Vindkraftverk orsakar brand

Vindkraftverk är som bekant väldigt farliga:

Buller och skuggor från verken påverkar människor och djur. Möjligheter att vistas ute i naturen kring vindkraftverken begränsas av riskområden för is och fallande föremål.

påpekade Johnny Fagerström i Svenskan i maj i år.

Men det finns fler risker med vindkraftverk, som inte tillåts komma fram i debatten när det gullas med dessa monstrositeter som riskerar att förstöra landsbygden och vår tusenåriga kultur för evigt.

Vindkraftsmotståndare i trakterna av Färingtofta i Skåne menar att vindkraftverk ökar risken för bränder:

Tio jättevindmöllor vid Färingtofta kan bli som tändstickor i en knastertorr skog

skriver motståndarna och pekar på situationen i Ryssland.

När man tänker efter liknar vindkraftverk faktiskt jättelika tändstickor. Det behövs bara en liten tändsticka för att starta en brand – betänk då vad som kan hända med jättetändstickor som står mitt i skogen.

Jag vet att jag alltid kan lita på Fjugstakillarna (FK). De kan säkert göra en insats precis som när de med 15 burkar starköl släckte en brand i en bil i Fjugsta centrum. Men tyvärr, en ryssbrand klarar nog inte ens FK av. Inte som deras finansiella situation ser ut f.n.; då skulle civilsamhället behöva samla in medel till ett betydligt lager starköl.

Quiana Jernknopf

8 x Jämlikhetsandan

”Jämlikhetsandan” har debatterats i nära ett halvår av Nima Sanandaji och Arvid Malm från Skattebetalarnas Förening (SF; lite OT men det är även förkortningen för ”science fiction”), skriver de på SVT Debatt.

Och på ett halvår har de inte lyckats lära sig stava till bokens titel, Jämlikhetsanden. Åtta gånger stavar de fel, men en gång slinker den riktiga titeln med som av misstag. Stefan Fölster, chefsekonom för Svenskt Näringsliv, lyckas inte heller stava rätt.

Och de är inte ensamma om att angripa boken. I en artikel i Guardian 14 augusti påpekas att Wilkinsons och Picketts verk angripits av tankesmedjor till höger denna sommar, som av Taxpayers Alliance.*

Ja, vi är många skattebetalare som är förbannade på jämlikheten. Hittills har vi på tankesmedjan Limbo inte kritiserat Jämlikhetsanden, trots att vi fått oss tillsända listor med argument från andra tankesmedjor och uppmanats att bara skriva av dem.

Vi anser att det är helt meningslöst att göra det, ungefär som att leta efter ologiska idéer och faktafel i tidskriften Vakttornet, som utges av Jehovas Vittnen.

Därför kan jag för mitt liv inte förstå varför Sanandaji och Malm ägnar sig åt detta nonsens. De upprepar gamla invändningar som att Wilkinson och Pickett valt och vrakat bland statistik, viket författarna själva tillbakavisat, på svenska, i Svenska Dagbladet.

Man kan faktiskt inte diskutera med ideologiskt hjärntvättade välavlönade propagandister. De bara upprepar sig. Lite ironiskt vill jag citera Wilkinson själv (i Guardian):

”Do they even believe what they are saying?” he said today. ”I suppose it doesn’t matter if their claims are right or wrong; it is about sowing doubt in people’s minds.”

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

* ”The Taxpayers Alliance said it knew about the imminent Policy Exchange report, but denies acting in concert with its fellow thinktank.”

Ohly slår mot de sjuka

Valet 2010 är ett ödesval. Vi kan välja att fortsätta öka friheten, eller att rösta in kommunismen i regeringen med Vänsterpartiet. Betänk detta: Lars Ohly som finansminister.

Smaka på den!

Vad tänker ni när ni hör ordet ”kommunism”? Förmodligen på statliga apotek som inte har öppet på söndagskvällarna. Förmodligen på fasta bokpriser. Förmodligen på Stalins straffläger Gulag.

Så här beskriver Alexander Solsjenitsyn, som själv satt i läger, en del av vardagen för en av fångarna:

Men numera fick man inte ligga ens på sjukstugan, erinrade sig Sjuchov. Med en ny fångkontingent hade det dykt upp en ny läkare, Stepan Grigorjevitj, en rivig och högljudd karl, som larvade sig och inte lät patienterna vara i fred – han hade fått för sig att han skulle skicka iväg alla patienter, som kunde gå och stå, ut på arbete för sjukstugans räkning – de fick resa plank, göra gångar, slänga på jord på rabatterna och hålla snön kvar på dem på vintrarna. Han sa att den bästa medicinen mot sjukdom var arbete.

En dag i Ivan Denisovitjs liv, (Bonniers, 1972), s 26

Smaka på den!

Sådana inhumana läger vill Lars Ohly införa. Vill vi verkligen ha det så?

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

”Svenska sjukan” ökar i Norge

Läkaren Jan Øren lämnade patienterna för Iron Maiden, rapporterar NRK, VG, Aftonbladet och Expressen. Akutmottagningen i Bergen hade långa köer och den andre läkaren hann inte med en gallstenspatient med svåra smärtor.

Trots det lämnade den norske läkaren sitt arbete för att gå på konsert. Øren förklarar sig så här:

Du ska vara medveten om att bergenborna är extremt otåliga och otacksamma och kommer in för minsta småsak. Det är alltid kö på akuten.

Det inträffade bekymrar inte Jan Øren. Han tjänar över en miljon om året och oroar sig inte för avsked.

Har själv mångårig erfarenhet som överläkare såväl i Sverige, Danmark som Bergen i Norge och kan bekräfta att det verkligen är så ”sinnsykt” som läkaren beskriver på DET sjukhuset. De flesta vill bara ha någon att ”snakke” med, och det, det är ICKE huvuduppgiften i professionen – att agera samtalspartner.

Just i Bergen i Norge är ”den svenska sjukan” speciellt utbredd av någon anledning, förmodligen för att svenska sjuksköterskor arbetat där i omgångar och tagit med sig smittan härifrån. De ”lär upp” patienter att komma och klaga på struntsaker, eller på ingenting, som inbillade gallstenar. Symtomen som beskrives i artikeln stämmer ej på verkliga fall som kända av vetenskapen.

Som läkare blir jag själv ofta irriterad på de långa köerna och på simulanterna/patienterna, kravmaskiner som kräver att ”bli sedda”. På Rigshospitalet i Köpenhamn kunde jag ofta uppleva verkliga ”hospitalfall” som ö.h.t. inte hade på neurologen att göra – skulle snarare låsas in på dårhus, om jag får uttrycka mig i klartext i detta genomsossefierade land.

Sannolikt skulle ”inbyggerne” i Bergen må bättre, om hela skiten akuten stängdes. Med trivialfallen ur vägen skulle vi verkliga läkare kunna inrikta oss på de seriösa fallen, forskningsmaterialet.

Stig Helmer
överläkare

Det finns ingen gratis skollunch

Hämtmat från skolan hemma är V:s dröm, skriver SvD, DN och Aftonbladet. Föräldrar ska kunna köpa hämtmat till självkostnadspris från förskolor och skolor. Det föreslår Josefin Brink (V).

Ett typiskt förslag från flummvänstern – ni vet de där som inte vill att barnen ska lära sig stava i skolan – som går ut på att ta från föräldrar möjligheten att bestämma själv.

Staten tränger sig in i hemmen och tar över människor från deras frihet.

Vårt förslag är att slå ihop alla offentliga institutioners matsalar – dagis, ålderdomshem, fängelser, skolor, sjukhus - så man gör synergivinster. De olika grupperna behöver inte blandas ihop på dagarna, utan de bor i olika flyglar och matsalen ligger i mitten.

Alltså, matsalen byggs i mitten och från den strålar armar ut som på en sjöstjärna (fast byggnaden ska byggas på land). Armarna fångar in de ”planktron” som behöver stöd från samhället. Alltså en avdelning för dagisbarn, en för fångar et.c. Lunchen sker vid olika tidpunkter, så de behöver inte mixas.

Och vid middagstid förs de ”beroende” till ”munnen” i mitten av fångstarmarna, fast det är ingen mun, det är symboliskt, det är där dom äter. Där finns även toaletten, som på sjöstjärnan.

”Stjärnhem”: här alla är stjärnor och äter bra mat

På så sätt behöver pensionärer och sjuka inte äta matlådor som fraktats långa vägar. Maten kan också ställas ut till försäljning, men vinsten ska gå till driften av den privatiserade matsalen. Det ska finnas ett vinstkrav.

Vem som helst ska kunna köpa maten, den ska funka som resturang. Har man som skolunge inte råd med maten, kan man exempelvis ta med matlåda hemifrån. Alternativt flytta till Kuba eller Nordkorea.

Victoria Rebecka Madeleine Amelia Amanda Emma Gäddåker
i samarbete med: Katy Fining (även redigering och språkgranskning)
illustration: Sonja Slutskij

SJ stinker

SJ:s vinstmål ska slopas, tycker som sagt riksdagsledamoten Karin Svensson Smith (MP). Många passagerare är besvikna på statliga SJ, och även om fler åker tåg numera så är det ändå för få.

En orsak till missnöjet diskuteras sällan, nämligen lukterna.

Själv väljer jag bil för att folk som åker tåg luktar så illa. De har inte råd med bil, och tydligen inte heller med tvål och vatten.

Får jag bara tydliggöra: jag älskar tvål och vatten! Love it, love it, love it. Parentetiskt sagt undrar jag varför vänstermänniskor har så dålig hygien, det är som om de sätter en ära i att producera kroppsliga odörer. Själv har jag alltid skött min hygien noga från barnsben. Att lukta fräscht är viktigt, tycker jag, särskilt ”där nere”. Det är bara så synd att andra inte tycker det.

Utomlands är folk alltid så fräscha. I Osijek i Kroatien har man till och med infört ett förbud mot illaluktande personer på offentliga transportmedel, skriver Croatian Times. Bolaget GPP:s vice VD säger

Passenger will be told at the entrance of the tram if he smells. Those that smell will kindly be asked not to get on the tram.

Ett utbyggt system kan byggas upp på två sätt. Dels kan elektroniska näsor installeras vid varje dörr, så att ett larm går av om en illaluktande person försöker stiga på bussen eller tåget. Dels kan många arbetslösa anställas som sniffare och lukta på alla personer innan de kliver på.

Hygien är viktigt även för bilförare. När alkolås till slut installeras i alla bilar bör de även utrustas med elektroniska näsor som ser till att man åker ren och fräsch till jobbet.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Och nu får vi DDR-angiveri

Angiveri uppmuntras av det brittiska polisförbundet Acpo, skriver DN. Acpo annonserade följande i radio:

The man at the end of the street doesn’t talk to his neighbours much, because he likes to keep himself to himself. He pays with cash because he doesn’t have a bank card, and he keeps his curtains closed because his house is on a bus route. This may mean nothing, but together it could all add up to you having suspicions.

Annonsen förbjöds av reklammyndigheten i Storbritannien, eftersom den kunde väcka anstöt, men finns tydligen kvar på polisens webbsida. En annan annons med liknande innehåll har inte förbjudits.

Varför ovannämnda annons förbjöds har jag svårt att förstå; att försöka hindra folk på bussen att se in i sovrummet väcker onekligen misstankar.

Nu är det givetvis inte så att någon är terrorist bara för att han verkar lite avvikande. Han kan ju även vara pedofil. Har du sett någon av dina grannar som håller för sig själv som burit hem en dator eller datortillbehör? Eller ogenomskinliga kassar med obekant innehåll?

Det KAN vara så att det är helt oskyldigt, men kan också vara tecken på att han ägnar sig åt barnporr. Ring för säkerhets skull polisen. Tack för din insats!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Köpt rättvisa ökar tryggheten

Mutor kan ge en fängslad svensk friheten, rapporterar SvD, DN och Aftonbladet. Den 63-årige svensken har dömts till 6,5 års fängelse i Kambodja för sexbrott mot tre pojkar. Men nu har mannen överklagat och hjälper sin sak med 11.000 dollar i mutor.

Varje människa som har någon medkänsla i kroppen ryser när hon hör nyheten. I länder som Kambodja är människor inte mycket värda, och myndigheterna är säkert nöjda med att utan någon särskild anledning sätta dit en svensk för att ställa sig in och visa att man tar krafttag mot pedofili.

Alla som haft kontakt med rättsväsendet – själv har jag exempelvis dömts för allmänfarlig ödeläggelse, föregivande av allmän ställning, olovlig befattning med minor et.c. – även i Sverige borde ha märkt att lagen de facto knappt är värd papperet den är skriven på.

Rättsväsendets syfte är att med så liten insats som möjligt hindra folk från att börja ta lagen i egna händer. Att skydda systemet, inte individen, är lagens slutliga syfte. Jurister är sopgubbar som städar undan den värsta skiten från gatan så att det inte stinker för mycket under rötmånaden.

En dag kommer ett riktigt regn att spola bort avskummet från gatorna.

Men tills vidare kan renhållningstjänsten givetvis utföras mycket billigare och effektivare av privata entreprenörer. Med en privatisering av domstolarna skulle rättvisan bli rättvisare och folk känna sig tryggare.

Då kan lagen tillämpas så hårt som krävs. Men tryggheten ökar om man kan köpa sig fri från fängelsestraff. Givetvis inte med mutor! Det är främmande för den svenska mentaliteten. Utan det ska ske enligt reglerad taxa och helt öppet med betalning till den aktuella domstolens konto, som fördelar ”fribeloppet” enligt sitt eget bonussystem.

Klaus-Dieter Fliik

Tack till Kurt som mejlade om den 63-årige svensken.

6 % < 9,5 %

”Arbetslöshet: Ytterst är det resultatet som övertygar väljarna” anser Johannes Åman i DN.

Betänk detta:

1) Regeringen ”har kunnat visa väljarna resultat” när det gäller arbetslösheten, säger Johannes Åman.
2) Alliansen vann på jobbfrågan 2006. För då var massarbetslösheten 6 procent.
3) Nu är arbetslösheten inte mer än 9,5 procent.

Jämförelse (håll i er, det blir lite matematik här):

6 % < 9,5 %

Men jag vill genast säga att det finns lögn, förbannad lögn och statistik. Regeringen Reinfeldt har, som Åman skriver, visat duglighet. Alliansens ”verklighetsbeskrivning” har börjat accepteras av växande väljargrupper. Och av Johannes Åman.

Ja, fler och fler accepterar Alliansens verklighetsbeskrivning. Nu hoppas jag bara att Alliansen beskriver verkligheten utförligare så att verklighetens folk ska veta vad de är för folk.

Klaus-Dieter Fliik

SJ – Socialistiska Järnvägar

SJ ska inte behöva gå med vinst, tycker riksdagsledamoten Karin Svensson Smith (MP). Nu har SJ ett krav att göra en vinst på 10 procent. Målet är att öka lönsamheten, för ett lönsamt SJ är ”bra för alla”.

I ”alla” inkluderas inte passagerarna, som drabbas av förseningar på grund av kyla, värme, löv på banan och så vidare. Karin Svensson Smith menar att överskottet bör gå till ”underhåll, investeringar och nya tåg” för att undvika sådant.

Ni hör själva att det rödgröna samarbetet med Lars Ohly börjar göra avtryck i Miljöpartiets politik, för i mina öron låter det misstänkt likt kommunism.

Kommunism, vad tänker ni på då? Jag tänker på en författare som belönas med nackskott i Gulag, på ett litet ljushårigt (!) flickebarn som skriker av hunger för att det inte finns bröd, på en liten bäbis vars skalle krossas mot ett träd av en röd khmer. Jag tänker på köer.

Vill vi verkligen ha det? Jag menar, det är ju bättre om den som har förmåga kan tränga sig in först i dörren, för då blir ju jag, jag menar den personen lycklig. Det är orättvist att den som kommer först till kvarn får mala, för det är alltid några typer som läser tidningen först och kommer före! Hur rättvist är det?

Tågmonopolet borde privatiseras. Då kan passagerare välja Miljöpartiet Express, väl underhållen och med garanti att komma fram i tid. Vi andra, utan lusekoftor, Che Guevara-tröjor och näverlurar, vi väljer faktiskt ett bolag som ständigt är försenat, har dåligt underhåll – men som gör vinst åt nån.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol