Det regnar pengar – och vänstern gnäller

När fattiga barn får pengar kan man räkna med att vänstern gnäller. Så gör Martin Ezpeleta i Aftonbladet.

Det handlar om världens längsta experimentbord i förra veckan, ett arrangemang med högstadieskolor från Stockholmsområdet, ”från fashionabla Östermalm och Lidingö till Farsta och Rågsved”.

Där fanns en ”bratsaspirant” som stack ner handen i fickan och kastade mynt på marken, som ”arbetarkidsen” snabbt började plocka upp. ”Rikemansungarna” skrattade och forsatte kasta mynt.

För det första kan man undra hur det kommer sig att rika brats har en massa småmynt i fickorna. Det verkar också märkligt att de inte har plånböcker, de är ju trots allt ”brats”.

För det andra är det typiskt att vänstern gnäller när ”fattiga” barn trots allt får pengar. Aldrig är man nöjd, inte med att barn inte har pengar eller när barn har pengar.

För övrigt vill jag inte dela in barn i ”arbetarkids” och ”rikemansungar”. Alla är individer och några ”klasser” finns inte längre i Sverige. Alla som har ett arbete är arbetare och alla barn i dagens Sverige kan kallas rikemansungar i jämförelse med Yaghan-folket i Eldslandet.

Yaghanfolket hade inte ens kläder i det bitande kalla klimatet, och var i stället insmorda i djurfett och satt ofta på huk, vilket hjälpte till att hålla värmen. De åt sjölejon (yummy!).

Alla svenska barn i dag är brats. Och arbetare. Tänk om vänstern någon gång kunde glädja sig över de framgångar vi uppnått jämfört med vildarna i Eldslandet.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol