Flumdebatt: Har flum ett egenvärde?

”Naturen har ett egenvärde” har Maria Wetterstrand (MP) sagt. Det betyder att hon menar att naturen har självmedvetande och att den är Gud. Naturen är Gud och hon är fundamentalt religiös. Och så vill Miljöpartiet tvinga på medborgarna den ekologistiska religionen.

Så resonerar före detta satanisten Alexander Bard, som är zoroastrier och aktiv i Stockholms zoroastriska församling, tillsammans med Annika Beijbom (FP) och bloggarna Erik Laakso och Anders Svensson (ABABELAS) i en artikel där de använder mikroteleskop för att hitta en religion i fyra ord. Laakso beskriver artikeln som långsökt, vilket jag för mitt liv inte kan förstå.

ABABELAS, som parentetiskt sagt låter som en sumerisk demon, skriver att MP är

… ett parti med religiös grund som inte bara kräver ett religiöst engagemang från sina egna medlemmar, utan även vill tvinga på sin religiösa övertygelse på resten av befolkningen.

Kristdemokr… jag menar Miljöpartiet är verkligen religiöst, det kan man utläsa ur uttalandet ”Naturen har ett egenvärde”.

Byter man ut l mot n och g mot m i ekologism får man ekonomism.

Ekonomismen är lyckligtvis inte en religion som tvingas på alla medborgare, ty den är sanningen. Den osynliga handen leder oss framåt mot lyckan till ett fjärran där ett vackert berg skymtar – men inte ett klippigt trädbevuxet dimomhöljt ekologistiskt berg, utan ett berg av varor. På det elektroniska skrotet och de bortslängda vitvarorna klättrar Sökaren upp och hittar på toppen en robot med ögon som en enarmad bandit som säger

CITRON CITRON CITRON CITRON CITRON

Klaus-Dieter Fliik

Centern raderar integriteten

Centern värnar om integriteten, säger partiledaren Maud Olofsson i SvD. Men det är bäst för alla om debatten lägger sig. Centerns Öppenhetsmanifest från förra valrörelsen har strukits och raderats från partiets hemsida.

Centerns hållning är glasklar: man värnar om integriteten, men kommer inte att diskutera den. Det finns nämligen ingen att diskutera med, inget att diskutera, och integritetsdiskussionen är ett passerat stadium.

Jag tycker att det är glädjande att Centerpartiet nu kan öka den verkliga friheten genom att lägga ”piratfriheten” till handlingarna.

Abstrakt, personlig frihet som barnporrkramande piratpartister och filosofer kanske kan diskutera har inte någon praktisk betydelse. Verklighetens folk vill ha verklig frihet, det vill säga valfrihet, friheten att välja mellan olika varor och tjänster.

MarieLouise Samuelsson skriver om någon som blir lycklig ”vid åsynen av tre apotek bredvid varandra, i centrala Stockholm”.

I Kuba eller Nordkorea finns inte en enda plats med tre apotek bredvid varandra. Men det har vi i Sverige. Här kan vi ge fritt utrymme åt vår valfrihet, som kan springa som en vildhäst på stäppen vart den vill, in på valfritt apotek beroende på vilken av skyltarna som tilltalar mest.

Det har vi Centern att tacka för.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Både butler och general på tåget

Först ville Socialdemokraterna tvinga varje tågpassagerare att anställa en personlig butler. Men som någon frågade i en kommentar, hur ska en vanlig barnfamilj ha råd med en butler?

Nej, det kommer bara att bli fackpamparna som utnyttjar tjänsten.

Och nu lanserar Trafikverket en ”snögeneral” för att organisera röjning av snön på spåren. Ännu ett surrealistisk-absurt förslag som visar att vänstern lämnat jorden.

Det är tydligt att vänstern drömmer sig tillbaka till en gången tid, när tjänstefolket passade upp på fackpamparna och militären marscherade förbi LO-borgen på första maj.

Där stod sosseeliten tillsammanas med pamparna och vinkade till soldaterna och tittade på de raketer man förr i tiden visade upp i Stockholm (har själv sett de gamla filmerna från förstamajfirandet på tv).

Förslaget med en snögeneral är givetvis skrattretande. Staten ska alltså utbilda snösoldater med speciella uniformer, med uppgift att skjuta och spränga bort is och snö.

Snögeneralen kommer att ha snösoldater sittande på taken på tågen, som långsamt tuffar vidare genom fiendelinjerna (snön). Förseningar är bara förnamnet.

Det här är ju ett gyllene tillfälle för ungmoderaterna att klä ut sig som snösoldater – med ringkrage, tränsar och guldfärgade epåletter samt husarsabel – och springa omkring i tunnelbanan och anfalla kylskåp på Pressbyrån.

Jag kan faktiskt inte sluta skratta och börjar få rejält ont i magen. Det enda som hjälper är att titta på boken Jämlikhetsandan, jag har skrivit ut omslaget och använder det när jag behöver nyktra till.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Satir förbjuds inför valet

Satir förbjuds i Brasilien inför presidentvalet i oktober, rapporterar Telegraph. Förbudets syfte är att hindra kandidater från att beskrivas på ett orättvist sätt och låta dem kämpa på lika villkor.

Överträdelse av förbudet, som gäller radio och tv, kan ge böter på mer än 850.000 kronor.

Tankesmedjan Limbo har alltid kämpat mot satir, och ända sedan vi startade denna webbportal 2007 har satiriska kommentarer obönhörligt rensats bort. Därför tycker vi givetvis att den brasilianska lagen är strålande.

Satirförbudet har viss likhet med borgfred, att vi sluter upp tillsammans så att regeringen kan arbeta i lugn och ro för allas bästa.

Ett förbud mot satir är i högsta grad relevant för Sverige. Vi behöver nu ett trevligt arbetsklimat så att Alliansen kan genomföra nödvändiga reformer för att äntligen befria vårt land och ge oss total valfrihet.

Jag frågar er: vill ni ha total valfrihet? Vill ni ha en valfrihet mer total och radikal än vad vi kan föreställa oss idag?

Komiker ska ägna sig åt det de är bäst på, och det verklighetens folk skrattar åt: sex, relationer och kroppsvätskor. Till exempel skämta om att det var kurderna som först började kissa stående när vattentoaletterna kom. Inte för att de tog en utomhusvana inomhus, utan för att deras enorma könsorgan annars skulle hamna i vattnet.

Nationaliteten kan bytas ut; det kan vara grek, spanjor, argentinare, beroende på varifrån komikern kommer. Men det ska vara folklig humor som går att förstå, man kan kalla det socialhumor för att den är social.

Jag frågar er: vill ni ha rolig humor som man skrattar åt, eller vill ni ha urartad humor med nesliga angrepp på Landsfadern, som går sida vid sida med verklighetens folk och bär dess förtroende?

Gränsdragningsproblem uppstår givetvis. Många av Socialdemokraternas förslag går i princip inte att diskutera, eftersom de i sig är satir. Som butlerar i tunnelbanan. Butlerar i fracker med vita handskerar som öppnerar tågdörrerar är humororistiskt i sig och får oss fortfarande att skrattera, särskilt oss autister/propagandister som hänger upp oss på ett enda ord: butler.

Klaus-Dieter Fliik

T-banebutler årets skämt

Butler i tunnelbanan vill Socialdemokraterna ha. Ett förslag som med rätta sågats jams med de söta fotknölarna. Det finns många problem med det absurda förslaget.

Per Gudmundson påpekar i SvD att SL ju inte kan sköta tidtabellen, alltså skulle det hantera smutstvätten dåligt. Man skulle komma till jobbet för sent, ”smutsig och hungrig”.

Plus den helsnurrealistiska tanken att lämna tvätten till en främling som Jessica Rosencrantz, Vice VD Muf säger – vem gör nånsin det, alla har ju en egen kemtvätt (och RUT-tjejen är ju som en medlem av familjen).

Ett annat uppenbart problem är att butlern talar felfri engelska och knappat förstår svenska. Vi svenskar tror gärna vi kan engelska bättre än vi gör. Språket kan vara ett hinder!

Den bisarra situation uppstodo, att alla som skulle åka kollektivtrafik skulle få genomgå ett språktest. Upp – och nervända värden! I stället för infödingarna då. Fast butlers inte är negrer (utan normala).

Servera afternoon tea i rusningstrafik på T-banan är knappast heller en bra idé. Mycket spill, krossat porslin, gurksmörgåsar gör att man riskerar halka. Det är riskabelt, med tanke på man kan falla för tåg. Men de kom inte i tid, så risken blev i.o.f.s. mindre.

Och ska butler vara en mänsklig rättighet, som ungmoderaterna frågade i tunnelbanan? Ja, det är vänsterns utopi. Varje människa har en butler – men då skulle ju Sveriges befolkning behöva vara dubbelt så stor! Helt absurt.

Behöver väl knappast nämna de sjukt komiska förslagen om bredband på tågen och fler och större parkeringar i anslutning till stationerna. Folk som åker med kollektiv ska inte ha någon hjälp, tvärtom.

Victoria Rebecka Madeleine Amelia Amanda Emma Gäddåker
Katy Fining

Marknaden stoppar kvinnomisshandel

Slagna kvinnor ska få flyttbidrag, föreslår Centerpartiet enligt DN. Kommuner ska tvingas ge en ”pengapåse” till damer som utsätts för våld och måste flytta. Bidraget ska räcka till magasinering av möbler och dubbla boendekostnader.

Centern brukar vara det mest visionära partiet i riksdagen, men nu verkar det ha blivit kortslutning när man vill att staten ska agera dadda åt människor i deras privatrelationer.

Det enda rimliga är att kvinnor som flyttar ihop med män själva ser till att möjliggöra en flytt genom att teckna en misshandelsförsäkring. Eftersom de flesta kvinnor bor ihop med män, och alla män är potentiella misshandlare, betyder detta att alla kvinnor redan från tonåren bör betala en försäkring eller till ett misshandelskonto.

Redan innan en kvinna flyttar ihop med en man måste hon givetvis förbereda sig på det värsta, och göra upp nödplaner; rita diagram över hur hon snabbt kan ta sig ur lägenheten, gömma en akutväska med första förband, extranycklar, mobiltelefon, kontanter et.c. et.c.

Säkraste skyddet är emellertid att göra upp ett kontrakt, där den ena parten för en viss summa garanterar tjänster som rengöring och sex, och den andre beskydd och biltransporter o.dyl.

Ett marknadsmässigt kund-leverantör-förhållande garanterar sämja eftersom det är oenighet om de exakta villkoren som leder till våld. Det ligger inte i en leverantörs (som ömsom är mannen, ömsom kvinnan) intresse att lura kunden, så därför uppstår aldrig några problem.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Rejält lägre lön för invandrare

Sämre föräldraledighet och lågt betalda jobb till utlandsfödda vill integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) ha. Man måste tänka okonventionellt för att de ska komma in i samhället.

Tidigare har Folkpartiet tänkt okonventionellt när det gäller ungdomar. Jan Björklund menar att de ska ha ”rejält lägre lön” för att kunna komma in på arbetsmarknaden.

Vi ser på tankesmedjan Limbo mycket positivt på Folkpartiets förslag. De är viktiga steg på vägen, men räcker knappast.

Låt oss inte glömma att alla utlandsfödda inte är likadana. Att komma från Norge eller Tyskland är en helt annan sak än att komma från Rumänien, för att inte tala om från Afrika. För att inte tala om ett äktsvenskt diplomatpar som fött sin son medan de varit stationerade i USA.

En gradering måste därför göras. Extra låg lön ges alltså till en svarthyad afrikan, som har svårare att få jobb än en blond dansk, och ännu lägre till en afrikansk muslim, ännu mycket lägre till en afrikansk muslimsk kvinna, ytterligare ännu mycket lägre till en afrikansk muslimsk kvinna som är en ungdom. Och så vidare.

Vi måste våga tänka okonventionellt och aldrig vika från våra principer. Människors lika värde kan aldrig uppstå ur utanförskap när de står utanför arbetsmarknaden.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Harry Potter-slängkappa saknas i flumskolan

Traditionell bildning är storslagen, tycker Elise Claeson i SvD och använder referenser till Harry Potter i sin beskrivning av engelska universitet.

I England klär ungdomarna ut sig i ”Harry Potter-slängkappa” när de tar examen:

Varje ämne får några timmar av tal och processioner av rektor, lärare och studenter i kyrkan, fanfarer från rödrockade trumpetare ur kungliga livgardet och champagnemingel på innergården.

Mellan Kenya och Tanzania bor kuriafolket som också firar att ungdomar blir vuxna. För flickor innebär det omskärelse, och det är en stor fest:

Many people were smeared with red ochre, designs painted on their faces. Some men wore Maasai headgear; others sported red, clay-encased braids. Musicians played instruments, ekegoogo and iritiingo especially, and boom boxes blared.

Det är väl mest namnen på instrumenten som skiljer sig åt.

Vi borgerliga tror på traditionen, på riter och ceremonier. Man kan säga att vi är som Tolkiensällskapet, bara större. Tyvärr har flumskolan satt P för att klä ut sig och låta rödrockade trumpetare spela fanfarer vid skolavslutningar.

Elise Claeson skriver också att man i England kan få jobberbjudanden ”från banker och investmentbolag” bara man har en examen i engelsk litteratur.

I Sverige skulle man få ändra det lite; har man skrivit en uppsats om Pippi Långstrump så borde man till exempel kunna få bli ekonomichef på ett stort företag. Men bara om man studerat i en elitklass, förstås.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Småpartiernas förfall och slutliga död

Opinionens vindar har växlat från 1979 till 2010, visar DN:s interaktiva grafik. Ett slående förhållande är att två partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, verkar ha erövrat centrum av arenan och trängt ut alla mindre partier. Dessa ligger nu alla under 10 procent, flera av dem nära riksdagsspärren på 4 procent.

Men småpartiernas öden har växlat genom tiderna, från 1979.

Runt 1990 inträder en svacka som varar ungefär fem år, 1997-1998 kommer en minisvacka och från ca. år 2000 inträder långsamt dödsryckningarna, som blir uppenbara från 2006 när de alla sjunker mot fyraprocentsstrecket.

Det verkar som om väljarnas uppmärksamhet bara räcker till ett par partier. Vad är det då uppmärksamheten ägnas åt?

I slutet av 1980-talet bröts tv-monopolet och kabel-TV anlände. 1990 startade TV4. Folk häpnade över all underhållning det fanns. Men kanske inträdde en mättnad efter ett tag.

1997-1998 började Internet slå igenom på allvar i Sverige. På 00-talet kom fildelningen och underhållning sprutade ur allt fler kanaler. 2005 grundades till exempel YouTube.

Vi kan alltså konstatera att varje försvagning av småpartierna hänger ihop med en förstärkning av underhållningen i svenska hem.

Och det är en utveckling som inte kommer att sluta. Mer och mer underhållning och prylar drar till sig allt större del av väljarnas uppmärksamhet och intresse. Småpartierna blir mindre, vilket också leder till att det under en tid bildas fler småpartier (PP, Fi, SD).

Alla småpartier kommer till slut att trängas ut ur riksdagen, alternativt sugas upp av (S) eller (M). Processen har redan börjat med först Alliansen till höger och sedan det rödgröna samarbetet, ungefär som när mitokondrien till en början var en fri bakterie men sedan sögs in i en annan bakterie och började leva i symbios. Tillsammans bildade de en cell.

Detta är valalliansstadiet, som Göran Skytte tycker är så bra. Men symbiosen stöter bort en del, som passiviseras och slutar rösta. Det blir ett amerikanskt system med få röstande men bara två stora partier (de övriga är helt marginaliserade).

Till höger brukar man också förespråka personval. Och det är det nästa stadiet, som redan kan anas. Valet kommer att stå mellan två personer, och den man tycker ser mest sympatisk ut i tv vinner valet.

Utvecklingen står dock inte stilla. Och hur skulle vi kunna stoppa den, genom att förbjuda kabel-tv, Internet och mobiltelefoner?

De båda blocken som leds av två personligheter blir alltmer lika varandra. Slutligen bildar de en valallians med först två språkrör för höger- respektive vänsterdelen av Partiet, sedan en enda partiledare.

Då kommer vi att rösta på ett parti och en person i valen. Och det är demokratins slutpunkt. Då har vi äntligen nått det stadium där den enda riktiga politiken kan drivas ostört.

Klaus-Dieter Fliik

Friare ekonomi med fria brottslingar

Australien grundades som en straffkoloni, skriver idéhistorikern Johan Norberg. Britterna skickade dit landets avskum. Men brottslingarna jobbade hårt och landet har idag en av världens friaste ekonomier.

För att skapa en fri ekonomi med låg arbetslöshet och motståndskraft mot finanskriser är receptet alltså att skicka samhällets minst önskvärda medlemmar till en avlägsen trakt och på darwinistiskt sätt låta dem klara sig själva.

Metoden verkar ha stora fördelar. Men se hur det gick med Storbritannien: högre arbetslöshet, mindre motståndskraft mot finanskriser och en mindre fri ekonomi.

Vi ser alltså att brottslingar i frihet skapar ett friskt samhälle. Det innebär att brottslingar bör släppas ut och fängelserna tömmas, i stället för att belasta skattebetalarna. Men om fångarna skickas till en avlägsen, obebyggd trakt så är det bara detta nya samhälle som får alla fördelar.

Brottslingarna måste alltså släppas lösa i samhället i stort, och mer specifikt placeras i områden som är i behov av förbättring, som har sociala problem och hög arbetslöshet. Brottslingarna skickas kort sagt till invandrartäta förorter, försedda med fotboja så att de stannar där.

Nu invänder ”vän av ordning” att detta skulle leda till fler brott och att fler människor skulle drabbas av brottslingarnas dåd. Det är inhumant, muttrar Jante i sitt socialistiska hörn.

Men det kan väl inte vara mer inhumant än att samla alla brottslingar på en enda plats, en superkrimstat – som Australien. Och i stället för att döda varandra i ett anarkistiskt Mad Max-kaos blev de laglydiga och hårdjobbande.

Så skulle också ske med mitt förslag. Rinkeby, Rosengård och Fittja skulle blomma upp och driva på utvecklingen och tillväxten med raketfart. Skatterna kunde sänkas utan fängelser och med slimmade domstolar. Sverige skulle åter bli omnämnt i amerikanska finanstidningar (tänk vad skönt det skulle kännas!).

Klaus-Dieter Fliik