SNS och pseudovetenskapen

SNS-rapporten som orsakat svallvågor har sköljt med sig två av forskarna på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Orsaken är att antologins redaktör, Laura Hartman, kom fram till fel slutsatser, nämligen att det inte går att säga om privatiseringarna de senaste decennierna varit så positiva som man önskat.

Debattörer till höger blev med rätta retade till vansinne av ”Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd?”. Både Laura Hartman och professor Olof Petersson avgår för att SNS inte tillåter ”fri” forskning.

Men är ”fri” forskning att komma fram till felaktiga slutatser? Vi brukar kalla det pseudovetenskap. Bland tecknen på pseudovetenskap finns (Wikipedia)

• Likgiltighet inför motsägande fakta
• Ovilja till prövning
• De använder argumentationsfelet folkets argument (det vill säga det som är populärt måste vara korrekt)
• De tar kritik personligt
• Upptäckaren presenterar sina fynd direkt i media
• Bevisen bygger på vittnesmål, anekdotisk bevisföring

Allt det här ingår i kritiken mot SNS-rapporten, det kan man se i många artiklar och blogginlägg.

I grunden är den låga kvalitén på forskningen i Sverige Socialdemokraternas fel. Under decennier har politiseringen av universiteten fått fortgå, och utbildat svenska forskare i att dra felaktiga slutsatser.

Hur många professor och docenter på universiteten är inte socialister? När ska forskarsamhället rensa ut kollegor som uppenbarligen påverkas av politiska idéer som vi vet inte fungerar? SNS visar vägen framåt. Att kritisera konkurrens och privatiseringar är ungefär som att kritisera gravitationen. Och fladdermusskit faller neråt.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol