Fredrik Reinfeldt publicerar en artikel i Svenska Dagbladet om händelserna i Norge. Han har fått kritik för att han har agerat för sent och för svalt, bland annat av Peter Wolodarski på oberoende liberala DN förutom från vanliga medborgare.
Roland Poirier Martinsson, chef för Timbro medieinstitut, sade i P1 att Reinfeldt saknar lämpligt känsloregister (att uttrycka sorg över att 76 personer mördats av en terrorist i ett grannland) och att han fungerar bäst när det diskuteras jobbskatteavdrag.
Jag vet inte vad man begär av vår Landsfader, som går sida vid sida med folket vars förtroende han bär. Att han ska avbryta semestern och till exempel medverka i tv eller på en minneshögtid? Vad begär man egentligen att han ska göra, sprida ut den överspelade semestern över året som Niklas Ekdal helt korrekt tycker att vanliga arbetare ska göra?
Räcker det inte med att Reinfeldt mitt under semestern ger ett OK till att någon skriver en artikel åt honom till SvD – eller till och med skriver den själv! Där har vi arbetslinjen i sin prydno.
”Vissa människor vill inte skicka runt sitt inre på ett fat som en kanelbulle” skriver Katrine Kielos i Aftonbladet. Just sådan är vår Landsfader. Han behåller kanelbullen i sitt inre och delar inte med sig hur som helst.
Men den finns helt säkert inne i honom, jäsande varm och pulserande av medkännande. Och ibland visar sig faktiskt känslorna, när han sänker skatterna för sina medmänniskor.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Tipstack: Kurt.
