Pensionärer ges skarpt löfte

Pensionärer får ingen skattesänkning som utlovat. Socialminister Göran Hägglund (KD) fick backa från sin ambition. Men han säger att de ”graderat upp ambitionerna till ett löfte under vissa förutsättningar”.

Uttalandet går att jämföra med socialminister Ingela Thaléns från 1990: ”Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att ha som mål att arbeta för.”

Reformambitionen har alltså uppgraderats till reformlöftet att, om de ekonomiska förutsättningarna så medger 2013 eller 2014, det är mer troligt att regeringen då ger pensionärers skattesänkning förtur framför en generell skattesänkning för löntagare.

Nota bene: Göran Hägglunds löfte är som han själv säger ett skarpt löfte. Ett så kallat skarpt löfte ligger på nivån ovanför såväl ambition som normallöfte och innebär att det nästan är helt säkert att man kommer att hålla det.

Men så läser man vad Alliansens fyra partiledare faktiskt skriver i DN. Där handlar det i stället om en ”ambition” att sänka skatten för pensionärer 2013 eller 2014, medan det är ett ”löfte till väljarna om att ta ansvar för svensk ekonomi”.

Så avslutas texten med att ”Vår ambition är att även under den kris vi nu ser värna ekonomin …”

Det kan synas vara en motsägelse att man säger att det både är ett löfte och en ambition att ta hand om ekonomin, eftersom löften väger tyngre än ambitioner. Då förstår man inte att löften och ambitioner kan kombineras. Ett löfte + ambition väger således tyngre än ett löfte eller en ambition på egen hand.

Klaus-Dieter Fliik