Bulimiförsvaret

Värnpliktiga tvingades äta smörpaket, rapporterar SvD och Aftonbladet. Soldaterna vid Luftstridsskolan i Uppsala fick äta all mat som fanns. Det handlade om att äta på 5 minuter, att äta frystorkad torskgryta blandad i kallt vatten, respektive all mat inklusive kryddorna.

Den som liksom undertecknad gjort lumpen undrar vad syftet med artiklarna kan vara. Bulimi har länge varit ett grundläggande utbildningsmoment inte bara inom flyget utan inom försvarsmakten över huvud taget.

Tänk er att ryssen plötsligt avancerar. Då har man kanske bara fem minuter på sig att äta torskgrytan. Glöm uppvärmning! Det är också viktigt att äta upp kryddorna, och ja, dricka ur ketchupflaskorna, för att a) vid förflyttningar kan man inte bära med sig ketchupen, b) fienden ska inte få ta över ketchupen och därmed stärka sin stridsmoral.

Själv fick jag när jag gjorde lumpen 1967 äta smörpaket till både frukost och middag. Dagens övningar bestod annars av att bädda sängen femtio gånger tills man kunde studsa ett mynt från den, samt städa toaletterna med tandborste.

Ja, jag vet att bögarna inom USA:s militär använder hela tandborsten. Vi fick ta loss 10 strån och använda endast dessa. En hel månad ägnade jag mig åt att städa toaletterna på detta sätt. Givet att om någon kräktes upp den kalla frystorkade torskgrytan så fick vi använda hela tandborsten, förutom begagnade frimärken att torka upp med.

Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag fick denna utbildning som gjorde mig till man. Annars hade jag blivit en homosexuell bankrånare.

William von Pamp

Nyspråksnytt: pekpinnepolitik

Det statliga bidraget till kommunala hyresgarantier är pekpinnepolitik, anser Malin Siwe i DN. Hon påpekar att staten ju enligt Göran Hägglund (KD) inte ska ägna sig åt pekpinnepolitik.

Vad har ordet ”pekpinne” för innebörd om det är pekpinnepolitik att garantera hyran så att personer med betalningsanmärkningar kan få hyreskontrakt?

I sitt tal i Jönköping 29 januari sade Göran Hägglund

Vi tar strid, inte för det mest effektiva samhället, utan för det goda samhället. Där folk får vara ifred från pekpinneförsedda ideologer och kommissarier. Med sina barn, med sina hem och med sina värderingar – med sina livsval över huvud taget.

Att inte kunna få hyreskontrakt på grund av betalningsanmärkningar är alltså ett livsval som staten lägger sig i med pekpinnar. Trots att den lilla människan gjort ett fritt val och medvetet skaffat sig skulder för att göra sig omöjlig hos bostadsbolagen ska han tvingas in i systemet. In i en hyresrätt.

Javisst, där kommer Storebror kommissarien inklampande i sina läderstövlar och ”Van Helsing”-läderrock och sin förfärliga pekpinne från DDR och hindrar honom från att leva det fria livet utan bostad.

Pekpinnen ska tas omhand, göras till braspinnar och eldas upp, menar Siwe. Eldens renande kraft är verkligen dubbelplusbra.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Vis man avfärdar klimathotet

Staffan Heimerson, född 1935, är en erfaren journalist som förutom ålderns generella visdom genom yrket tillägnat sig omfattande kunskaper om alla möjliga ämnen.

Sedan början av 1950-talet har han sett krig på nära håll, han har klättrat i berg, han har varit runt jorden, sett de sju världshaven, rest genom USA, rapporterat från Paris och Washington och Hongkong och Sarajevo, Östeuropa innan murens fall, Östasien.

Staffan har sett rika och fattiga, mäktiga och maktlösa. Han har sett olika kulturer, högteknologiska och lågteknologiska, staden och landet – har upplevt väder och vind och regn och torka och stormar och stiltje.

Och all denna kunskap, allt han läst och sett och hört och rapporterat om från jordens alla fyra hörn, all livserfarenhet samlas ihop till en stor visdom och förståelse.

Tillräcklig för honom att anse att klimatförändringarna är en bluff och skriva att klimatpanelen är full av alarmister. Han litar hellre på omröstningen bland Aftonbladets läsare – 59 procent tror att klimathotet är överdrivet eller en bluff.

Och han tror på Lord Monkton of Brenchley, mannen som påstår sig vara ansvarig för att ha vunnit Falklandskriget åt Storbritannien, ha fått Nobelpriset, tror att Greenpeace ska införa en kommunistisk världsregering och som säger att han uppfunnit ett mirakelmedel som botar Basedows sjukdom, multipel skleros (MS), influensa, matförgiftning och HIV.

Så vis kan man bli, så mycket man kan lära sig, så stor förståelse kan man få av att resa jorden runt och träffa alla möjliga människor.

Johnny Golightly

Avskaffa hemtjänsten

Äldres tid krymper, skriver SvD. Promenaden på en timme har halverats, städtiden förkortats med en fjärdedel, och morgonbestyren ska utföras på halva tiden. Så ser det på sina håll ut för de äldre idag.

Det är ju minst sagt upprörande. Med ökad effektivisering skulle de äldre kunna promenera två timmar, få allt möjligt städat och dessutom tid att sitta och prata med personalen.

Men icke. Lata tjänstemän vägrar effektivisera verksamheten så att skatten kan sänkas. Och det är de äldre som drabbas. Det är ungefär som med Försäkringskassan, som inte heller kan utföra sina uppgifter trots att de fått effektivitetsuppmuntran genom mindre personal.

Lösningen är uppenbar. Avskaffa hemtjänsten. Bort med eländet. Vad ska vi med den till, när den inte kan sköta sina uppgifter? Ja jag sitter här och blir rosenrasande.

I stället kan frivilliga krafter i civilsamhället rycka in. Tiotusentals, ja hundratusentals vardagshjältar griper in som aktiv motståndsrörelse mot statens klåfingriga slöseri. Vardagsuppoffringarna, de socialisterna talar så tyst om. Varför uppmärksammas de inte? Den sitter djupt, tanken att staten kan göra någonting.

Alla äldre får en personlig följeslagare eller följeslagerska. Valfriheten ökar genom att den äldre själv kan välja vem som hand i hand ska följa honom eller henne på den sista vandringen genom stigen i solnedgångens land. Där, i skymningsskogen, förmultnar sedan kroppen och äts av mullens goda maskar.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Turkiet köper medlemmar i (M)

Fusket runt Moderaterna sväller och utreds, skriver SvD, DN, Aftonbladet och Expressen. I Haninge har fritidspolitikern Sedat Dogru värvat så många medlemmar att han vann höstens provval. Turkiets ambassad i Stockholm kan ha varit inblandad – som ett led i att stödja personer med turkiskt ursprung.

Så inte bara kan vanliga medborgare köpa sig en chans att komma in i riksdagen. Om uppgifterna stämmer kan även främmande makt ha försökt påverka Sveriges riksdagsval genom ekonomiskt stöd att köpa medlemmar i Moderaterna, som i utbyte röstar på den utsedde kandidaten i provvalet.

Och … ? Snälla nån. Vakna upp, det är 2010! För någon som legat i koma de senaste femton åren kan jag tala om att vi faktiskt är med i EU. Och det påverkar redan vår politik. Så vad är skillnaden?

Man skulle hypotetiskt kunna argumentera för att det problematiska är att Turkiet än så länge bara är kandidat till medlemskap. Men en kandidat är också medlem, för att associera till Ulf Lundells ”En inställd spelning är också en spelning”.

Debatten påminner om den som rörde amatörer mot proffs i idrotten. Det var hemskt fult att vara sponsrad och utöva sport som ett proffs. Först mot slutet av 1900-talet föll denna gammalmodiga socialistiska idé. Detsamma borde nu äga rum inom politiken.

Systemet kunde gott slås fast officiellt, att varje land i EU ska kunna köpa riksdagskandidater i andra medlemsländer. Och Sverige måste gå i första ledet.

Missförstå mig rätt nu! Det ska gå hederligt till, det vill säga att ett lands ambassad delar ut pengar till sina kandidater. Kandidaterna får sedan själva betala in medlemsavgifterna till Moderaterna och andra partier.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Sortera bort urartad kultur

God kultur ska skiljas från dålig, skriver Christer Nylander (FP) på Newsmill. Inte bara litteratur, utan även musik, konst och teater ska få sin kanon, en lista på vad som är bra och som alla ska känna till.

Det är bra att Folkpartiet röstade igenom IPRED-lagen som ger myndigheter rätt att göra intrångsundersökningar för att hitta olagligt kopierad kultur folk har hemma. Men givetvis måste vi också ha stora program för att se till att alla läser korrekta böcker, ser den korrekta konsten och teatern och hör den korrekta musiken.

Nylanders förslag är bra. Men att bara välja ut den bästa kulturen från det förgångna täcker inte in allt. Vi behöver en ny konst för framtiden.

Låt oss kalla den marknadsrealism.

Marknadsrealismen är en konst för verklighetens folk, för de människor som har familj, stiger upp varje dag, som sitter vid köksbordet, som lever sina liv som folk gör mest.

Marknadsrealismen handlar om individens strävan mot framgång och lycka och en ökad tillväxt. Det är en konst som är realistisk och hederlig. En konst utan de senaste årens dekadenta performancevrål, idisslande på kultursidorna, upplösning av kategorierna och annan dekadent bullshit.

Det är en konst som försvarar valfriheten och bildar folket. Den arbetande människan ska visas upp som exempel, stark och frisk, på åkrarna, i fabrikerna, på kontoret, inte sjuk på en bro förberedande ett fejkat självmordsförsök. Entreprenören med det blonda hårsvallet leder folket, pekar in i framtiden och välter ner gamla politruker och politiker. Fart! Kraft! Styrka!

Riv ner den förtryckande urartade och dekadenta konsten som talar om för vanligt folk hur de ska vara! Allians för Sverige ska genom sina kulturkanoner bekämpa den politiska korrektheten!

Klaus-Dieter Fliik

(S)o(S)(S)arna(S) (S)kattechock

Trädgårdsskyddet utvecklas i Ryssland, rapporterar BBC News. Alexander Skopintsev i Primorje-regionen i östra Ryssland minerade sin trädgård för att hindra stöld av potatis. Systemet fungerade och skadade en person kom trampade på en sprängladdning. Tyvärr greps Alexander och åtalades.

Det är den person som skyddar sin egendom som grips, inte den som försöker ta den. Och det är så det kan se ut i Sverige efter valet. Det blir vi skattebetalare som står på de anklagades bänk, inte bidragstagarna som tar våra pengar.

P J Anders Linder tror att orsaken till de senaste förändringarna i opinionen är att fler svenskar nu vill ha skattesänkningar. Från januari till februari har de plötsligt insett att skatter är ganska onödiga och de vill ha sina pengar NU.

Jag instämmer till fullo i analysen. Allt handlar om skattesänkningar. Allt. Även för mig personligen. När skattesänkningar kommer sjunger sparvarna i mitt hjärta och när skattesänkningar riskerar att utebli bildas en stor klump i magen av oro. Tänk om det inte blir en skattesänkning, säger jag då för mig själv, ser mig dystert i spegeln med ett uppgivet intryck.

Det stora uppvaknandet kom i januari. Plötsligt började väljarna tycker att ”Nej, vet du vad, det där med skatter är inte så bra trots allt.”

Att Vänsterpartiet bara tappar 0,4 procent är något gåtfullt eftersom det är det parti som är minst intresserat av skattesänkningar.

Men Ryssland börjar förändras. Och det vet väljarna. De hör att folk blir mer marknadsorienterade i Ryssland, skyddar sin potatis. De hör om minor i marken. Och då anser de att Vänsterpartiet nog trots allt är rätt okej.

William von Pamp

Skyddsjakt på istappar

Istappar besköts i Norrköping, berättar SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet. Snöröjarna hade inte någon skylift och lät en person med jägarexamen försöka träffa en envis isklump.

Polisen ämnar utreda beskjutningen i kvarteret med namnet Knäppingsborg. Och det är ju typiskt svenskt att vara så överkänslig för skytte mot bostadshus inne i en stad. Vad är det värsta som kan hända? Vi har en del att lära av kineserna.

1927 avrättade kineserna en del desertörer och folket samlades för att titta på.

Nå, kineserna släpade fram den siste killen, en stor bozo, och tänkte ta livet av honom och lägga av för dagen. Underofficeren drog tillbaka slutstycket på manuserna och kontrollerade att det låg en kula i loppet och sedan gick han fram för knäppa killen. Nå, den där store killen var förfärligt nervös och han såg på mausern genom ögonvrårna och precis när underofficeren tryckte in avtryckaren så ryckte han huvudet åt sidan och underofficeren missade. Det var första gången han missade den.

Men den där fördömda mauserkulan ville ha blod, och den träffade en flat sten och studsade in bland åskådarna och slog rakt in i pannan på en grabb och knäppte honom.

Och fa ta mig om inte kineserna tyckte det var fruktansvärt roligt. De skrattade och skrattade så de grät.

Charles G Finney: Doktor Laos cirkus; inslag i Kulturradion

Livet kan inte vara en vadderad kokong från vaggan till graven. Risker hör till livet. Och det finns inget som säger att man måste gå genom livet med en sur min på ansiktet för att det händer lite tråkigheter. Det är vad kineserna kan lära oss.

Sudda, sudda bort din sura sossemin!

Tvärtom borde skytte mot is användas oftare. Som mot järnvägens fastfrusna växlar, som varit ett sådant problem nu i vinter, inte minst i stockholmsområdet. Isklumparna når ibland fotbollars storlek.

Få tänker på att järnvägsarbetarna ständigt riskerar livhanken där de står och hackar is mitt på spåren. När som helst kan det smälla. För vargen kommer ju allt närmare Stockholm.

Tanken är att snabbutbilda järnvägsarbetarna i riksdagens skyttebana under plenisalen i Riksdagshuset (som alla vet så har riksdagen byggt upp stora ammunitionsförråd och hemliga tunnlar för det fallet folket gör uppror – konsulterna som hjälpte till med bygget kom f.ö. med Rumäniens diktator Ceauşescu när denne besökte Sverige 1980).

Så kan man snabbt rensa växlarna genom beskjutning, och eventuella vargar som hotar arbetarna till livet.

William von Pamp

Uppvaktad inför alla hjärtans dag!

Kanske är jag inte purung längre med mina 39 år. Men ser jag mig i spegeln har jag faktiskt inget att skämmas för. Inga rynkor eller kråksparkar än så länge. Brösten är fasta och formerna är det inget fel på. Även unga killar på 18-20 brukar kolla in mig.

För några veckor sedan skulle jag träffa min väninna Ursula och ta en latte i Sturegallerian eftersom jag fått ett par giftermålsanbud. När vi träffades kunde jag berätta att jag fått ytterligare ett anbud under tiden, alltså efter att vi bestämde tid och plats.

Efter att jag och väninnan träffades har det inkommit ytterligare två anbud. Alltså sammanlagt fem.

Å, alla mina väninnor och hela bekantskapskretsen har messat och mejlat och ringt mig. De är så glada för min skull! Omnämns på Twitter stup i kvarten, känns det som. Alla vill de tipsa mig om brudklänningar och catering och allt som hör till bröllopet. Så mycket entusiasm och intresse från alla.

Hela mitt liv ända sedan jag var ung flicka har jag varit intresserad av män – som observatör, granskare, kommentator. Och visst har jag haft mina förhållanden, jag har ju en dotter inte minst.

Men när erbjudandena nu haglar över mig så funderar jag och tänker att det nog ändå måste bli nej. I varje fall just nu.

Jag har helt enkelt inte tid. Mitt liv är så fyllt av äventyr att jag inte vill offra det för en man. Alla shoppingexpeditioner, alla experiment i köket, alla träffar med väninnorna riskerar att gå om  intet.

Många i min ålder har fullt upp och måste säga nej till alla giftermålsanbud. Ursula är likadan, men stackarn hon kan inte få barn.

Jag vill nog allt ha mina äventyr innan jag stadgar mig. Har kontakt med många killar på 18-20 på nätet som bara längtar efter att träffa mig IRL.

Så tack, men nej tack. Återkom om några år, underbara män som uppvaktar mig! (PS. Skicka inga mer mess om brudklänningar.) Toodeloo!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Moderat köper medlemmar

Moderaterna har köpt hundratals nya medlemmar, skriver Expressen, SvD, DN och Aftonbladet. Det är riksdagskandidaten Mats Rudin som betalat avgifterna för ”vänner och bekanta” i Rinkeby-Tensta.

Moderaterna har på rekordtid fått nästan lika många medlemmar bland det invandrartäta områdets somalier, som ofta har svårt med svenska språket, som partiet har i villastaden Bromma.

”Du blir medlem gratis, och så får du medlemstidningen Medborgaren* sex gånger om året” skulle jag till exempel sagt om jag varit Rudin. ”Du kan också få vara med på utbildningar, jo visst ser du, och konferenser som ordnas av Moderaterna. Jo, det är sant, gratis!”

Är det så fel?

Det är bara logiskt att just somalier i Rinkeby-Tensta väljer att bli medlemmar i Moderaterna. Vanligtvis ses Moderaterna som ett parti för de som har pengar och som vill få ännu mer genom skattesänkningar som leder till att de fattigaste får mindre.

Men somalierna har insett att de har lika mycket att tjäna på medlemskap som direktörerna i villorna i Bromma och i den hemliga klubben ”Sällskapet Tornet” som genererar stora summor till Moderaterna. Enbart en av Tornets medlemmar har skänkt nästan 100.000 kronor till partiet under de senaste åren.

Hand i hand går somalierna i Rinkeby med direktörerna, grevarna och miljardärerna för att skapa ett bättre Sverige.

Klaus-Dieter Fliik

* Tidskriften Medborgaren ägs av Arvid Lindman AB som ägs av Moderaterna. Miljardären greve Gustaf Douglas var under många år ordförande i Arvid Lindman AB.