn och ro bakom lyckta dörrar, som sedan genomförs av opolitiska regeringar tillsatta av organisationerna.
EU är som bekant världens största freds- och demokratiprojekt och håller på att bli ännu mer demokratiskt nu när euroländernas budgetar ska förhandsgranskas och godkännas av EU-kommissionen.
Vi ska inte ha några odemokratiska ”starka ledare”. Vi ska ha anonyma byråkrater som fattar de riktiga besluten åt oss. Den enda beröringspunkten är att de inte ska vara valda av ”folket”.
Klaus-Dieter Fliik
En viktig skillnad mellan demokratier och diktaturer är nog den folkliga uppslutningen för det politiska systemet.
Frågar man t.ex. folket i Demokratiska Folkrepubliken Korea får man förmodligen få 100% uppslutning bakom politiken och deras älskade ledare, medan om man frågar folk i länder som ännu inte nått full demokrati svarar en stor del att de i stället vill ha en stark ledare.
Således är en annan viktig skillnad att ledarna i demokratier är älskade, medan de i länder som inte demokratiserats fullt ut kan vara hatade och jämföras till och med omänskliga diktatorer – jag tänker förstås på hur Greker jämför demokratikämpen Merkel med socialisten Hitler.
EU behöver därför skaffa en bra förebild om sann demokrati ska kunna uppnås – en förebild som den Demokratiska Folkrepubliken Korea med en älskad ledare och horder av lydiga tjänstemän.
Förslår därför att Merkel och Sarkozy åker på studieresa till Demokratiska Folkrepubliken Korea.
sådärja… sådärja…..
Här, liksom i de flesta andra sammanhang, bör man nog akta sig för att dra generella slutsatser som gäller för hela världen.
Det är ju bara helt naturligt att ”sydliga” länder, oavsett om de sedan finns i Afrika, Asien eller i södra Europa, styrs av starka ledare, företrädesvis starka ledare från Norra halvklotet. Man kan ju inte vänta sig att dessa personer själva kan leda sina länder. Lösningen är naturligtvis att återkolonisera dessa länder, på så sätt blir alla tillfredsställda.
Det är ingen nyhet att de flesta människor väljer bort demoex. Kratin, eller som sydsvenskar skulle säga, kratein, den gillas.
Vi ska ej ha skojfriska ledare som Juholt utan allvarstyngda anleten som lyser upp vår vardag och välfärdssystemen.
Landsfadern och blivande landsfader Löfven är utmärkta förebilder i det avseendet.
Pustlustige Hägglund golgatavandring fortsätter.
Man vill inte ha ”demokrati”! Man vill ha Kungamakten! Man vill ha lilla Estela, vars framtid ser så ljus ut! Kungens anseende kommer tillbaka! Man vill ha folk som har spårat sina förfäder tillbaka i 3-4 led och funnit att de alla var borgerliga! Det vill svensken ha! Svensken håller på att, anno 2012, liksom på adertonhundratalet, finna sina rötter; den fattige återser sina förfäders fattigdom i trälsamhället. Den rike finner åter sina skattesänkningar och ser att det äro av godo! Så skall Sverige skilja de som vill arbeta från de som icke vill arbeta.
//Nacka ´s Ståltheet, ståthållare Nacka
Jag förstår inte… Ska Landsfadern vara svag?
Bruno aka ”Kim Il-Sum” var ju kanske inte den starkaste bland oss, men jag hoppades att Fredrik ”Kim Jong Il” skulle vara stark.
Frågan är då om Gustaf (Kim Jong-Un) också kommer att vara klen?
Det kanske är likabra att Per Goebbels styr, byråkrat som han är.
Klart här, är att folket vill ha ämbeten som går i arv. Titta bara på familjen Bernadotte! Ny arvinge föds och svenska folket utbrister i ett unisont ”ååååhhh” och får babyfeber. Fattiga ger sina sista slantar till en gåva till babyn. Uteliggare hyllar flickebarnet, som verkligen har arbetat sig upp till en position hon förtjänar. Den arbetsskadade förtidspensionären faller i gråt över den lillas söthet. Den utskrivna cancersjuke, vars barn togs av socialen, tackar Reinfeldt för vår underbara svenska ordning! Nu vill folk även ha en ny ”kungafamilj”; familjen Reinfeldt! När lille Gustav ”valdes” till MUF-ledare steg ett unisont ”åååååååhh” upp från folkskarorna, ovan nämnda. Alla ser direkt, att här är en kille som verkligen förtjänat berömmelse och storhet, en som har arbetat sig upp. En folkhjälte! Gustav, framtidens ”working class hero”