Hungerstrejken avbryts av den indiske gurun Swami Ramdev. Efter bara åtta dagar börjar han äta igen efter sin protest mot korruptionen i Indien. Ramdev fördes till sjukhus i fredags.
Med tanke på att målet är att nå ut via medierna finner jag guruns beteende mycket hycklande. Startar man en hungerstrejk ska man vara villig att gå hela vägen, särskilt om man är indisk guru.
Jag var nog inte ensam om att vilja se slutet på historien, att se Ramdev dö, läsa reportagen och artiklarna som beskrev honom i vördnadsfulla ordalag, kanske se den döende på tv och kroppen efteråt, och så vidare. Det hade blivit en imponerande begravning, se inslaget på 30 sekunder i Aktuellt kl 21 hade varit trevligt, med min snaps.
Är det inte någon mer än jag som är besviken? Gurun visade sig trots allt inte vara en riktig guru. Så är det förstås jämt. Jag borde inte bli besviken. Alla indiska vishetslärare visar sig vara bluffar, har 99 Rolls Royce och älskarinnor.
Än en gång har vi blivit svikna, bedragna den underhållning vi väntade oss. Vart har världen kommit, år 2011.
William von Pamp
