Djingis Khan-planen

Djingis Khan var inte bara gul utan också grön, avslöjar Mail Online. Den mongoliske ledaren var så hänsynslös under byggandet av sitt imperium som nådde 22 % av jordens yta att han decimerade världens befolkning med 40 miljoner.

Detta ledde till en mätbar minskning av koldioxidutsläpp när odlad mark återerövrades av skog.

Eftersom jordens befolkning år 1250 var på omkring 400 miljoner minskade Djingis Khan den med 10 procent. Idag, när vi är omkring 7 miljarder, skulle det innebära ett folkmord på 700 miljoner människor.

Och det är detta dagens klimattroende och miljövänner önskar. 700 miljoner döda är dock ett minimikrav, eftersom varje människa ger upphov till mycket mer koldioxid idag än år 1300.

När klimatförändringens effekter blir övertydliga kan någon individ eller regering USA få för sig att använda sig av de där lagren med kemiska eller biologiska stridsmedel. För vad gör man om man står inför det otvetydiga valet mellan ”alla döda” och ”90 procent döda”?

Har en stat en gång kunnat göra upp detaljerade planer för ett världskrig med kärnvapen så har man kanske börjat göra upp planer på att utrota mänskligheten för att rädda planeten (på grund av sina felaktiga trosuppfattningar om klimatförändringar).

Mer sannolikt är dock att vi finner morgondagens Djingis Khan i Greenpeace. Men jag tänker snarast på Asfaltsdjungelns Indianer, som släpper ut luft ur däcken på stadsjeepar för klimatets skull. Det börjar så oskyldigt …

Fredrik ”Flipper” Filén

Intressant våldsutveckling

”Våldsutvecklingen i Sverige går nu förhoppningsvis en intressant framtid till mötes” skriver riksdagsledamoten Anton Abele (M) på Politikerbloggen.

Hans åtgärder är de vanliga: fler poliser, hårdare straff och att ”ta ansvar”. Det vill säga behandling av sjukdomens symtom i stället för att försöka bota sjukdomen kombinerat med flummiga moralkakor med suspekt innehåll. Yta och flum.

Ja, så skulle en typisk vänsterdebattör säga. Han skulle också hänvisa till boken Jämlikhetsanden som på ”vetenskapliga grunder” visat hur ökad jämlikhet minskar våldet i samhället.

Men nu är jag ingen vänsterdebattör. Inte heller är jag intresserad av vetenskapliga resultat. Politik kan inte – ska inte – byggas på vetenskap, utan på mänskliga värden.

Det är mänskliga värden i den lilla världen, skyddad från vetenskap och jämlikhet, den lilla världen där den lilla människan myser och firar jul, ungefär som Elise Claeson skriver i Svenska Dagbladet.

Ja utanför politiken kvittrar fåglarna, fyller Roland Poirier Martinsson i. Han tycker att det är synd att Katrine Kielos, som är vänster, känner vemod. Katrine Kielos är ju en ung kvinna som borde va’ glad, lyssna på kvittrande fåglar och hänföras av flintastekar som daskas på grillen.

Tankeutvecklingen i Sverige går nu en intressant framtid till mötes.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol