Greker tar efter svenskar

Greker blir alltmer deprimerade, skriver Aftonbladet. Psykvården får fler och fler besök och självmorden ökar. 2009 ökade antalet med 18 procent jämfört med 2007, och ökningen fortsätter. Orsaken är den självförvållade ekonomiska krisen.

Jag som stolt europé tycker att det är något vi måste acceptera för att kunna ha en gemensam valuta att konkurrera med.

Grekerna har hittills varit bortskämda med en ovanligt låg andel självmord. Att fler nu tar livet av sig kan därför sägas vara en harmonisering med övriga Europa.

Förutom alla andra privilegier grekerna kunnat gotta sig åt så har man även mått oförskämt bra mitt i korruptionen. När man inte suttit på fik och ätit och tjafsat har man legat och flinat vid poolen med en ouzo i handen och raggat kvinnliga turister. Särskilt lössläppta svenskor, preparerade med paraplydrinkar, lär i hög grad ha penetrerats.*

Men efter festen kommer baksmällan. Nu får ni känna på hur det är i Norden, greker. Ångest, depression och självmord. Ett välbehövt uppvaknande som kanske kan få grekerna att bli mer som folk/svenskar.

Klaus-Dieter Fliik

* Folk- och rasblandning är helt ok med mig, där håller jag helt med Ulf Nilson.

Falsk trygghet hos Pappa Staten

En mindre stat som ger större trygghet, menar Maria Ludvigsson i Svenska Dagbladet. För när skatterna sänks så sparar folk de pengarna och kan använda dem när det blir kärva tider. Maria talar om ”fickpengar” som staten ger oss. ”Pappa staten” som vi borgerliga brukar skriva. Maud Olofsson pratar om det lilla barnet som säger ”Kan själv”.

Vi befinner oss i ett ständigt föräldrauppror, som vi fört över till staten. Vi ser staten som en pappa som ger oss fickpengar. Infödingar brukar besjäla naturen, vi inom borgerligheten som är högre utvecklade besjälar staten.

Maria Ludvigsson menar alltså att lägre skatt ger större trygghet. Samtidigt skriver hon att Sverige är ett trygghetsdopat land. Eftersom det knappast är en positiv egenskap att vara trygghetsdopad menar hon alltså att det är dåligt med större trygghet.

Men om man får större trygghet med lägre skatt bli man ju ännu mer trygghetsdopad. Dessutom menar hon att vi lever i en ”falsk trygghet”. Det är alltså inte ens en verklig trygghet som trygghetsnarkomanerna har. Med andra ord knarkar de inte knark utan bluffknark, medan Ludvigsson vill att vi ska knarka riktigt knark.

Jag har naturligtvis alltid varit för sänkt skatt. Men Ludvigssons artikel förvirrar mig. Trygghetsnarkomanin är ju något vi vill avskaffa. Men om vi ska göra oss av med falsk trygghet och skaffa oss riktig trygghet, och får mer av den varan, så kommer vi ju verkligen att gå ner oss i trygghetsnarkomani.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol