Det statliga bidraget till kommunala hyresgarantier är pekpinnepolitik, anser Malin Siwe i DN. Hon påpekar att staten ju enligt Göran Hägglund (KD) inte ska ägna sig åt pekpinnepolitik.
Vad har ordet “pekpinne” för innebörd om det är pekpinnepolitik att garantera hyran så att personer med betalningsanmärkningar kan få hyreskontrakt?
I sitt tal i Jönköping 29 januari sade Göran Hägglund
Vi tar strid, inte för det mest effektiva samhället, utan för det goda samhället. Där folk får vara ifred från pekpinneförsedda ideologer och kommissarier. Med sina barn, med sina hem och med sina värderingar – med sina livsval över huvud taget.
Att inte kunna få hyreskontrakt på grund av betalningsanmärkningar är alltså ett livsval som staten lägger sig i med pekpinnar. Trots att den lilla människan gjort ett fritt val och medvetet skaffat sig skulder för att göra sig omöjlig hos bostadsbolagen ska han tvingas in i systemet. In i en hyresrätt.
Javisst, där kommer Storebror kommissarien inklampande i sina läderstövlar och “Van Helsing”-läderrock och sin förfärliga pekpinne från DDR och hindrar honom från att leva det fria livet utan bostad.
Pekpinnen ska tas omhand, göras till braspinnar och eldas upp, menar Siwe. Eldens renande kraft är verkligen dubbelplusbra.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Det finns ju många livsval som statens pekpinnar inte längre skall korrigera. Det kan handla om personer som väljer att inte göra bra för sig i skolan, personer som väljer att inte arbeta, personer som väljer att bli sjuka eller gamla. Men sådan livsval skall ju naturligtvis inte staten korrigera med pekpinnar. I stället skall staten uppmuntra goda exempel, genom att sänka skatten för högavlönade.
Vad säger rottingmajoren, herr B, om detta förakt för pekpinnen? Han svingar rottingen med uppenbar schvung i skolvärlden. Men visar inte behovet av rotting på en avsaknad av pekpinne i ett tidigare skede? Jag vet inte.
Jag minns dock – med värme och ömhet, faktiskt – min (redan då) gamla lärarinna Gertrud i småskolan. (Det är drygt femtio år sedan. Ren historia, således.) Hon kombinerade på ett förtjänstfullt sätt pekpinne och rotting i ett smidigt redskap, när hon lät träribban vina genom luften och landa tvärs över våra (inte särskilt oskyldiga) barnafingrar med en spänstig snärt. Jag får tårar i ögonen än i denna dag, när jag minns, hur jävla ont det gjorde.
Men gjorde det inte oss små obehagliga frön till goda medborgare? Det kan jag inte påstå. Inte alla. En del utvecklade efterhand sadistiska tendenser och blev skattmasar och kommissarier och la’ sig i folks affärer i tid och otid.
Heder åt Hägglund som insett vådorna av sekler av (sosse-)misstag!
Mmmmm…. Dubbelplusbra!
Siwe och Hägglund har förstått det bästa för var och en. Hägglund är partiledare i en regeringsduglig regering. Varför händer inget??
När ska vi fritt få bestämma över våra liv? När ska det sluta daltas med bidrag hit och dit? Skolpeng, läkar- och tandläkarsubventioner, skattepengar till dagisbarn (så dumt).
Det är ett virrvarr av pengar som stjäls och sedan delas ut.
Varför gör inte den regeringsduglige Reinfeldt något åt det?
Det är nästan så jag tvivlar på att de följer högerideologier alls.
Quislingar!