Tittar ut genom fönstret. Ingen snö. Många plusgrader. Kraftig blåst. Ännu en värstingstorm har passerat. Det är snart nytt år. Mitt i mörkaste vintern denna ”i Stockholm i varje fall strålande vackra vinterdag”, säger manusförfattaren Hans Rosenfeldt i sitt vinterprogram i P1.
Strålande vackra vinterdag?
Antingen är Rosenfeldt smått omtöcknad efter julbordet, lever i en borgerlig verklighet där vi människor så att säga är frikopplade från naturens realiteter, eller så är manuskriptet skrivet långt i förväg. Eller varför inte alla tre.
Nej, något står inte rätt till. Vi måste prata om krisen nu. Ta tag i saken. Våga äntligen säga att Juholt snart är ett utläst kapitel. Våga säga det som så få vågar säga i klartext. Jag vet att det finns några modiga borgerliga bloggare som törs säga att vår värld håller på att ändras till oigenkännlighet inför våra ögon.
Juholt. Våga äntligen ta ordet i din mun. Se katastrofen i ögonen. Även om det gör ont.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol