Idrottsstjärnor bör vara idioter

Blivande idrottsstjärnor måste daltas med, anser riksdagsledamoten Amir Adan (M). För att stimulera elitsatsande ungdomar ska de bara behöva studera i 75 procents takt, men få 100 procents stöd från CSN.

Det är välkänt från många studier att bokmalar ofta är påfallande svaga och veka. Forskare har visat att glasogonbärande pojkar inte bara har böglika egenskaper utan också har biceps som är svagare än de är hos ickebokläsande jämnåriga, även om de inte aktivt utövar sport.

Vi vet också att svarta afrikaner dominerar både på kortdistans och långdistans i löpning. Detta är bara ännu ett exempel på att det underlättar att inte ha alltför lång skolgång.

Mitt förslag är därför att vi bör satsa på de ungdomar som redan idag har svårt för skolan. De kan helt slippa studera för att ägna sig på heltid åt att hoppa, springa och brottas. Sådana pojkar som vi hade i min ungdom, som var friska och käcka.

Detta åstadkoms genom att sänka skatten. Uteblivna skatteintäkter kan användas för att lägga ner skolor och sociala åtgärder, så att ungdomarna i vissa områden helt ”förvildas”, till och med helt förlorar språkförmågan.

När de saknar skola, jobb och inte heller får leva med sina föräldrar, utan tvingas bo i skogen, kommer mäktiga idrottare att se dagens ljus, som inte hindras av civilisationens förvekligande inverkan med masturbation och bokläsning.

De kommer att springa, de kommer att hoppa! Gode Gud, vilka friska, härliga exemplar av det manliga könet. Urstarka bestar som kommer att sätta Region Schwedens namn på EU-portalens webbsida.

William von Pamp

Samtal med va(M)pyren

Folkpartiet rasar i opinionen medan Moderaterna går uppåt, visar den senaste Sifo-mätningen. FP tapppar 1,6 procentenheter. KD och C hamnar ofta under riksdagsspärren i undersökningarna. Alla vet att Moderaterna håller på att kväva alla partier det samarbetar med.

I det läget vill sex av tio MP-väljare samarbeta med Alliansen, skriver opinionsanalytikern Arne Modig.

Det är onekligen en bra idé. Moderaternas miljöpolitik står ju mycket nära Miljöpartiets. MP tycker också att den enda viktiga reformen är skattesänkningar. De kan nog komma överens.

Mönstret är alltid detsamma. Samarbetspartiet lockas av makten. Men när det fångats in börjar det inom några år krympa och närma sig riksdagsspärren. Av sina ursprungliga idéer har snart allt kompromissats bort. Partiet blir otydligt och tappar riktningen.

Budskapen blir förvirrade och motsägelsefulla, till exempel kan man vara både för och emot ett beslut samtidigt. Partiets representanter börjar se rädda och osäkra ut (Maud Olofsson), desperata (Göran Hägglund), eller bara svamlar (Andreas Carlgren).

I sina kvarvarande klara stunder visar det sig att samarbetspartiernas ledare anammat Moderpartiets åsikter. Transformationen är fullständig. ”Yes master. Yes master. Yes master.”

När KD, C, FP, MP och sedan S är avklarade återstår bara ett parti, M (V och SD självdör). Det enda regering och riksdag gör är att sänka skatten med någon hundralapp per år. Alla är lyckliga.

Johnny Golightly