Telefonnumret som räddar liv har det kallats. Och det är barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) som inför det – ett telefonnummer som vuxna kan ringa för att anmäla bortförda barn.
Detta kommer att revolutionera upphittande av borttappade barn, för människor har tidigare inte förstått att de kan ringa polisen om de saknar en unge.
Tanken är närmast genial. Men ingenstans sägs det om numret, 116 000, kommer att drivas i statlig regi eller privat. Privata entreprenörer gör ett bättre jobb, men detta tänker jag fråga om en annan gång.
Min fråga till Maria Larsson denna gång är om hon är villig att inrätta ett speciellt nummer de borttappade barnen kan ringa. Som det är nu kan kidnappade barn naturligtvis inte ringa polisen eftersom de är övervakade. Men ett annat nummer kan de ringa.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
I samma serie:
• Fråga till Svante Nycander
• Fråga till Eva Flyborg
• Svar till Roland Poirier Martinsson
• Svar till Hanne Kjöller
• Svar till Anton Abele
• Svar till Maria Rankka
Ett mycket bra initiativ av Maria Larsson (KD), det sparar ju naturligtvis tid och resurser hos polisen om man har ett unikt telefonnummer för varje specifikt brott. Jag kan tänka mig att man delar ut en specifik telefonkatalog med alla olika nummer man kan ringa vid akuta nödsituationer, så att man inte ringer fel nummer.
Är hon inte fin? Maria alltså. Jämför med Eva Flyborg och Hanne Kjöller. Stor skillnad eller hur? Eller med Roland Poirier Matinsson? Hu! Fy för den lede!
Sen har jag också en fråga till Maria. Vilket nummer ska vi pensionärer ringa om vi blir borttappade?
Gått Vilse: 070 – 123 45
Tappat bort katetern: 070 – 234 56
Alzheimerjouren: 070 – 593842069184395627689308652768
Om jag inte minns fel skall den andra trean vara en sexa, till jouren alltså. Tänk: De fyra högsta lottovinsterna i Österrike, så blir det lättare att komma ihåg.
Slarvigt av dig!
Här handlar det nog inte om effektivitet avseende att få barnet tillbaka, som debattören konstaterar så hade detta självklart skett bäst i privat regi. Däremot kan man tänka sig att vinsten med ett telefonnummer som låter anmälan gå till statliga myndigheter är att anmälan då kan samköras med andra myndigheters register, t.ex så bör ju föräldrar vars barn är på drift inte få ut barnbidrag under dessa dagar och sålunda bör anmälan alltid vidarebefordras till Försäkringskassan så att utbetalningarna kan stoppas. På så sätt kan skatten sänkas. Alla vinner!
Jag an tänka mig att någon privat verksamhet såsom Katolska Kyrkan hade varit perfekt för att driva ett telefonnummer för att lokalisera borttappade barn. Dom har erfarenhet av att ta hand om dom små liven.
Jag bara undrar, vad är det för fel på polisens hittegodsavdelning – förutom att den inte drivs i privat regi?
Sen kan man ju fundera över om föräldrar som tappar bort sina barn överhuvudtaget borde få fortplanta sig, speciellt nu för tiden då det finns både chipmärkning och GPS-boja att tillgå.
Vad är det för fel på gamla hederliga “Om mormor fyller år: tryck nio” och liknande, som det redan är i övriga kundtjänster?
Här har man missat hur förträffligt marknaden har löst liknande problem i andra situationer.