Juholt är en trevlig fyr, anser Sanna Rayman i SvD. Trevlig, rolig att prata med, öppen och pratsam. Men som Rayman är inne på är det inte några positiva egenskaper.
En ledare ska inte nödvändigtvis vara trevlig, för hur långt kommer man med det? ”Tigermamman” Amy Chua använde stenhård disciplin på sina döttrar, som fick spela piano och fiol utan toalettbesök, mat eller vatten:
Huset blir ”en krigszon” och Chua tappar rösten av allt skrikande. Men hon lyckas. Nästa dag spelar [sjuåriga] Lulu stycket perfekt.
Med Juholt riskerar vi att få ett trevligt samhälle där ingen så att säga spelar pianostycken perfekt. Det blir chips och cola i stället. Skoleelevernas resultat sjunker, kanske polisen inte ens löser svåra brott för att det är för ”besvärligt”.
Så blir Juholtsamhället. Ett samhälle med en omtyckt snarare än stark ledare.
Reinfeldt däremot är enligt Rayman en ”slitvarg som föresatte sig att förändra sitt parti”. Från att Moderaterna bara tjatade om skattesänkningar blev det i stället jobbskatteavdrag som universallösning. Det krävs onekligen slit av en varg för att åstadkomma sådana förändringar i ett partis ideologi.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
