Härbärgena tar emot allt fler, skriver tre debattörer i Aftonbladet. På 60- och 70-talen handlade det mest om hemlösa äldre män, på 80-talet tillkom missbrukare, och nu är det även arbetskraftsinvandrare, arbetslösa, utförsäkrade och psykiskt sjuka.
Vi ser nu att när de statliga systemen för dessa grupper stramas upp söker de sig till organisationer som Ny gemenskap och Stockholms Stadsmission för att hitta någon annan att lura.
Ny gemenskap och Stockholms Stadsmission borde faktiskt skämmas. I stället för att ge människor en ny chans permanentar de utanförskapet genom att förse dem med mat, kläder och tak över huvudet.
För det FINNS jobb för alla, precis som det finns en söt och sexig 26-årig singeltjej utan barn för varje man, oavsett hans inkomst, utseende och ålder.
Muslimerna gör fel som lockar med 72 jungfrur i livet efter detta. För paradiset finns här och nu. Alla kan, om de vill, få en 26-årig flickvän och ett jobb som inom några år leder till ett högavlönad chefsposition.
Men varför skulle de söka efter lycka och stora pengar när de kan gå till en välgörenhetsinstitution och mysa?
Som jag ser det måste vi inte bara slopa de statliga bidragssystemen. Vi måste även förbjuda välgörenhet i Sverige. Jag vet att blöjliberalerna skulle säga att välgörenhet är ett fint uttryck av civilsamhället, men det visar bara hur långt (S)nällismen fördärvat vårt land. Bara genom att visa hård kärlek kan vi verkligen hjälpa folk.
Klaus-Dieter Fliik
