Hur återskapar vi den mellanmänskliga kulturen, det där oundgängliga samhällskittet, som ett sekel av socialdemokratisk regeringspolitik har skrapat bort?
frågar sig Christian Gergils, före detta nyliberal, som gått med i Kristdemokraterna. Nu vill han skapa ett mänskligare samhälle med ”verklig solidaritet i civilsamhället”, och ”åter göra moral, solidaritet och medmänsklighet till självklara värden”. För hundra år sedan var alla människor jättesnälla mot varann.
Svar direkt: Frågeställaren anser att det fanns en mellanmänsklig kultur för hundra år sedan som socialdemokratisk politik ensam är skyldig till att ha skrapat bort. Där har Gergils på fötterna, inte i forskning utan i magkänsla.
Forskningen säger i varje fall att förtroende mellan människor är högre i mer jämlika länder, det visar Wilkinson & Pickett i sin bok Jämlikhetsanden. Utlandsbistånd är ett tecken på om man känner solidaritet och medmänsklighet, och det är också högre i jämlika samhällen, skyhögt i till exempel Sverige.
Sverige har högre förtroendesiffror än andra länder. Sverige är mer jämlikt än andra länder. Socialdemokraterna har bidragit till att jämna ut skillnaderna i landet. Ingen del av detta går egentligen att ifrågasätta.
Vad drar Christian Gergils för slutsats av det?
Den forne nyliberalen Gergils har onekligen förfallit i sitt tänkande. Att gå med i KD för att man har en magkänsla om att tro på Jesus gör människor snälla som för hundra år sen är bra, men han måste sluta tala om att han vill ha solidaritet och medmänsklighet i civilsamhället. Det låter socialism, och det finns socialistiska ”lösningar” på det.
Men det vill vi inte ha, eller hur Christian, vi vill bara fortsätta snacka utan att det blir (socialistisk) verkstad.
Johnny Golightly
Tipstack: F.
I denna artikelserie även
• Svar till Hanne Kjöller
• Svar till Anton Abele
• Svar till Maria Rankka
