The world’s most entertaining wars

War is tragic, but let’s not pretend that war isn’t also often very entertaining. Some wars provide much bang for the buck, so to speak. The more boring the war is, the fewer movies, documentaries and books will be produced about them, the less content – and content is king – is going to be made for History Channel, Discovery, Viasat History, and other television channels.

So what are the most entertaining wars of the recent past, of the 20th century and beginning of the 21st? Here is a small list, which should only be seen as a humble beginning to a complete ranking of the most entertaining wars.

1. World War II. Clear-cut good guys and bad guys. Nice uniforms & great sense of style on the Nazi side. Secret weapons – fun, fun, fun!

2. Vietnam War. At last, a war in color, filmed on the ground and seen by large audiences on television. Good to combine with images of war protesters / hippies. The sixties – turbulent time (Martin Luther King, Malcolm X, heroes for African Americans.)

3. The Cold War. Nothing really happened, so low cost in human lives – always so tragic when they are sacrificed – and a lot of bang for the buck with all the spy movies and novels. Tense! Mystery!

4. The Gulf War (1990/91). Broadcast live on CNN – exciting! Big bombs, clear finish. However, not a lot of material to make movies out of, because of the short duration, which lowers its ranking.

In the bottom with the least entertaining wars, we find among others

- The Yugoslav Wars (1991-1995) – messy, impossible to keep track of who fought whom and why. And who cares? Difficult to make compelling movies about, crappy uniforms.

- The War in Afghanistan (2001-present) – not a lot of pictures, inconclusive, lousy (no) sense of style among the Taliban, no big clashes of fighting forces.

- The Israeli–Palestinian conflict – endless skirmishes and peace negotiations, over and over and over again. Monotonous, repetitive. Snore. Booring. Stop already!

William Von Pamp

Världens mest underhållande krig

Krig är tragiska, men låt oss för den skulle inte hymla med faktum att krig är olika underhållande. Vissa krig ger mycket bang for the buck, så att säga. Ju tråkigare krig, desto färre filmer, dokumentärer och böcker produceras om dem, desto mindre content – och content is king – för History Channel, Discovery, Viasat History och liknande tv-kanaler.

Vilka är då de mest underhållande krigen under 1900-talet? Här är en liten lista, som bara ska ses som en inledning på uppgiften att ranka alla.

1. Andra världskriget. Tydlig good guy, tydlig bad guy. Snygga uniformer, bra stilkänsla på nazistsidan. Hemliga vapen – kul, kul, kul!

2. Vietnamkriget. Äntligen ett krig i färg, filmat på marken och sett av en stor publik i tv. Bra att kombinera med krigsprotester/hippies. Sextiotalet – turbulent tid (Martin Luther King, Malcolm X, hjältar för de svarta.)

3. Kalla kriget. Inget hände egentligen, så det är låga kostnader i människoliv – alltid så tragiskt att de offras – och mycket bang for the buck med alla spionfilmer och -romaner.

4. Gulfkriget. Direktsänt i tv – spännande. Stora bomber, tydlig avslutning. Dock för kort för att göra mycket film av, vilket sänker dess ranking.

I botten som minst underhållande hittar vi bland andra

- Balkankrigen – röriga, omöjligt att hålla reda på vem som slogs med vem och varför. Och vem bryr sig? Svårt att göra engagerande film om, inte mycket till uniformer.

- Kriget i Afghanistan – inte mycket bilder, segdraget, dålig stilkänsla hos talibanerna, inga ordentliga sammandrabbningar.

- Konflikterna runt Israel – oändliga skärmytslingar och fredsförhandlingar, om och om och om igen. Monotont, repetitivt.

William von Pamp

Centern i din vardag

Bestämma själva ska människor få, tycker Annie Lööf (C) i DN. Bestämma själva, över vad? Vilket av identiska apotek med olika skyltar över man ska gå till?

“Bestämma själva” och “växa” låter som att den blivande centerledaren (vilket är Badlands stalltips) ser medborgarna som barn. Ofta talar ju borgare om “pappa Staten” och Maud Olofsson om “det lilla barnet” som säger “kan själv”.

Lööf skriver att “Centerpartiet ska ta på sig ledartröjan” och “bli mer närvarande i människors vardag”.

Tack och lov att Pappa Statens tid förbi. Tack och lov att Centerpartiet blir närvarande i min vardag och ser till att lilla jag får möjlighet att växa. Jag behöver bara följa den som har ledartröjan.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Sommar: Juholts dolda budskap

Håkan Juholts sommarprogram misslyckades fullständigt. Den slutsatsen drar jag efter att ha sett Expressens ledarartikel. Det funkar inte att prata emotioner om man leder Sveriges största parti:

Den som vill ta över regeringsmakten i Sverige borde lämna lyssnarna med viktigare saker att fundera över.

Men det är klart att en socialdemokratisk ledare inte vill att folket ska tänka s j ä l v t .

Det är dock musikvalet som är det allvarligaste med programmet, bland andra Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk, Bruce Springsteen och Ulf Lundell – alla mer eller mindre vänstervridna. Att ledaren för Sveriges största parti endast väljer musik efter artistens politiska åsikter är betecknande för vänstern.

Allvarligast är Juholts intresse för musik av narkomaner. Cornelis Vreeswijk – sök på namnet + amfetamin får du svar. Amy Winehouse och Johnny Cash – say no more. Elvis Presley – ett vandrande apotek. Ray Charles – heroin.

Nej, det är knappast “traditionella” musikinslag, Bergdahl! Om inte traditionen är att sitta och  k n a r k a  !

Och så “Summertime” med Ella Fitzgerald och Louis Armstrong. Vet ni vad jag alltid tänker på när jag hör Louis Armstrong? Nej, inte den första månvandringen, även om det är glädjande att man lät en svart man vara den första på vår närmaste satellit.

Marijuana förstås. Armstrong, född 1901 och död 1971, upptäckte drogen tidigt, och “from the later 1920s on he smoked marijuana on a daily basis”.

Är det ett sådant här fördolt drogbudskap ledaren för Sveriges största parti vill lämna till sina lyssnare? Det är ovärdigt ledaren för Sveriges  s t ö r s t a  parti som borde talat mer om oss gamla och om hur det nästan är ett brott att vara gammal. I sjukhusen skrattar man åt oss gamla!

William von Pamp

Håkan Juholts avslöjande musikval:

Amy Winehouse – “Tears Dry On their Own”
Monica Zetterlund, Claes Rosendahl – “Gröna små äpplen”  
Ella Fitzgerald, Louis Armstrong, Russell Garcia – “Summertime”  
Elvis Presley, The Jordanaires – “You’ll Never Walk Alone”  
Cornelis Vreeswijk – “Bruna bönor complet”  
Sophie Milman – “La Vie en rose”  
Johnny Cash, Tom Petty – “I Won’t Back Down”  
Melody Gardot – “If the Stars Were Mine”  
Bruce Springsteen – “Back in Your Arms”  
Ulf Lundell – “Två gamla hundar”  
Ray Charles, Diana Krall – “You Don’t Know Me”