Vårt universum är inte det första, hävdar den brittiske fysiker Roger Penrose med hjälp av en ny teori. Om denna får matematiker och fysiker tvista.
Men det finns ett enklare hjälpmedel att få en rimlig uppskattning av sanningen, nämligen antiantropocentrismen. Antropocentrismen är tanken som alltid sätter oss i centrum. Vi är de utvalda, vår värld är den enda och så vidare. Men den visar sig ständigt vara felaktig.
Genom att vända på perspektivet kan vi i förväg förstå vad som är en sannolikare förklaring.
Människan har trott att en varelse som liknar en människa skapade människan. Det visade sig vara fel. Människan har trott att jorden är universums medelpunkt. Det visade sig vara fel. Människan har trott att solen är universums medelpunkt. Det visade sig vara fel. Människan har trott att jorden är den enda planet där det finns liv. Det är ännu en antropocentrisk tanke som måste vara felaktig.
Och människan föreställer sig att vårt universum är det enda som existerar och har existerat.
Utifrån tanken att antropocentrismen alltid visar sig vara fel kan man dra slutsatsen att det antingen finns universum före och/eller efter vårt, eller/och att det finns andra universum samtidigt med vårt universum. Roger Penrose är förmodligen inne på rätt spår.
Med utgångspunkt från den antiantropocentriska idén kan man dra andra slutsatser. Det bör finnas intelligent liv på andra planeter. Eftersom dessa varelser är intelligenta har de utvecklat kapitalism. Det är osannolikt att det bara finns liberala partier på jorden.
Men det finns även socialister, som måste besegras gång på gång, på planet efter planet. Stjärnornas krig är småpotatis. Vi är indragna i en mycket, mycket större kamp mellan godheten och ondskan. När vi får kontakt med utomjordingar får vi välja sida och gå med i stjärnstriden. Svenskar måste vara villiga att delta med rymdskepp i attacker mot avlägsna kommunistplaneter.
Klaus-Dieter Fliik
