Ickepolitik är också en vision, hävdar en ledare i Corren. När man inte presenterar några politiska visioner ska man läsa mellan raderna. Det är civilsamhället som ska göra det.
Civilsamhället ska minska barnfattigdomen, civilsamhället ska se till att det byggs studentbostäder, civilsamhället ska rensa upp Östersjön och så vidare. Visionen är att alla stora samhällsproblem som kräver samordning sköts bättre när folk bara beslutar sig för att sluta sig samman och göra något.
Ni märker att ledaren går överstyr. Alliansen vill “uppmuntra individens egen skaparkraft genom att lyfta bort onödig och hämmande politisk inblandning”.
Politiken ska inte “uppmuntra” till någonting! Det är förmynderi att från statligt håll ens antyda vad som kan vara bra – Statens folkhälsoinstitut någon?
Frågan är också hur bra det är att folk sluter sig samman och gör något samlat åt problem – det liknar i för hög grad staten eller de unkna folkrörelserna – tänk bara på ABF och facket. Tvi, tvi, tvi!
Nej, staten, folkrörelserna och olika sammanslutningar lägger en hämmande hand på individens skaparkraft. Det måste vara tusen individer som var för sig arbetar med ett problem, inte tusen individer som agerar “kollektivt”.
Tre folkrörelser spelade en viktig roll för Sveriges demokratisering, hävdar Wikipedia: väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Det visar om något hur fel det kan gå. Religion, nykterhet och arbetare är alla saker jag och helt frivilligt andra kämpar emot, om vi känner för det.
Klaus-Dieter Fliik
