Sova drivs som en sekt, rapporterar DN. På sängvaruhuset får de anställda jobba gratis, utsätts för kränkningar, får ta en lunch på högst en kvart, tvingas gå på möten på ledig tid och får inte gå med i facket.
Samtidigt har facket färre medlemmar än någonsin. För de unga vet att de kan själva, kan själva förhandla om lön och villkor. Självklart är det så, för våra ungdomar är jättehärliga och, får jag lov att säga det, förmodligen den bästa generationen unga i historien.
Sekten som form tycks komma naturligt för många företag. Som i religiösa sekter accepteras inte intern kritik, man visar aversion mot utomstående (facket), och medlemmarna offrar tid och pengar på sin grupp (obetald övertid, möten på ledig tid). Sekten ”kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv”.
På sjuttiotalet gick många ungdomar med i religiösa och politiska sekter, men det är en annan tid nu. Vi befinner oss i ett postpolitiskt samhälle där sanningen segrat när socialismen äntligen förpassats till evig sömn på historiens urgamla säng. Religionen är också död (utom inom Humanisterna).
Därför är det glädjande att alternativen nu kommer i form av företag som drivs som sekter. Ungdomar söker sig frivilligt till sekterna – ingen har tvingat dem att jobba på Sova, McDonalds eller The Phone House – som en naturlig del av sin utveckling.
Man flyttar från mamma och pappa och går med i en sekt där man under en känslig period i livet kan känna den där tryggheten hemifrån, men ändå de där fasta reglerna man gör uppror mot men ändå innerst inne tycker är så bra, som ungdomarna i artiklarna.
Sova och liknande företag ska ha en eloge för att de tar hand om alla våra jättefina ungdomar på sin väg till vuxenheten.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Tipstack: Kurt.
