Stefan Löfven är en tråkmåns, konstaterar riksdagens förmodligen roligaste rksdagsman, Carl B Hamilton (FP).
Fig. 1: Carl B Hamilton (FP)
(inte hela, endast intressantaste delarna av)
Aftonbladet är snabbt ute och bekräftar Hamiltons åsikt – “Ännu en partiledare som gillar Bruce Springsteen och Ulf Lundell. Gäsp.”
I hans cv från Industrifacket Metall (IF Metall) hittar man följande information
Fritidsintressen
Sport (titta på)
Musik (klassiskt, rock – speciellt Ulf Lundell, Bruce Springsteen)
Stefan Löfven verkar med andra ord ha valts för att föra Socialdemokraterna till en gård på landet där den får ha det bra. Där kan socialdemokratin äntligen somna in och lämna vanligt folk i fred. Med vanligt folk menar jag medelklassen i städerna.
Men kommer Socialdemokraterna att tillåtas somna in stilla? Jag och många med mig väntar nu otåligt på nästa drev, som borde föras mot Löfven. Risken är att Löfven är så tråkig att man inte ens kan göra ett drev på honom och att det alltså blir någon annan. Och den enda stora utmaningen utöver Socialdemokraternas ledare är Fredrik Reinfeldt.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Tipstack (Carl B Hamilton): Ola Bandola.
Nu tycker jag att fröken kaprifol går lite väl långt.
Han har ju faktiskt inte sagt något än, så vi vet ju inte vad vi ska inrikta oss på att angripa än.
Men tillsvidare får vi väl kritisera att han VÄGRAR att säga något. Tystnaden är kompakt och det har gått flera timmar sen han tillträdde – DÅLIGT!
Den som vägrar yttra sig eller svara på frågor heter Filippa Reinfeldt. Hon verkar må mycket DÅLIGT efter att ha sålt ut den ena vårdinrättningen efter den andra.
Förstår inte var Filippa komer in i bilden. Kan du inte försöka att hålla dig till ämnet?
Jag tror inte att den väntan kommer att bli speciellt lång. Att finna en anonym källa från Metall måste vara enkelt, om inte annat så bör ju Svensk Näringsliv ha skickat in flera under cover agenter till alla fackförbunden.
Först fick vi en (s)-ledare som vägrade prata politik, nu fick vi en som vägrar prata överhuvud taget. Inte en gång sedan han tillträdde har mannen talat, varken om sig själv eller om politik. Hur ska man då kunna bilda sig uppfattningen om han stödjer verklighetens politik eller ej, dvs den som förs av regeringen Reinfeldt. vidare behagar bloggförfattaren skämta till det, det är roligt, till skillnad från Löfven som inte skämtat en enda gång sedan tillträdet. Alltså att man skulle dreva mot Reinfeldt? En man som aldrig ljuger, som för en politik som gynnar alla och mest de minsta i samhället, runt sagt, en folkhjälte. Vem skulle, med hjärtat i behåll, kunna dreva mot Reinfeldt. Ja… humor är roligt och en politisk ledare måste vara rolig, men inte som Juholt som var orolig.
Eller hur direktörn! Juholt var för rolig för att passa som politiker. Den nye alldeles för tråkig för detsamma. Nej ett hurra för våran medelmåtta Reinfeldt.
Det blir alltid lite problem så här i början med en ny, men det är ju fullt förståeligt.
Det tar lite tid att hitta den gemensamma nämnaren. Det kan vara något så simpelt som en sko eller chokladbit, men också något om utseende som en näsa eller mustasch går bra. “Tråkigheten” kan vara bra, men borde nog användas mer sparsamt t.ex när han ställs mot kul killar som Hamilton och landets roligaste stand-up politiker Göran Hägglund. Annars i debatten mot Reinfeldt kan det missförstås och förvirra väljarna. Retorikexperter, webbudersökningar, ja det finns många sätt, endast fantasin må sätta hinder i vägen.
Men jag tror att media klarar det här, vi har duktiga journalister som har gjort det här förr.
Pingback: Hemimammas kamp – Att se hoppet fara… och hemsökas av det förflutna… Finns det en framtid? « HEMIMAMMA – Brinner för en grön värld med ett rött hjärta och lever livet i närhet med döden!
Man tager sig för pannan…!
Ska nu tråkighet plötsligt vara ett skäl för journalisterna att inte vilja göra sitt jobb?! Är månne inte journalisterna anställda för att avslöja sanningen om sossekommunistiska politiker?
Det torde vara självklart för alla tänkande människor att journalistkåren måste börja visa framfötterna och skyndsamt starta ett dre..öh… börja med avslöjande grävande journalistik – några drev har ju aldrig förekommit mot sossarna.
Han verkar gilla den där Springsteen? Kan man verkligen vara säker att mannen inte väljer att gå på konsert om det serveras Nobelmiddag? Det gjorde ju Sahlin. Och då kommer frågorna snabbt på; äter han Toblerone? Känner han till Khao Lak? Har han någon gång haft mustasch? Har han någon nära anhörig som gjort något dumt? Hur bor mannen?
Skulle det därvid inte finnas något anmärkningsvärt att klandra gäller det att hitta nya infallsvinklar. Har han hund? Plockar han upp efter detta djur? Han kanske har trängt sig före i kön någon gång? Sätter han alltid streckkoden åt rätt håll på varubandet? Är det säkert att han källsorterar?
Ärade journalistkår – vi väntar med spänning på smaskiga avslöjanden!