200 miljarder människor

Människor. Vad ska vi göra av de myllrande massorna, råmaterialet som Marknaden använder för sitt självförverkligande? Vi får på tankesmedjan Limbo ofta frågor om befolkningsexplosionen.

Vill vi till exempel genomföra Djingis Khan-planen? Vi skrev om denna plan 27 januari. Den innebär användning av kemiska och/eller biologiska stridsmedel för att reducera jordens befolkning så att planeten räddas från global uppvärmning (vilket vi inte tror på) alternativt för att säkra råvarutillgångar till genuint demokratiska länder som USA.

Nej, vårt mål är att jordens befolkning ska öka lavinartat. Råmaterialet (människor) föds upp och placeras i jättelika höghus – ungefär som hönshus, fast på höjden.

På detta vis kan man sträva mot målet 200 miljarder människor på jorden – därefter kan vi förhoppningsvis kolonisera andra planeter (människor som föds upp i skyskraporna vänjer sig vid utrymmet och kan därefter skickas iväg i flergenerationsrymdskepp mot stjärnorna).

Planen är inspirerad av den utopiska romanen The World Inside (Innervärlden) av Robert Silverberg:

War, starvation, crime and birth control have been eliminated. Life is now totally fulfilled and sustained within Urban Monads (Urbmons), mammoth thousand-floor skyscrapers … [...] Each building can hold approximately 800,000 people …

The Urbmon population is supported by the conversion of all of the Earth’s habitable land area not taken up by Urbmons to agriculture. [...]

The Urbmons are a world of total sexual freedom where men are expected to engage in “night walking”; it is considered a crime for a woman to refuse an invitation for sex.

Tilläggas kan att invånarna i husen aldrig lämnar dem. Silverberg skrev inte om dataspel och virtual reality, men det är vad man ägnar sig åt förutom sex.

Denna vision har vi ingående diskuterat med Stureplanscentern (det är ingen slump att de alltid talar om skyskrapor). Detta är alltså tankesmedjans önskade framtidsscenario.

Klaus-Dieter Fliik

Skattesänkningar ökar självmorden

Dödshjälp kommer stort, noterar Ann-Charlotte Marteus i Expressen. Allt fler utnyttjar rätten till aktiv dödshjälp i Holland, som tillät det 2002. Även människor med psykiska sjukdomar och demens ska få kunna dö.

Men varför vill man ta sitt liv?

Dessutom kan man tänka sig att ju bättre levnadsstandard människor får, ju mer av ”trygghetsnarkomaner” den tongivande medelklassen har råd att bli, desto snävare och lyxigare blir definitionen av vad som är ”ett värdigt liv”.

Vi tar det igen: ”… ju mer av ”trygghetsnarkomaner” den tongivande medelklassen har råd att bli …”

Det handlar alltså om medelklassen och att denna klass har fått bättre råd och därför blivit mer självmordsbenägen.

Hur har medelklassen fått mer råd? Genom Alliansens jobbskatteavdrag. Genom skattesänkningarna. Medelklassen använder inte heller trygghetssystemen i så hög grad, det är ju därför den köper Alliansens nedmontering av dem för att sänka skatterna.

Skattesänkningarna gör alltså människor i medelklassen till större trygghetsnarkomaner och ökar därmed olyckan och självmordsbenägenheten när lyckoidealet blir allt snävare.

För att minska självmorden och trygghetsnarkomanin borde man alltså höja skatterna och sänka levnadsstandarden för medelklassen. Men att sänka skatterna är själva kärnan i vår politik. Den kan vi inte rucka på.

Alltså måste vi acceptera att medelklassen blir olyckligare och att fler tar livet av sig på grund av Alliansen politik. Men ingen orsak till panik. Marknaden kommer att se till att inte för många tar livet av sig – det ligger inte i dess intresse.

Klaus-Dieter Fliik