Jag – ett ufo

UFO har aldrig intresserat mig – det finns ingen större vinst att göra i spaningar efter flygande tefat. Så jag har alltid antagit att UFO-intresserade är tokar som borde få medicin så att de kan sättas i produktivt arbete.

Men tänk vad fel man kan ha. Ibland upplever man ett paradigmskifte, ruskas om i sin trygga världsbild. Som när jag läser en artikel om förebilder av journalisten Clas Svahn i DN. Där finns flera personer som borde kunna vara förebilder för dagens ungdom.

UFO-författaren Sune Hjorth är en av dem. Han har inte minst synts i Robert Aschbergs program på 90-talet och i Filip och Fredriks ”100 höjdare”.

Hjorth har föreslagit att alla homosexuella ska skickas till en öde ö, skriver Svahn. Tankegången är inte helt enkel att följa – först undrar man hur denna åtgärd skulle öka tillväxten, eftersom homosexuella har en välkänd konsumtionskapacitet som skulle gå till spillo på en öde ö.

Tills man inser att Hjorth förmodligen menar att den nämnda ön ska göras till en ekonomisk frizon som skulle blomstra av kreativitet – med korsbefruktning av hundratals stilar inom mode, inredning och design. Ja, varför flyttar vi inte ihop bögarna?

En ännu radikalare tänkare beskrivs också av Svahn, Claude Vorilhon eller Raël. Raël och hans anhängare tror liksom Hjorth att utomjordingar har samröre med människor, och kanske är det från dessa fransmannen fått insikter när han förespråkar

ett samhälle där bara eliten ska få rösta. På särskilda ID-kort ska det framgå vem som har rätt att uttrycka sin åsikt i valet. ”Endast de som har en intellektuell grad av minst 50 procent över medelvärdet kommer att vara berättigade till en offentlig post, och de som kan rösta kommer att ha en intellektuell grad som är minst 10 procent över medelvärdet”

Detta är slående likt idéer som inte bara Marie Söderqvist utan även tankesmedjan Limbo fört fram. Jag skryter ogärna, men detta torde väl vara ett bevis för hur långt fram tankesmedjan faktiskt befinner sig. Vi flyger redan omkring i rymden, så att säga, tillsammans med andra ufon, Marie Söderqvist och Raël.

Klaus-Dieter Fliik

Bo i bur

Tusentals hongkongbor bor i bur, skriver Aftenposten. För 1.000 kr i månaden kan man hyra en bur på tre kvadratmeter eller så, över en annan lika liten bur. Något att tänka på även i Sverige nu när bostadskostnaderna skenar.

Tankesmedjan Limbo har givit en mängd förslag för hur bostadskrisen kan lösas, men burarna i Hongkong har den fördelen att de redan används. Här kan man tänka sig att företag som Shurgard skulle ha en helt ny marknad, om de bara vågade ta chansen. Ritningarna över byggnader med förvaringsutrymme behöver inte förändras alls, ja, häck, inte ens reklamen:

Är ditt förvaringsutrymme hemma otillräckligt eller har din livs- eller boendesituation förändrats? Då kan Shurgard Self Storage erbjuda dig ett torrt, tryggt och funktionellt förråd anpassat efter dina behov. [min fetning]

Typiskt nog tar Shurgard inte chansen. Jag känner mig som Johan Staël von Holstein, som erbjöd en kompis en fantastisk möjlighet att tjäna mellan en halv och en miljon per månad, men den stackaren vågade inte. I stället valde han att inte tjäna ett öre.

Nä, tacka vet jag sommarställe på Rivieran, chalet i Alperna, barnen på Harvard, Ferrari och privatflyg, goda viner, massor av semesterresor …

Jag fattar inte … Idén fungerar i Hongkong, i Sverige råder det bostadsbrist, lägenheterna i Rosengård kryllar av kackerlackor … Kackerlackor kan inte hålla sig kvar eller göra sig osynliga på burgolv.

Verklighetens folk föredrar praktiska lägenheter, det sägs ju ofta att det byggs för få små bostäder utan onödig lyx, men med låg hyra. Det går trögt för byggbolagen, och än är faran inte över. Framför allt finns det ju ett behov av studentlägenheter, och studenter vill bo enkelt och billigt. Äta snabbnudlar i sin egen bur, med kaffe i termos – det tycker i varje fall jag skulle vara mysigt.

Glöm inte att burar har många fördelar, till exempel är det lätt att hänga upp kläder, som bilden i Aftenposten visar. Även kassar och paraplyer. Möjligheterna är oändliga.

Klaus-Dieter Fliik

Backa in i framtiden

Lagstiftning mot fildelning innebär att backa in i framtiden, säger Maud Olofsson, partiledare för Centerpartiet, till Expressen. Olofsson säger också att regeringen tvingats genomföra integritetskränkande åtgärder på grund av Thomas Bodström.

Nånannanism brukar det kallas, när man som Thomas Bodström och de fyras gäng* skyller på regeringen för att man genomför åtgärder som kränker integriteten. Nånannanism – det är någon annans fel. Låt rätt vara rätt: det är Bodström som genomför själva integritetskränkningen, Maud Olofsson och Alliansen genomför de delar som inte kränker.

Bodströmsamhället heter det, som regeringen nu tvingas genomföra. Tyvärr får man väl konstatera att om Alliansen blir omvald 2010 kommer Thomas Bodströms ödesdigra beslut att införa ett storebrorssamhälle fortsätta att påverka vår framtid.

Fredrik Reinfeldt vill verkligen inte jaga en hel ungdomsgeneration. Maud Olofsson vill verkligen inte backa in i framtiden. Men de måste.

Det är bara att bita i det sura äpplet.

Klaus-Dieter Fliik

* Partiledarna och språkrören i den rödgröna röran.

Hårdhet mot skolk

Skolket ska åtgärdas med en ny skollag, skriver Aftonbladet. Skolan ska ringa hem till föräldrarna samma dag som eleven uteblir. En orsak till att rekordmånga skolkar är att skolan är för svår, menar utbildningsminster Jan Björklund, så därför ska den göras enklare, mindre teoretisk.

Björklund lever kvar i en gången tid, i en tid när folk gjorde det rätta för att det var rätt. De steg upp tidigt, de blev inte sjuka i onödan, de var trevliga mot varandra – bara för att det var rätt. De tog ansvar.

Numera är det bara liberaler som tar ansvar och alltid gör allt rätt. Man kan säga att liberaler och borgare är en slags sista överlevande människospillra från en gyllene tid när folk tog ansvar. Vi är en hotad minoritet.

Därför är det lönlöst att lagstifta om att skolan ska ringa hem till föräldrarna. Skolan befolkas ju till stor del av socialister – lärare blir den som misslyckats i det vanliga livet. Det är lärare som läser kultursidornas normkritik, som umgås med teaterregissörer bosatta på Södermalm, som inte snickrar utan läser en bok.

Det betyder att skolorna i hög utsträckning kommer att strunta i att ringa hem. Och föräldrarna kommer att strunta i samtalen – skolkar barnet så är man utan tvekan socialist. Liberala föräldrar tar ansvar för sina barn, och de skolkar inte.

Det enda som hjälper är ekonomiska incitament. Björklund ”är inte alls främmande för att skärpa frånvarosiffran ännu mer i framtiden”. Det enda rimliga är att sätta den siffran vid 0 procent.

Och med noll menar jag noll. Inte en skolkad minut av lektionstid ska accepteras. Kommer man en minut försent så förlorar man studiebidraget. På detta sätt blir vi av med alla elever som kommer insläntrande fem, tio, tjugo minuter efter att lektionen inletts.

Längre fram kommer vi även att kunna mäta uppmärksamheten. Om uppmärksamheten vandrar hos eleven 20 procent av tiden kommer han/hon att mista studiebidraget. Gradvis skärps kravet, tills hela skoltiden blir en stimulerande tävling – ”Du blinkade – du är borta!”

På detta sätt får vi kvar endast de som verkligen vill gå i skolan. Det kanske bara blir några få procent av dagens antal, men Sverige behöver inte dåliga elever. Resten kan bli snickare, hantverkare. Det är ingen skam att ha ett hantverkskunnigt folk.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Dåligt uttal bakom försäljningsminskning

Shopping i servicens u-land är något av en m-a-r-d-r-ö-m. Förutom alla andra plågor får man stå ut med butiksbiträdenas och expediternas diverse talfel.

Alla lider de av något fel. En kan inte svara rappt, utan det uppstår ett glapp på flera sekunder och man står där och tänker

Jaha, hallå!? Är det någon hemma? Existerar jag? Vem är jag, ett intet? Men vänta ett tag, här står jag ju och tänker, alltså måste jag finnas.

Sedan till slut kommer svaret. Och det är s l ä ä p i g t. Ja, man undrar ju om butiken får statsbidrag för att anställa efterblivna. De som har något fel i huvudet kan väl arbeta på någon plats där de inte stör oss vanliga människor.

Andra svarar helt neutralt, som datamaskiner, utan någon personlighet. Vissa män talar väldigt feminint, och det avskyr jag. En del har en ”grötröst”, andra en ”äggröst” (låter som om de just svalt ett hårdkokt ägg).

Aldrig vet man vilken typ av cirkus-”freak” man ska träffa på den här gången. Därför föreslår jag att Sveriges standardiseringsråd, SSR, tar tag i saken. Man försöker ju genom standarden ISO 9000 få organisationer att kommunicera information på ett effektivt sätt.

Menar ISO-människorna allvar med det de kommunicerar, eller är det bara tomt prat?

En standard för hur anställda i serviceyrken talar borde innefatta standardiserat uttal, hastighet, meningslängd och -byggnad. Liksom i tidningsartiklar ska det viktigaste anges först, och ”rubriker” och ”underrubriker” kan användas för att klargöra uttalanden ytterligare.

Stönanden, suckar och andra missnöjesläten förbjuds, liksom uttryck för tankeverksamhet (”pap-pap-pap-pap-pap, ja den står nog där borta …”) – i den mån den förekommer, vilket i många fall måste sägas vara högst diskutabelt.

Att företag som IKEA går dåligt just nu beror naturligtvis inte på lågkonjunkturen. Det är personalens fel. Om en person inte får ett jobb beror det på honom eller henne. Om han eller hon inte lyckas sälja beror det lika mycket på honom eller henne. Bara personalen kan tala ordentligt går försäljningen bra.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Läskig skatt

I en snar framtid kommer staten att bestämma vårt näringsintag, skrev vi häromdagen. Nu föreslås ett steg i rätt riktning i USA – extraskatt på läsk. En skatt som för övrigt redan finns i Norge och Finland och ska ha minskat colapimplandet.

I Sverige är Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm positiv till läskskatt med argumentet att det gagnar folkhälsan.

Folkhälsan kan gagnas på många sätt. Skatter på alla olämpliga matvaror, restriktioner av alla onyttigheter – som kontrolleras via registrering av alla inköp, något som redan föreslagits.

Tänk på folkhälsan. En god folkhälsa är nödvändig för att samhällskroppen ska kunna säkra tillväxten.

Vi bör sätta upp nationella mål för folkhälsan. Om årets resultat överträffar förra årets resultat kan vi exempelvis få en extra tilldelning chips eller cola. Om det är negativt införs ytterligare åtgärder.

Folkhälsan gagnas också om alla motionerar. Digitala stegräknare kan göras obligatoriska och skicka data till Folkhälsoinstitutet, så att de som avviker från normen kan ges vägledning. Om önskvärt antal steg enligt det nationella stegmålet (NSM) inte uppnåtts ökas nästa års antal för att kompensera.

Vi är alla celler i samhällskroppen. Eller man kan säga att vi - våra jag – sitter i varsin cell, och har skyldigheten att se till att den hålls ren och fin inför inspektionerna. Men vissa celler beter sig elakartat, börjar växa okontrollerat. Man kan säga att fetma är samhällskroppens cancer. Hjälper inga andra åtgärder kan kemoterapi eller strålbehandling användas.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Ja till vanlighet

10 miljoner dollar satsas på psykologisk krigföring på nätet, rapporterar Network World och The Register. Det är US Special Operations Command (SOCOM) som gett General Dynamics ett kontrakt att sätta upp ”influence websites” som stöd för kriget mot terrorismen.

Nu förs striden mot terrorismen alltså även genom korrekt information på Internet, och på en rad olika angivna språk, från arabiska och engelska till ryska och urdu – dock anges inte något nordiskt språk.

Ingen vet emellertid hur mycket pengar som Sveriges radikala elit satsar på det ideologiska kriget mot oss vanliga, mot verklighetens folk, mot oss som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv.

Under sommaren tar vi det lugnt, åker till landet, går på loppmarknad, slåss mot fästingar, tar barnen till stranden eller åker utomlands. Men det är fel, säger eliten på sina höga hästar i sina krönikor. Vi får inte slåss mot fästingar. De säger att det är ”fint” läsa böcker, ”bra” att gå med i demonstrationer, ”viktigt” att engagera oss i samhället och i debatten.

Verklighetens folk vill snickra på landet, inte se filmer och böcker som i trettio år spridit hån mot svenssonlivet. Vi får inte längre vara normala, göra normala saker som att tala i tungor i vår kyrka och be till en gud som är tre delar men en men tre men en och helt olik Allah, som är en gud som är Gud, men en annan gud. Jag vill gå så långt som att säga att vi med ett hårt slag borde täppa till truten på radikaleliten som vill få oss normala att göra något annat än att ta det lugnt och supa på en strand i Thailand.

Jag efterlyser sunt förnuft i politiken och samhället. Vi måste tala om rätten för folk att snickra, att arbeta med händerna och inte trassla in sig i tillskruvade krönikor och böcker. Rätten att diskutera hushållskassan, de gamla föräldrarna, jobbet och nästa helg. Rätten att slippa en massa konstigheter i artiklar och böcker.

Men vi kan inte endast tala om ”rättigheter”. Vi måste tala om skyldigheter också. Skyldigheten att leva ett normalt arbetande liv, att leva i verkligheten, att undvika kontakt med teaterregissörer på Södermalm som skriver om något konstigt. Skyldigheten att använda hammaren till något konstruktivt och inte dekonstruktivt. Slå med hammaren!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

PS: Köp och läs Verklighetens folk av Klaus-Dieter Fliik:

Viktiga datum 2010

N00b-talet är snart på änden ! Men va’d bär 2010 i sin skötsel? Ja, vem, vet!? Dockjag har börjat,skriva in viktiga data på min calender, så här långt har jag fyllit i på med:

15 januari – sol förgrämelse
tidig vår – Marcus Birro slutar blogga; blogg döden in träder
1 maj – 1 maj firas
sommar – sommar lov
19 september – riks dagsval
sen sommar/tidig höst – Marcus Birro börjar blogga
24 december – jul afton

Men vad burkar DU fira! jA, DET ÄR VÄL NDVIDUALT, {FASI KEN NU VART DET STORA BOK STAVER IGEN!.]

Victoria Rebecka Madeleine Amelia Amanda Emma Gäddåker

Väst för värsting

Unga skadegörare bör gå runt i västar, tycker Lars Johnson (M), nämndsledamot i Arlöv. Johnson vill även kunna lagföra 12-åringar, säger han till Sydsvenskan (via Alliansfritt Sverige).

Risken med väst för värstingar är att den kan få motsatt effekt, att den som bär väst är bäst. Ni vet hur barn kan rimma, primitivt men effektivt. De som har väst uppfattas som tuffa och ges extra latitud att bulla ettaplättare, et.c.

Bättre är då den av tankesmedjan Limbo föreslagna personliga regskylten, ett tygband i stretch runt midjan med personuppgifter så att unga skadegörare omedelbart kan identifieras av envar. Ja, då bakdantades det, tisslades och tasslades, fnissades det i undanskymda träckgömslen på nätet, över vårt förslag.

Lägg till detta skoluniformer. Ja, inte den socialistiska typen av skoluniform som klär alla likadant, utan en yrkesförberedande uniform. Alla som går på Hantverksprogrammet klär sig som hantverkare, Byggprogrammet som byggare, och så vidare.

Innan gymnasiet kläs barnen efter framtida förväntad yrkesroll (FFYR), som bedöms av en panel bestående av lärare och rektor. En slö och dum unge med låga betyg som dessutom är överviktig får klä sig i uniform lämplig för personal på snabbmatsrestaurang, en smart och framåt pojke med välbärgade föräldrar kläs som framtida ekonom eller jurist.

Barn är inte identiska. Alla har olika förutsättningar. En del har läshuvud, andra har tecknadserieskalle lämpad för ”the School of Hard Knocks”. Som ung förleds ungdomar att tro att framtiden är helt öppen, att de ”kan göra vad som helst”. Men det är bara en illusion som leder till mycken sorg och skolk när man inte vet vem man är.

Betydligt bättre då att göra barnen trygga i framtida yrkesroller redan från början.

Klaus-Dieter Fliik

Klimatnördar mot turism

Turismen kan bli den största klimatboven, skriver DN. Tre av världens främsta transportforskare har presenterat en rapport under en turistkonferens i Göteborg som pekar på flygresandets stora roll.

Redan i artikelns andra stycke reagerar jag. ”Turistkonferens”? Det låter inte särskilt seriöst att presentera forskningsresultat för en grupp turister. Var det ens någon som hörde på mellan drinkarna och dansen?

Man tänker sig att biobränsle ska ersätta fossila bränslen. För att täcka förbrukningen idag skulle ett område dubbelt så stort som Sverige få odlas upp med Jatrophaplantor. Om resandet som tänkt fördubblas till 2030 krävs en yta motsvarande Västeuropa.

Det fina i kråksången är att det faktiskt finns ett bälte med outnyttjade, irrelevanta länder som kan användas för odlingen. Tänk er ett bälte från Bangladesj över Bumra, Tailand, Lhaos, Cambodia och Vietnamn till Filipinerna, Malajsia, Inodnesien och Papua Nya Guinera.

Här växer det så det knakar, här är människorna varma och glada och inte rädda för att jobba. ”Det finns en värme och glädje i deras relationer, i deras ögon” skriver Johan Staël von Holstein i Metro angående filippiner han träffat, ”de njuter av det lilla”.

Tanken är att många av invånarna kan flytta hit till väst och ta alla de ”skitjobb” som gnälliga svenskar inte vill ta, och städa, vara betjänter et.c. Många thailändare kan starta massagesalonger, och vietnameser restauranger och så vidare. Alla de svenskar som har svårt att få tag på en bra svensk hemmafru får enkelt en liten hustru från ett av de asiatiska länderna.

Detta blir ett sätt att öka den katastrofala nivån på service vi har i Sverige. Sverige har på grund av socialismens härjningar blivit ett u-land när det gäller service, så det är snarast omvänd u-landshjälp det handlar om när de små gulliga asiaterna – som för övrigt blir väldigt bra på nakenbilder, säger min pojkvän – kommer hit när deras länder odlas upp.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol