Filosofer ska ta riktiga jobb

Filosofer har svårt att få jobb, visar Svenskt Näringsliv i en ny rapport enligt Ekot och SvD (DN, Aftonbladet, Expressen). Organisationen menar att studiemedlen bör sänkas inom humaniora och konst. Det handlar om unga som är arbetslösa men borde ha jobb, säger Svenskt Näringslivs presschef Peter Isling.

Frågan är vad filosofer över huvud taget kan få för jobb utanför universiteten, som ju är statsfinansierade. Staten bekostar alltså ”utbildning” av personer i att ”sitta och fundera” alldeles i onödan.

Om vi nu nödvändigtvis över huvud taget ska ha meningslös utbildning, som filosofi, så bör antalet filosofistudenter åtminstone begränsas till det antal som behövs för att fylla på institutionerna på landets universitet och högskolor.

Hur många platser det blir kan jag inte säga. Fler än ett par nya studenter som antas till filosofikurser på Stockholms universitet per decennium borde det knappast bli.

Filosofi lönar sig helt enkelt inte. Hellre än kurser i metafysik borde det finnas universitetutbildningar i kafékunskap och vett och etikett mot kunder. Kunnig och artig kafépersonal finns det mer efterfrågan på än filosofer.

Klaus-Dieter Fliik

Hägglund om det onaturliga i munnen

Barnfattigdom är föräldrarnas ansvar, skriver Göran Hägglund (KD) i Svenska Dagbladet. Särlevande föräldrar skulle ha mycket mer pengar om de kom överens. Men ”föräldraansvaret” ligger inte naturligt i munnen när det talas om barnfattigdom, som så många andra föremål man stoppar in i munnen som ligger där naturligt.

Det är helt korrekt av Göran Hägglund att skjuta över sitt och regeringens ansvar på föräldrarna. Av någon anledning, sannolikt kvardröjande socialistiska effekter, har föräldrarnas känsla av ansvar för sina barn minskat under Alliansens tid vid makten när barnfattigdomen ökat.

Nu när Göran Hägglund förklarat att föräldrarna måste ta ansvar behöver de bara göra det så är problemet löst. Kom överens nu, föräldrar!

Frågan är bara varför han väntade till den 30 juli 2011 med att avslöja sina revolutionerande medmänskliga rön. För detta måste ju vara en lösning på barnfattigdomen även i ett större perspektiv.

Även barnfattigdomen i andra länder handlar förstås om föräldraansvar. I stället för att skicka bidrag (bistånd) till fattiga länder med svältande barn borde vi alltså tala om ansvar. och vi vet ju att många fattiga farsor spelar och super bort pengarna.

Göran Hägglund bör skriva om artikeln så att den handlar om barnfattigdomen internationellt och publicera den i några tidningar i Afrika och liknande länder, så har vi löst problemet. Så kan vi dra in allt bistånd (och sänka skatten).

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Rasblandning är helt ok

”Folk- och rasblandning är helt ok med mig (och detsamma gäller homosexuella äktenskap)” skriver Ulf Nilson i Expressen. Och vem kan inte hålla med om det?

Så invandrarfientlig är jag inte. Men alla invandrare sköter sig inte. I Danmark ska alla kriminella utlänningar utvisas. Å andra sidan sköter sig inte heller alla svenskar, vilket leder till kostsamma fängelsevistelser.

Nu är det förstås orimligt att utvisa alla svenskar som begår brott. Men en del bör kunna utvisas. Särskilt omänskligt är det inte längre nuförtiden, då de flesta svenskar ändå gillar att åka utomlands flera gånger om året.

Storbritannien visade en gång att om kriminella utvisas till ett nytt land – Australien – blir de skötsamma samhällsmedborgare. Hade de varit hemma skulle de fortsatt bråka.

På Folksam har de anställda fått tävla om att få behålla sina jobb, skriver Arbetaren. Av 580 personer har de som sålt bäst fått ta de 300 tjänsterna.

Fastställ alltså antalet Sverigeplatser som finns för svenska brottslingar, och låt dem kämpa om dessa. Den som säljer mest inom utsatt tid får behålla sitt medborgarskap, andra skickas till ett varmare land.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Tipstack: Kurt (Arbetaren).

Greker tar efter svenskar

Greker blir alltmer deprimerade, skriver Aftonbladet. Psykvården får fler och fler besök och självmorden ökar. 2009 ökade antalet med 18 procent jämfört med 2007, och ökningen fortsätter. Orsaken är den självförvållade ekonomiska krisen.

Jag som stolt europé tycker att det är något vi måste acceptera för att kunna ha en gemensam valuta att konkurrera med.

Grekerna har hittills varit bortskämda med en ovanligt låg andel självmord. Att fler nu tar livet av sig kan därför sägas vara en harmonisering med övriga Europa.

Förutom alla andra privilegier grekerna kunnat gotta sig åt så har man även mått oförskämt bra mitt i korruptionen. När man inte suttit på fik och ätit och tjafsat har man legat och flinat vid poolen med en ouzo i handen och raggat kvinnliga turister. Särskilt lössläppta svenskor, preparerade med paraplydrinkar, lär i hög grad ha penetrerats.*

Men efter festen kommer baksmällan. Nu får ni känna på hur det är i Norden, greker. Ångest, depression och självmord. Ett välbehövt uppvaknande som kanske kan få grekerna att bli mer som folk/svenskar.

Klaus-Dieter Fliik

* Folk- och rasblandning är helt ok med mig, där håller jag helt med Ulf Nilson.

Falsk trygghet hos Pappa Staten

En mindre stat som ger större trygghet, menar Maria Ludvigsson i Svenska Dagbladet. För när skatterna sänks så sparar folk de pengarna och kan använda dem när det blir kärva tider. Maria talar om ”fickpengar” som staten ger oss. ”Pappa staten” som vi borgerliga brukar skriva. Maud Olofsson pratar om det lilla barnet som säger ”Kan själv”.

Vi befinner oss i ett ständigt föräldrauppror, som vi fört över till staten. Vi ser staten som en pappa som ger oss fickpengar. Infödingar brukar besjäla naturen, vi inom borgerligheten som är högre utvecklade besjälar staten.

Maria Ludvigsson menar alltså att lägre skatt ger större trygghet. Samtidigt skriver hon att Sverige är ett trygghetsdopat land. Eftersom det knappast är en positiv egenskap att vara trygghetsdopad menar hon alltså att det är dåligt med större trygghet.

Men om man får större trygghet med lägre skatt bli man ju ännu mer trygghetsdopad. Dessutom menar hon att vi lever i en ”falsk trygghet”. Det är alltså inte ens en verklig trygghet som trygghetsnarkomanerna har. Med andra ord knarkar de inte knark utan bluffknark, medan Ludvigsson vill att vi ska knarka riktigt knark.

Jag har naturligtvis alltid varit för sänkt skatt. Men Ludvigssons artikel förvirrar mig. Trygghetsnarkomanin är ju något vi vill avskaffa. Men om vi ska göra oss av med falsk trygghet och skaffa oss riktig trygghet, och får mer av den varan, så kommer vi ju verkligen att gå ner oss i trygghetsnarkomani.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Greklands bekymmer inte slut

Håkan Juholt skrämmer Göran Skytte så mycket att den senare planerar att flytta till Grekland om den förre kommer till makten. Skytte retar sig på Juholts formuleringar, framför allt – verkar det som – frasen ”Vi har funnit varandra”.

”Vi har funnit varandra” avslöjar i all sin nakna barbiebrutalitet att Sverige kommer att kastas i ett kaos värre än Greklands om landets framtid läggs i Juholts händer.

Precis som de flesta av oss till höger beundrar vi alla tidigare socialdemokrater.

Det var ju ni som drog i gång den svenska kärnkraftsverksamheten på 50-talet. Det var lysande socialdemokrater på den tiden. Jag önskar att de hade varit här nu.

sade till exempel Eva Flyborg (FP) i riksdagen i tisdags i förra veckan (Anf. 28). Alltid heter det att Socialdemokraterna var bättre förr. Göran Skytte nämner Hjalmar Branting, Per Albin Hansson och Olof Palme som oerhört mycket bättre än Juholt. Inkubationstiden verkar alltså ligga på 25 år.

Så visst är det möjligt att Göran Skytte flyttar till Grekland inom några år. Men om 25 år, 2036, kommer han att skriva ungefär så här:

Dagens dagissossar kan inget om politik. Göran Persson, Mona Sahlin, Håkan Juholt – den gamla stammens socialdemokrater – dessa lysande stjärnor, är de nuvarande inte värdiga att kyssa skosulorna på. Om de kommer till makten så emigrerar jag till Mexiko-USA.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Lantisar är tröga

Städer framkallar psykisk sjukdom, skriver DN. Det finns skillnader i hjärnan mellan stadsbor och landsbor, konstaterar nämligen en tysk-kanadensisk forskargrupp. Folk i städer har dramatiskt annorlunda hjärnor, vilket liknar vad man ser hos psykiskt sjuka.

Jag frågar mig vad som hänt med DN! Man säger sig vara en borgerlig tidning, men först skriver man om ”klimatförändringar” och sedan är man sjuk i huvudet om man bor i Stockholm.

Varför just södermalmsbor, som är Stockholms hjärta, ska pekas ut, det förstår jag faktiskt inte alls. Det är inget fel på oss som bor här!

Inte bara Dagens Nyheter, utan hela pressen börjar nå en skrämmande låg kvalitet. Man ser ofta artiklar som är kritiska mot Alliansen, och nu detta.

Alla vet ju att lantisar är lite ”sega”, tänker långsamt. Det finns inte utan orsak uttrycket ”kusinen från landet”. Och dumma bönder, skulle det vara en fel fakta? Och f.d. bonde-Centerpartiet har flyttat till Stureplan med häftiga människor som går i gröna clownnäsor. Skulle Centern ha blivit sjukt i huvudet eller vad!

Katy Fining

bin Ladin ville förnya och reformera

al-Qaida behövde en nystart, tyckte Usama bin Ladin enligt anteckningar amerikanerna hittade i hans gömställe i Pakistan. Organisationen led av dålig PR och behövde reformeras och förnyas och varumärket förstärkas.

al-Qaida betyder ”basen” på arabiska. Förslag på nya namn var Taifat al-Tawhed Wal-Jihad, ”Monoteism- och jihad-gruppen” och Jama’at I’Adat al-Khilafat al-Rashida, ”Återinförandet av kalifatet-gruppen”.

Omöjliga namn, givetvis. Inte minst är de för långa. Bästa alternativet hade varit al-Qaida el-Jedid, som lär ska betyda ”Nya al-Qaida”. Rätt arabisk grammatik får terroristerna slåss med besserwissrarna om.

Det hade förmodligen blivit en mycket framgångsrik kampanj med en mjukare framtoning. Man hade kunnat ta avstånd från alla tidigare terrordåd och säga att man egentligen var för en fredliga lösningar.

Men när Nya al-Qaida fortsatt att för fyrtiosjunde gången utlova stora terrordåd i väst så undrar man om folk inte skulle börjat förstå att det bara handlade om en kosmetisk förändring.

Men jag tror faktiskt inte det. Så effektiv är PRopaganda.

Klaus-Dieter Fliik

Extremdiet är kärlek

Extremdiet kan bota diabetes, uppger DN. Genom att äta bara 600 kalorier om dagen kan sjuka bli av med typ 2-diabetes helt och hållet, har forskare vid Newcastle University kommit fram till.

Antalet diabetessjuka ökar i världen, och vi vet alla vilka det är som drabbas. Det är de lata och arbetslösa. Det är dessa Gula blendrökande Coca coladrickare som vi måste hjälpa.

Som en preventiv åtgärd måste arbetslösa, socialbidragstagare, sjukskrivna, studerande, ålderspensionärer och övriga Socialdemokrater sättas på en extremdiet. Efter kuren kommer de att vara botade från sin diabetes och känna sig energiska. Ja vem vet, de kanske till och med förvandlas till entreprenörer?

Vissa grupper – unga arbetslösa – kan få ha dieten på obegränsad tid, tills de blir bättre och skaffar jobb.

Omsorg och omtanke om samhällets svaga är mitt och tankesmedjan Limbos honnörsord. Vi erbjuder verklig hjälp till människorna med våra tuffa kärlek. Kärlek ska vara som rugby.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Ge alla ”hjärnor” asyl först

Författare ska få gräddfil i asylsystemet, tycker Birgitta Ohlsson (FP) och två andra folkpartister. Mot detta opponerar sig Petter Larsson i Aftonbladet, som tycker att en rörmokare är lika mycket värd som en författare.

Larsson anser att ”allas kroppar är lika mycket värda att skydda från våld”. Men nu handlar det inte så mycket om kroppar som om hjärnor, Petter Larsson.

Däremot är Birgitta Ohlssons och likasinnades fokus på författare för snävt. Gräddasylfilen måste gälla även journalister som hotas i sina hemländer – de skriver också. Poeter icke att förglömma. Konstnärer förföljs i Kina nu, som Ai Weiwei.

På tal om Kina så har fredspristagaren 2010 Liu Xiaobo råkat illa ut. Han är litteraturvetare. Det vore alltså rimligt att släppa in alla litteraturvetare i VIP-filen till asyl i Sverige.

Över huvud taget alla akademiker inom humaniora som förföljs, förutom författare, poeter och journalister inom pressen och tv, ja media över huvud taget. Men vem publicerar dem? Redaktörer. De råkar även de ut för förföljelse. Tidskriftsredaktörer, tidningsredaktörer. Låt oss dock inte glömma de opublicerade – bloggare, twittrare som rapporterar om missförhållanden.

Och konstnärer. Med konstnärer menar jag såväl målare och skulptörer som ljudkonstnärer. Musiker. Och varför skulle inte dansare få VIP-behandling om deras föreställningar ogillas av myndigheterna i hemländerna?

Och då har jag inte ens nämnt filmregissörer, som ofta kommer i konflikt med staten, liksom deras manusförfattare givetvis. Skådespelare som spelar med är inte undantagna. Filmbolagsdirektörer är inte immuna från förföljelse, inte heller tv-producenter.

Kort sagt måste alla som inte har ett rent kroppsarbete få VIP-behandling när det gäller asyl. Kroppsarbetare har lättare att tåla smärta, eftersom de inte tänker så mycket. Rörmokare kan få stanna kvar längre medan vi hjälper alla de andra först.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol