Domedagsprofeterna har fel, menar Marian Radetzki, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet:
… trots en explosionsartad ökning i exploateringen av såväl uttömliga som förnybara resurser är tillgången bättre än någonsin. [...] Tvärtemot vad många hävdar har den ständigt stigande exploateringen av naturresurser inte fört oss närmare domedagen. Varken den fysiska tillgången eller miljön verkar sätta gränser för fortsatt expansion.
Sällan har jag funnit det nödvändigt att kritisera Radetzki – varken när han menade att FN:s klimatpanel helt förlorat förtroendet och att den borde ersättas av en ny panel, när han ansåg att massfattigdom var nödvändig för att skapa dynamik i samhället, eller när han skrev att svenska språket borde avskaffas.
Alla forskare i FN:s klimatpanel har fel, det är bra att skapa miljoner fattiga och att förbjuda dem från att prata sitt språk. Vi måste nämligen hålla ögonen på bollen: tillväxten.
Jag bad en gång om tillväxt utan gränser
jag bad en gång om tillväxt, som rymden ändlös
diktade ju en gång Karin Boye (”Via Media”).
Men nu förstår jag inte hur Radetzki tänker. Han kritiserar domedagsprofeterna i sin nyutkomna bok Människorna, naturresurserna och biosfären. Men uppenbarligen längtar folk efter domedagsscenarier.
Att hindra folk från att ägna sig åt undergångsfantasier är som att neka dem skräckfilmer, som vänstern lyckades stoppa. Därför är boken att jämföra med det ökända debattprogrammet ”Studio S” i SVT som startade ett drev mot videovåldet 1980.
Då ville staten ”skydda det mindre vetande folket från skräpkultur”. Nu är det professorer i nationalekonomi som vill skydda det mindre vetande folket från junk science, skräpvetenskap som påstår att jordens resurser är ändliga och att människan påverkar klimatet. Om marknaden för undergångsscenarier växer så ska vi inte kritisera det.
Klaus-Dieter Fliik
Tipstack: Kurt.