Fältpräster får inte skjuta kulspruta, slår domkapitlet i Härnösands stift fast. Under uppdrag i Afghanistan bemannade en bataljonspastor nämligen ett dylikt vapen, bekände han själv.
Överdriven specialisering ökar förstås kostnaderna för hela verksamheten. Så det är ett av de största skälen till att även präster få hugga i – de vill uppenbarligen!
Så är det nämligen i verkligheten. På marknaden. Allt fler utför allt mer olikartade arbetsuppgifter i våra företag.
Präster tillåts dock skydda sig själva med vapen. Var går då gränsen? Får de skydda sina kollegor med passiva medel?
Ett förslag är att utbilda fältprästen till en slags “back”, som stoppar den tunga projektilen. “Mänsklig sköld” har på ett vidrigt sätt använts som tvångsåtgärd, men här handlar det om en kraftigt bepansrad back med kanske 20 cm tjockt härdat stål som skyddar prästen därinne.
I nödsituationer kastar sig backen/prästen för att fånga projektilen (bakgrund inom lagsport önskvärd) framför kollegorna, utan att skadas.
Prästen blir mer en del av gänget, får mer respekt av sina kamrater och bidrar till snabbare krigsslut genom att faktiskt få nåt gjort i stället för att “bara vara på jobbet”.
William von Pamp
Tipstack: Kalle O’Cain.
