Allt kan räknas i kronor och ören har det svenska folket fått lära sig, anser Barbro Larsson i DN. Och det är näringslivet och finanssektorn som ligger bakom denna folkbildning.
Varför skulle man inte kunna räkna allt i kronor och ören? Till exempel folkhemmet?
“Vem äger folkhemmet?” frågar sig Maria Eriksson som fått rubriken från EMIL -
E Energi, Envishet, Entreprenörskap
M Människor, Mångfald, Miljö
I Idé, Initiativ, Innovation
L Långsiktighet, Ledarförmåga, Laganda
EMIL är kopplad till Moderaterna. Det betyder att Moderaterna sätter på kopplet och går ut och går med EMIL så att EMIL får skälla på andra hundar.
Är folkhemmet över huvud taget en levande tanke eller är det dags att förpassa hela idén till de historiska hyllorna? [...] Det gamla folkhemmet var ett socialdemokratiskt projekt. Det finns de som menar att frågan nu ägs av de nya moderaterna.
tycker EMIL. Jo, EMIL, denna mediekanal, är enligt sin webbplats “en strävsam smålänning.” Det är rätt lustigt, för BADLANDS HYENA är som alla vet en “flitig bohuslänning”. Man kan anta att EMIL bor i LÖNNEBERGA:
L Lyssnande
Ö Översvallande
N Noder
N Ny
E Egenföretagare
B Bra
E Eld
R Resursjobb
G Genialitet
A Ansvar
Åter till ämnet. Om det nu är så att de nya moderaterna äger folkhemmet så betyder ju det att de kan sälja det till högstbjudande. Men det finns andra saker som numera kan räknas i kronor och ören. Dagens Samhälle har för första gången räknat att demokratin i Sverige kostar 16 miljarder per år.
Frågan är om inte privata intressenter skulle kunna driva demokratin till en lägre kostnad och med bättre effektivitet – kom ihåg de bortglömda valsedlarna och alla misstag som begicks.
Folkhemmet + demokratin kan exempelvis ingå i ett paket, till specialerbjudande. För som EMIL anser har bäst-före-datum för folkhemmet passerat. I stället för att förpassa en gammal vara till en hylla är det då bättre att sälja den. Det borde EMIL, som, som sagt, är en sparsam smålänning, förstå.
Klaus-Dieter Fliik
Ibland ser jag EMIL komma på en svart cykel. EMIL kom till mig personligen i form en undersökning från ett opinionsinstitut där han presenterade sig och hälsade mig välkommen. EMIL vet att marknadsföra sig är viktigt och kan säkert det mesta om marknaden. Nu tror jag dessvärre inte det är EMIL i sig som är problemet. Jag tror istället det är EMIL:s forna ärkefiende som på senare år blivit bästa kompis med EMIL som är det verkliga problemet. EMIL har alltid varit en riktigt luring men kompisen litade jag till tidigare och gav mitt fulla stöd. Nu kan jag bara inte längre. Kompisen har kommit i dåligt sällskap och är inte längre att lita på tyvärr. Säger sig själv ska förändra sig till det bättre men det tror jag inte på. Det måste i så fall ske genom yttre påverkan. Tyvärr är EMIL:s kompis alldeles för självsäker men någonstans måste gränsen gå. Kanske 20%? Låt gå för min del. Huvudsaken är ändå att det fungerar. Sedan kan det bara bli bättre tror jag. Vem i hela världen ska man då lita på? Skulle i så fall vara tankesmedjan LIMBO som nu helt överraskande kommit tillbaka som en vän i natten. Välkommen igen med nya tag Badlands Hyena!!!
Tack!
BH
Att sälja ut demokratin till högstbjudande kan ju dessutom finansiera fler stridsfordon till Afghanistan.
Ha en bra dag Klaus-Dieter!
Filip af Pruttgurka
Alla som varit med i MUF vet att G nog inte riktigt står för genialitet utan snarare för genitalitet, men det brukar växa till sig när dessa våra företagsamhetsjugendmedlemmar blir äldre… ja, bortsett från hos Littorin då förstås.
Jag föreslår att vi lägger ut en annons på något auktionsbolags hemsida så att folk i världen kan bjuda på det. Så att vi får in anbud om driften. Det är ju en naturlag att privata marknaden gör allt billigare än den offentliga (se på sjukvården och skolorna).
Den som bjuder lägst vinner. Jag kan tänka mig att kanske något privat bolag från Ostasien lägger ett anbud, outsoursar folkhemmet och demokratin till typ Kina och driver det där istället för en billig peng. Alla vinner på det (och framförallt marknaden och skattesänkningarna).
Utomordentligt! Misstagen under det senaste valet bevisar återigen socialismens effektmässiga underlägsenhet. Hur många gånger skall detta behöva bevisas?
Nej, precis som Klaus-Dieter skriver så kan marknaden sköta detta med demokrati bättre. Då har vi två vägar att gå:
1 – Chockterapi. Vi lägger ut hela rasket till försäljning på en gång, ungefär som Klaus-Dieter beskriver. Röstsedlar säljs då efter lagen om utbud och efterfrågan.
2 – Osthyvelsprincipen, även kallad smygliberalisering. Vi ser till att möjliggöra korruption bland politiker, samt höjer deras löner kraftigt över medellön, vilket leder till politikerförakt. Vi privatiserar gradvis offentlig verksamhet, vilket ger ökade kostnader och minskade intäkter för staten, “starving the beast” så att säga. Vi privatiserar även vallokalerna enligt USA-modell med privattillverkade elektroniska röstmaskiner som kan skapa önskat valresultat. Etc. Tills hela rasket är sålt.
Jag tänker inte ta ställning i detta vägval. Huvudsaken är att världens berlinmurar en gång för alla rivs och aldrig mer kan resas.
Att outsourca hela den svenska pseudodemokratin till EU, dess högborg, vore på tiden. Med tanke på hur mycket vi då skulle få tillbaka är det rimligt att vår avgift höjs avsevärt, framför allt får vi ju permanent fred och en president, en världspresident vars namn och bild hela världen darrar inför.
F ö har jag alltid tänkt på Badlands Hyena när jag hört ord som ‘bra’ och ‘genialitet’.
*”dess högborg” skulle syftat på “demokratins högborg”
Påståendet “demokratin kostar 16 miljarder om året” bygger helt och hållet på felaktig semantik.
Många gör ju misstaget att blanda ihop demokrati och fria val. Inget kunde vara felaktigare! I själva verket kommer man att finna att man i själva verket STÄRKER demokratin om man tar bort de fria valen!!
Så här är det: Demokrati, det är det som är bra. Och fria val, det är inte bra, eftersom det finns så många människor som tycker fel och även dessa har rätt att rösta. Ibland är de felaktigt tyckande människorna till och med i majoritet! Så var fallet t ex vid omröstningen om Euro-Anschluss 2003, där en gnällig massa av bakåtsträvare fick sin vilja igenom.
Det är alltså i själva verket omröstningar och val som kostar 16 miljarder om året. Men, mina vänner, ni fullständigt klart för er att om man räknar med kostnaden för alla felaktiga valresultat som den dumma massan röstar igenom, då är kostnaden för fria val långt, långt högre!
Det intressanta i detta sammanhang är ju alternativkostnaden. Hur hög skulle till exempel driftskostnaden för en diktatur vara, och vilka kringkostnader och -besparingar skulle uppstå?
Jag vill annars se ett ALFRED som arbetslinjen kan sammanfattas i.
Arbete, Lidande, Fängslad, Risk, Entreprenörskap, Död.
Valfrihet är det viktiga. Därför måste den begränsas så att den blir begriplig. Man måste ge folk det som de vill ha – fast på rätt sätt. Föreslår tre huvudnivåer (paketerbjudanden).
Premium, (för höginkomsttagare)
- Jaktslott med personal, lokal skattebefrielse och demokratiskt styrande.
Medel, för inkomsttagare(den stora grå massan)
- 93% beskattning, pension vid 107 års ålder och styrda av demokrati.
Spar, för låginkomsttagare
- slavar åt de övriga, styrda av sharia och demokrati.
Dessutom vill jag bara påpeka att Emil var en driven entreprenör och riskkapitalist, en grundare av dagens blomstrande välfärd som en del av oss nu åtnjuter och verkligen förtjänar. Alltså, intet ont ord om Emil.