Despotiska regimer faller som dominobrickor. En stor orsak är sociala medier. Folk kommunicerar via Twitter och internet. En dejtingsajt användes i Libyen för att komma undan regimens censur.
Utrikesminister Carl Bildt (M) har varit ovanligt sval i att fördöma den libyska regimen, har bland andra Ann-Charlotte Marteus påpekat. Och nu går Carl Bildt ut och kritiserar – inte regimer som censurerar internet utan personer som använder internet.
Carl Bildt pläderar för mer statlig kontroll:
Cyberanarkismen är inte längre en option på nätet lika lite som trafikanarkism skulle vara det på våra vägar.
Däremot är det okej med cyberanarkism i ickedemokratiska stater, menar Bildt, och tycker att det är rätt att stödja nätaktivism där.
Vi skulle alltså skicka teknologi som gör att man kan undvika statens övervakning till sådana länder.* Men eftersom det då blir anarki där kan ju teknologin slinka tillbaka till Sverige och göra så att cyberanarkister här kan undvika statens övervakning som FRA.
Lösningen är enkel. Givetvis skickar man inte någon teknologi eller hjälp. Det har man inte gjort i Tunisien, Egypten eller Libyen. Jag tror knappast att Carl Bildt sitter och skickar piratteknik till regimfiender i det stabila Kina med sin ekonomi som vi kan tjäna så mycket på. Man bara pratar. Så vinner vi det bästa av båda sidor.
Klaus-Dieter Fliik
* Om det inte är teknologi, vad är det då vi skulle hjälpa med? Länkar till dejtingsidor som libyerna använde sig av?
Allt tjänar på att debatten lägger sig, särskilt Carl Bildt själv vars personliga förmögenhet ökar för varje krona som oljepriset stiger och oljebolagens aktier dras med uppåt, därmed är allting bra!
O Tempes! O Mores!. Ännu vid attentatet mot Palme hade de misstänkta konspiratörerna seriösa avsikter och talade om bröllop. Nu är det dejting de konspiratoriska konspirerar kring.
Ja, det kan man ju förstå, att stora män som Ghadaffi och Bildt kan ha haft negativa, för att inte säga traumatiska erfarenheter av dejtingsajter.
Och då är det ju lätt att klassificera dem som cyberanarkister, alltså dejtingsajterna. Som då blir föremål för FRAs fulla uppmärksamhet.
Men man får väl helt enkelt följa trafikexemplet och införa trängselskatt och cybertullportar som registrerar alla dejtare och skickar en räkning varje månad. Ja, tullverksamheten måste ju finansieras på något sätt.
För övrigt tycker jag att prat är en överskattad kommunikationsform. Bildt och Ghadaffi borde satsa lite mer på utlevande kroppsspråk, kanske vara med i Let’s Dance och lägga sig till med lite uttrycksfull hoodies stil för att attrahera den yngre delen av befolkningen – You, Respekt Bro!
Förlåt! Trängselavgift ska de förstås vara. Vet inte vad jag tänkte på.
Vad man inte får i sammanhanget förglömma, är att många av de som skriver i dessa dejtingsajter, är mycket måna om sin intigritet. De vill ogärna att “utomstående” ska kunna läsa vad de skriver.
Varför? kan man fråga sig. Den som har rent mjöl i påsen, kan väl inte ha något att dölja? Den som inte håller på med subversiv verksamhet, kan väl inte tycka illa om att hans korrespondens läses av andra?
Ännu värre än mjöliga påsar är att det förekommer falsk marknadsföring – har jag hört.
Pingback: Tänk om vi låtsades att Oscarsgalan var politik | Nemokrati