Sänkt a-kassa ökar inte motivationen hos arbetslösa, slår en ny avhandling från Umeå universitet fast uppger DN, Sydsvenskan, Aftonbladet.
Vilka dumheter! Det vet vi väl att sänkt ersättning ökar motivationen hos de fattigaste, medan höjda löner och bonusar ökar motivationen hos de rikaste.
Av detta följer att det måste finnas en jämviktspunkt någonstans i mitten av spektrumet, där inga åtgärder har någon effekt. Det vill säga att det finns ett inkomstläge där varken sänkt eller höjd lön, skatter eller ersättningar ökar motivationen.
Ja, jag talar om medelklassen. Den ligger ju precis i mitten.
Det är därför direkt meningslöst att sänka skatten för medelklassen. Alla skattesänkningar bör inrikta sig på de mest välavlönade i samhället, de som har mest. Det är också de som har mest som investerar mest så att pengarna rinner neråt och är beneficial för både medelklassen och underkäntklassen.
Inte heller bör medelklassen kunna få några löneökningar. Medelklassen är en stor grupp med högre inkomster än de fattigaste anställda, och därför drabbar dess ökade inkomster företagen och samhällsekonomin hårdast – utan den ringaste motivationshöjning. Detsamma gäller ersättningar som barnbidrag och föräldraersättning et.c. som aldrig bör höjas.
Alltså: höjd skatt, sänkta ersättningar och sänkta löner åt de fattigaste. Varken höjd eller sänkt skatt, ersättningar eller lön åt medelklassen. Sänkt skatt, höjda ersättningar och högre lön och bonusar åt de rikaste. Dessa åtgärder ökar motivationen maximalt.
Klaus-Dieter Fliik