Barn ska sluta leka i Danmark

Fri lek är hippiepedagogik, anser Danmarks socialminister Benedikte Kiär (K – Konservative eller Det Konservative Folkeparti). Och nu ska det vara slut på att barnen själva hittar på vad de ska göra.

Ministern säger att det är “dybt forældet pædagogik fra hippietiden” och har tillsatt en “task force” för att bygga upp kraftfulla insatser mot rebellerna.

Det är givetvis nonsens att barn ska hålla på och leka  helt “fritt”. Vilken nytta har lek, slumpmässiga rörelser och ljud och “hittepå”? Jag har aldrig lyckats förstå meningen. “Fri lek” existerade inte innan slutet av sextiotalet, när hippierörelsen uppfann aktiviteten.

Innan dess skötte sig barn, nu är de som vilddjur som skriker och ritar på väggarna. Jag har hört att särskilt andras barn gör detta, dock aldrig mina bekantas.

Barn som springer omkring helt fritt är en av de stora oreglerade marknaderna i dagens samhälle. Om all denna energi riktades in på yrkesförberedande studier, produktivt arbete och konsumtion skulle vi ha mycket att vinna.

Hippietiden är faktiskt över sedan länge. Det är djupt tillfredsställande att Danmark nu tar krafttag mot friheten och börjar normalisera sitt land, som alltför länge lidit av kristianiter, barnlek och det slappa danska språket.

Klaus-Dieter Fliik

Tycker inte synd om 11-åringen

Elvaåringen som kastades av tåget i Kumla i tisdags har återfunnits. Flickan lyckades på grund av språkproblem inte förklara sig – hennes syster var på toaletten. Konduktören trodde att flickan tjuvåkte, men biljetterna låg i väskan vid flickornas platser.

En äldre dam hittade flickan storgråtande på trappan från perrongen, skild från sin syster och utan en aning om vad hon skulle ta sig till med åtta kronor på fickan. Många tycker att det är en skandal, andra inte:

är det bara jag som inte tycker synd om en 11-åring som släpps av i SVERIGE. herre gud, jag var 10 när jag dumpades i Istanbul. (no prob).

twittrar Sakine Madon.*

Nej, det är inte bara du Sakine. Få av oss med hjärtat till höger kan sätta oss in i andras, ens barns, lidanden, särskilt om vi inte upplevt det själva. Därför förstår vi inte att någon kan vara arbetslös om vi själva fort fick jobb, att någon kan ha en psykisk sjukdom om vi inte själva haft den (eftersom man inte heller kan se och ta på den) et.c.

Så fungerar vi, helt enkelt! Jag måste säga att gråtande barn rent generellt lämnar mig helt kall. Jag var som elvaåring ofta ensam och det var inga problem!

Men jag måste berömma Sakine Madon, som i många artiklar i Expressen skrivit om hur duktig hon är. Redan som tioåring var det “no prob” att klara sig var hon än kastades av i världen. Om vi klonade Sakine Madon skulle vi få en hel generation barn som var så motståndskraftiga att de skulle klara sig bättre i det kommande liberala marknadssamhället än dagens wimpkids.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

* Via kommentar av Hampus Eckerman på Alliansfritt Sverige.