”Våldsutvecklingen i Sverige går nu förhoppningsvis en intressant framtid till mötes” skriver riksdagsledamoten Anton Abele (M) på Politikerbloggen.
Hans åtgärder är de vanliga: fler poliser, hårdare straff och att ”ta ansvar”. Det vill säga behandling av sjukdomens symtom i stället för att försöka bota sjukdomen kombinerat med flummiga moralkakor med suspekt innehåll. Yta och flum.
Ja, så skulle en typisk vänsterdebattör säga. Han skulle också hänvisa till boken Jämlikhetsanden som på ”vetenskapliga grunder” visat hur ökad jämlikhet minskar våldet i samhället.
Men nu är jag ingen vänsterdebattör. Inte heller är jag intresserad av vetenskapliga resultat. Politik kan inte – ska inte – byggas på vetenskap, utan på mänskliga värden.
Det är mänskliga värden i den lilla världen, skyddad från vetenskap och jämlikhet, den lilla världen där den lilla människan myser och firar jul, ungefär som Elise Claeson skriver i Svenska Dagbladet.
Ja utanför politiken kvittrar fåglarna, fyller Roland Poirier Martinsson i. Han tycker att det är synd att Katrine Kielos, som är vänster, känner vemod. Katrine Kielos är ju en ung kvinna som borde va’ glad, lyssna på kvittrande fåglar och hänföras av flintastekar som daskas på grillen.
Tankeutvecklingen i Sverige går nu en intressant framtid till mötes.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol