33.600 samhällsbärare sparkade

33.600 färre jobb inom välfärden har det blivit under de senaste fyra åren, rapporterar Kommunalarbetaren (via Alliansfritt Sverige):

PÅ KA:s uppdrag har Statistiska Central­byrån (SCB) bearbetat sin arbetsmarknadsstatistik (AKU) så att vi kan visa vad som hänt med välfärdsjobben.

Statistiken visar att jobben inom skola, vård och omsorg totalt minskat med 33 600 jämfört med när regeringen Reinfeldt tog över.

I grunden rätt. Det främjar arbetslinjen att göra 33.600 personer arbetslösa. De som gått från att vara samhällsbärare till att bli värdelösa grisar får möjlighet att ta arbete i den privata sektorn.

Dessutom tjänar vi tillsammans på skattesänkningarna när vi inte tvingas punga ut för dessa samhällsbärares lön.

 
Antal förlorade välfärdsjobb och antal anställda i kända företag.
Smärre avrundning av siffrorna har gjorts.
Uppgifter om företagen från Wikipedia: Dagab, ICA, Peab AB, Svenska Spel.

Sonja Slutskij

Alliansens spenderbyxor

1.329.018 kr i skattesänkning har Per Westerberg, riksdagens talman (M), fått av Alliansen. En plats i grundskolan kostar 83.000 kronor. Enbart skattesänkningen för Per Westerberg skulle alltså räckt till en skolklass med 16 elever.

Men jag tycker vi kan unna Per sin miljon. Han tjänar ju bara en och en halv miljon per år och har fastigheter värda 20 miljoner och en förmögenhet på 75 miljoner.

Och mer ska det bli i Per Westerbergs plånbok!! För Alliansen ska vinna valet och sänka skatterna ännu mer. Det ökar friheten för Per Westerberg.

Tänk också på, att den rödgröna oppositionen tar på sig spenderbyxorna, i motsats till Alliansen och Per Westerberg.

Det ska löna sig att arbeta.

Sonja Slutskij

Tatuerade fångar

Tatueringar uttrycker en frihetslängtan, tror Niclas Ericsson i Corren (själv tatuerad) (Niclas Ericsson alltså, inte Corren).

Förr stod tatueringar för utanförskap, menar Ericsson, ”det var i första hand fängelsekunder, sjömän, prostituerade, soldater och kriminella gäng” som ägnade sig åt självskadebeteende smyckade sina kroppar med bläck.

Nu är det vanliga människor som tatuerar sig och leker med identiteter.

Fängelsekunder, sjömän, prostituerade, soldater och kriminella gäng har det gemensamt att de saknar makt över sina liv och/eller sina kroppar (sjömän tillbringade ibland månader till havs, fångna på begränsade ytor – ofta saknade de till och med simkunskaper – i en enkönad kultur).

Tänk om det är samma fenomen som driver tatueringarna nu som alltid. Övervakningssamhället expanderar, den sociala rörligheten minskar, klyftorna ökar – allt detta minskar enskildas ”frihet”. Alltså ökar tatueringarna.

Tatueringen blir detsamma som att måla fängelsegaller på kroppen. Man kanske bara inte är medveten om de verkliga motiven.

Vilket är paradoxalt eftersom den verkliga friheten, valfriheten, ökar hela tiden. Friheten att välja mellan fler varor och fler tjänster. Vill man köpa plåster kan man t.ex. numera köpa samma märke i butiker som har helt olika skyltar ovanför dörren. Inte alls som i Nordkorea.

Så visst, tatueringar uttrycker frihetslängtan. Längtan efter mer valfrihet.

På frågan om tatueringar kommer att fortsätta vara mode blir alltså svaret: ja. Så länge Alliansen blir omvald, kapitalismen gör framsteg och marknadstänkandet får råda.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

KD vill minska klyftan

Skatteskillnaden mellan pensionärer och löntagare ska jämnas ut, lovade herr partiledare Göran Hägglund (KD) i SVT:s partiledarutfrågning:

Vi vill att klyftan ska upphöra helt. Men jag kan inte lova att det sker den här mandatperioden

I september 2009 skrev Aftonbladet om hur mycket skatten sänkts för ministrar och vanliga svenskar. 1.329.018 kr i sänkt skatt fick Per Westerberg, riksdagens talman (M) och 136.327 kr fick Carl Bildt (M), medan en ensamstående pensionär med en garantipension på 93.360 kr fick 2.520 kr.

Så här ser det ut in your face:

 

Det står i Göran Hägglunds makt om någons att få berg att sjunka och djup att stå upp. Om det nu ska vara nödvändigt.

Men inte under kommande mandatperiod. ”The impossible we do immediately, miracles take a little longer”.

Sonja Slutskij