Sökes: barn med spring i benen

Pensionsgränsen bör skjutas upp, anser Alliansen. Vi måste få ut fler arbetade år av varje person. Frågan är var gränsen ska sättas, vid 70, 80, 90?

Samtidigt är man i stort sett slut som attraktiv arbetskraft vid 40. 43-åringar får kuppas in, säger chefsrekryteraren Sara Sterner på Agentum.

Det är en gräns som säkert kommer att sjunka ner mot 30 eller till och med 18 i framtiden.

Arbetsgivarna vill ha personer med “driv” och “energi” som vill “springa benen av sig”. Då tänker man ju främst på barn. Barn har vid fem års ålder uppnått en tillräcklig grad av mognad och erfarenhet, samtidigt som de har kvar sin energi.

Visst är det härligt med en massa barn som springer jättefort och får saker gjorda på kontoret? I kontrast då till 40-åringar med begynnande demens, hjärtproblem, gikt och så vidare.

Nu är det förstås så att barn 5-18 inte alltid har självdisciplin och kan sköta sina uppgifter till fullo. Men här kommer det fina i kråksången. Personer som fyllt 18 sätts in i FAS3, och täcker upp eventuella brister som personer under 18, trots sitt enorma driv och snygga utseende, lämnar. 18plussarna får, så långt de har ork, “städa upp”.

Varken gruppen 5-18-åringar eller gruppen 18plussare behöver heller någon lön att tala om. Återigen blir det glädjen i att jobba som kan komma i fokus.

Alexandra Gyllenbåge-kaprifol

Mänskligt med frysta löner

Ingångslöner bör frysas i tio år, anser Jonas Milton, vd för arbetsgivar- och branschorganisationen Almega. Detta ska ge fler unga arbete. Fackliga krav på löneökningar är som en liturgi anser han.

Det är givetvis absurt med löneökningar “för alla”. De borde främst begränsas till chefer och de närmaste nivåerna under, som ett incitament till anställda att arbeta hårdare så att också de kan bli chefer en dag.

Att frysa lönerna i tio år är en bra början. Nästa steg borde vara återbetalning för personer med lägstalön. Skillnaden mellan dagens lön och lönen för tio år sedan räknas ut och betalas tillbaka till respektive företag.

Frivilliga bidrag ska också uppmuntras. Då är det civilsamhället som griper in, som bättre än staten förmår att ordna människors förhållanden, människor som hjälper människor och trivs tillsammans. Inte som en stor stat som krossar folks villighet att ta tag i saker. Arbetstagare som investerar (betalar tillbaka, ger frivilliga bidrag) i sina egna företag blir mer motiverade att verkligen arbeta hårt och inte lata sig som många gör nu.

Klaus-Dieter Fliik