Nödrop om aggressivare vargar

Vargen värderas högre än samerna, skriver samtliga ordföranden i Sveriges 51 samebyar i SvD. Rennäringen uppges lida mer än någonsin av rovdjurens skador.

Vilket märkligt sammanträffande det är att när rovdjurens nivå är på historiskt låga nivåer så är samtidigt rennäringen hotad mer än någonsin. Det skulle säkert samerna på 1800-talet, 1700-talet och 1600-talet och så vidare hålla med om. Och det handlar inte om att rennäringen skulle vara mycket större idag, artikelförfattarna skriver ju att den är småskalig.

Antagligen är rovdjuren idag mycket mer aggressiva än i historisk tid. Även människorna är ju det, ta bara exemplet Malmö. Som kommentatorn Nordmedborgare skriver finns det kanske 50 vargar och några hundra björnar i renland, vilka enligt artikeln skulle riva 70.000 renar per år – 25 procent av beståndet.

Det handlar om en otrolig ökning av rovdjurens aggressivitet.

Rennäringen ligger på konkursgränsen och artikelförfattarna talar om kollaps och nödrop och psykiska lidanden, vilket inte är underligt med tanke på att rovdjuren uppenbarligen påverkats av samhällets allmänt förråade attityder.

När rovdjuren når ner till de 5 procent som samerna önskar kommer Sverige norr om Stockholm ändå att vara obeboeligt eftersom björnarnas och vargarnas blodtörst i motsvarande grad ökat. Lösningen måste vara 1 (en) procent rovdjur, och att denna procent hålls inspärrad på slutna anstalter (med rastgårdar för motion et.c.).

Klaus-Dieter Fliik

Sakine Madon har rätt

Varför måste vi alltid vara överens? frågar sig Sakine Madon i Expressen. Hon har lyssnat på komikern Özz Nûjen. Samförståndsandan i Sverige har djupa rötter, fortsätter Madon, och vi har haft en massa samarbeten inom politiken genom tiderna. Konsensuskulturen får oss att bli likadana.

Och visst är det som Sakine skriver. Jag tror alla håller med om att vi i Sverige alltid måste vara överens. Få vågar sticka ut hakan och ha en avvikande åsikt. Det är det gamla vanliga temat, särskilt bland borgerliga ledarskribenter, om att man i utlandet har bättre personliga egenskaper, vare sig det handlar om service, uppförande eller att våga ha avvikande åsikter.

Men jag kan bara hålla med om det Sakine skriver. Tycker man annorlunda så känner man sig som en trebent elefant i en porslinsbutik, precis så är det. Jag tror det har något med det svenska att göra, den svenska kulturen.

För precis som Sakine skriver så har hon som utomstående efter 27 år i Sverige en lite annan syn på samförståndet. Tänk om vi kunde ha det som i Danmark, att folk inte är överens jämt. Just Danmark tar ju Sakine upp som exempel – ett mycket bra exempel om jag får säga så.

Man kan väl dra slutsatsen att vi inte MÅSTE vara så extremt överens hela tiden. Men varför är det så? Jag vet inte. Och vad kan man göra åt det? För vi måste ju inte vara så överens hela tiden. Vi kan ibland ha olika åsikter, men det ska inte vara så i Sverige, tydligen.

Katy Fining