Fik i Stockholm stänger ute Alex Schulman för att han har barn med sig, rapporterar Aftonbladet. Alex undrar vem kaféerna egentligen är till för.
För människor. Man släpper inte in hundar där man äter mat heller. Faktum är att uppfostringsmetoder för hundar fungerar lika bra på barn. Många har inspirerats av Cesar Millan och hans tv-program “The Dog Whisperer” (“Mannen som talar med hundar”).
Både barn och hundar behöver röra på sig, disciplin och kärlek.
Resonemanget är givetvis förenklat. Man kan naturligtvis inte behandla barn på ett annat sätt än andra människor.
Nej, alla personer som står under en i status måste i själva verket behandlas som hundar för att må bra. Vad är det som är så hemskt med att påpeka något vi alla vet?
Anställda behöver också röra på sig under arbetsdagen för att inte börja bete sig dåligt. De behöver disciplin för att få jobbet gjort, och de behöver en gnutta kärlek.
Man går sida vid sida med arbetsstyrkan, vars förtroende man bär. Man ska inte behöva förklara sina beslut, och man får gärna använda pedagogiska lögner om det behövs för att få barnet/den anställde eller medborgaren att vara snäll (“nej, det finns ingen godisaffär här”; “nej, jag har inte hört någon kritik mot reglerna för sjukskrivningar“; “vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration“).
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Tack till Pia för tipset om den revolutionerande moderna uppfostringsmetoden.
Naturligtvis fungerar Cesar Millans pedagogik även på cancersjuka och andra parasiter som försöker smita undan från arbetslinjen. Men dessa personer liknar ju mest mycket odisciplinerade hundar, och för sådana har ju Cesar Millan lite mera bestämda uppfostringsmetoder i form av stackel (halsband med metallpiggar inåt) och elhalsband. Och det är just den pedagogiken som parasiterna behöver uppfostras med.
Alex morfar den konservative Sven Stolpe hade förstått att barn är små elaka dvärgar som skall hållas i barnhagen och inte tro att det är dagisfruktstund på offentlig plats.
Apropå Stolpe:
/Sven Stolpe omnämns i Ola Magnells låt Nya perspektiv:
“När Sven Stolpe får Das Kapital i läxa
(…)
Ja det är då, först då som saker börjar hända
Å det är då som de kan börja skönja nya perspektiv”/
Klarsynt och rättframt av Limbo, som vanligt. Det tål att upprepas många gånger; anställda är som hundar. Inte söta pekineser, eller bichon frisé, utan ilskna inavlade gatukorsningar som man inte kan lita på. Precis som barn för övrigt.
Men nu glider vi från ämnet; varför det är bra att våra folkvalda inte berättar sanningen för medborgarkonsumenterna. ‘The truth, You want the truth?! You can’t handle the truth!’
Människor kanske låtsas att de vill veta. Säger så när de sitter vid köksborden. Men innerst inne vill de att någon annan, en vis och upphöjd ledare, tar vid och leder dem som herden leder lammen i säkerhet.
Det är därför man röstade på Allianzen, trots att man visste att borgerliga regeringar normalt inte kan knyta skorna själva. Man ville slippa tänka själva. Fredrik Reinfeldt gör det åt oss nu. Han vill oss väl, och det innebär skattesänkningar och sjuka som bor under broar.
Life is pain, get used to it. I alla fall i Allianzens Sverige.