Sluta flumma om kameraövervakning

Kameraövervakning minskar inte våldsbrott. Det visar en rapport från Brå enligt DN. Flumrapporten från Brottsförebyggande rådet menar att kameror inte förebygger brott i stadskärnor.

Det är svårt att begripa rapportens slutsatser. För vi inom verklighetens folk vet att dom fungerar. Och med dom menar jag kamerorna. Vi har rent mjöl i påsen och har inget att dölja. Därför har vi inget mot fler kameror.

Ta bara bajset i butiken i Motala. Någon har bajsat på golvet. Polisen tittar på det, och den skyldige ska kunna gripas. Tack vare kameror.

Vi inom verklighetens folk ogillar flumrapporter som påstår omöjliga påståenden. Som detta att övervakningskameror inte funkar. Det finns för mycket flum i samhället. Flum som hjälper till att göra mer brott. Uppmanar till det. Elitens flum = stenkastning mot polisen.

Verklighetens folk har nu bildat en grupp, som vi kallar Verklighetens folk (VF). Göran Hägglund förstår oss. Vi är i verkligheten, ogillar flum. Det är för mycket teorier nu. Det ska vara verkligt. T.ex. att snickra.

VF är trött på flum och brott. Därför kräver vi fler övervakningskameror och ett stopp för flumrapporter och flumundersökningar. Avskeda kriminologerna, de uttalar sig alltid flummigt. Avskaffa Brå. Stoppa eliten från att uttala sig.

Så löser vi brotten. Det är mycket enkelt. Sätt upp fler kameror. Ta fast brottslingarna. Använd hårdare tag. Klart.

Sture-Tore Oceankulle
för
Verklighetens folk VF

Tack till Ola Bandola för länken till Corren.

Arbetslösheten: lösningen

Arbetslösheten ökar. I Storbritannien är 2,5 miljoner arbetslösa, och här i Sverige väntas siffran stiga till 11,6 procent 2011.

Samtidigt kollapsar allt fler bisamhällen i det som kallas Colony Collapse Disorder, (CCD). Bin försvinner plötsligt från sina kupor, vilket leder till att bisamhället kollapsar. Orsaken till CCD har ännu inte fastställts med säkerhet.

Utan bin som pollinerar växter kan vi förlora bär, frukter, nötter och grönsaker. Enda alternativet är att människor gör det för hand.

Det sker faktiskt redan i Sichuan-provinsen i Kina. Efter tre tusen år övertar människan biets roll och får för hand pollinera miljarder blommor på päronodlingarna.

Därför är det lämpligt att arbetslösheten nu stiger. Här finns faktiskt en syssla som behöver många händer, utan att vi behöver offra besprutning för att hålla insekter borta. Ja, jag vill gå så långt som att säga att vi borde utrota alla bin, som konkurrerar ut människorna.

Här uppstår dock ett smärre problem. För hur kan vi vara säkra på att dagens lata arbetslösa verkligen utför sin uppgift noggrant nog?

Lösningen finns nära till hands. Förarlösa flygplan, så kallade drönare, blir allt vanligare och minskar i storlek. Väldigt snart kan vi massproducera drönare inte större än, tja, ett bi.

Det är spännande att tänka sig att varje mänsklig pollinerare övervakas av ett drönarbi som flyger över hans eller hennes axel och med en miniatyrkamera registrerar pollineringen så att den går rätt till.

Givetvis kan alla arbetare i alla yrken få en liten drönare. Drönaren blir som en liten kompis, som kan ”sova” i fickan och ta upp bränsle där. Till slut kommer alla att vilja ha en liten polare med sig som stöd och hjälp, om det skulle behövas.

Fredrik ”Flipper” Filén

Klimatprinsen

Klimattoppmötet i FN-högkvarteret i New York blev en besvikelse, menar DN. Alla vill att någon annan ska göra något. Men det var i varje fall många vackra fraser vi fick höra medan vattnet stiger.

Prins Charles i Storbritannien kommer i alla fall med konkreta, handfasta råd, skriver Telegraph. Prinsen uppmanar alla att gå mer och åka kommunalt. Själv kan prinsen dock inte ge upp prinsens två Jaguarer, prinsens två Audis, prinsens Range Rover eller prinsens Aston Martin.

Prinsen uppmanar också folk att bo energisnålt. The Prince’s Foundation for the Built Environment som prinsen grundade 1986 håller på att ta fram ett naturligt hus byggt av block av lera och fårull för isoleringen.

Storbritannien kan skatta sig lyckligt över att ha en sådan prins. När, frågar jag mig, ska statsminister Reinfeldt uppmana Svenne Banan att bo i hus med lerväggar och varför inte stampat jordgolv?

Nej, idag måste alla nödvändigtvis bo i bekväma, uppvärmda bostäder och låta våra ben förtvina när de inte används. Det leder inte till lycka, tvärtom. Vi blir ”prinsessan på ärten” och kan inte bli bekväma hur vi än vrider och vänder på oss. Och så börjar vi tro att vi är sjuka.

Kanske är det dags att omvärdera begreppet ”lycka”. Äkta mys kanske trots allt inte följer av en fin bostadsrätt i centrala Stockholm. Kanske är det lerväggar och tak av korrugerad plåt som ger den äkta hemtrevnaden.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Hot ökar vinsten 30.000 gånger

Är stämningar musikindustrins nya affärsidé? frågar sig Madeleine Sjöstedt (FP) i SvD. Den påstådda förlusten av fildelning är 30.000 gånger större än den mängd stålar skivförsäljningen någonsin fått att löpa in i hagen, påpekar Sjöstedt.

Nu är det faktiskt så att verklig försäljning på en fri marknad inte längre räcker för att inbringa de vinster som företag kräver. Visst kan man avreglera allting, men vi stöter ändå mot en gräns – den som sätts av konsumentens ”lust” att konsumera.

Men fantasins värld är obegränsad. Och det är något musikindustrin insett. När förlusten på grund av tänkt illegal aktivitet är 30.000 gånger större än den summa som skivförsäljningen någonsin inbringat blir möjligheterna att kräva ersättning av konsumenterna så oerhört mycket större.

Affärsmodellen ”inbillad förlust” kan och bör övertas av alla företag. Gränsen sätts då endast av företags och branschers fantasi. Vinsten slutar vara beroende av den motsträvige och oberäknelige konsumenten och förs över dit där den hör hemma – till företaget.

Innovation och kreativitet blir följden när mängder av metoder att pressa folk på pengar utvecklas. Och är det något vi behöver i det halvkommunistiska u-landet Sverige (endast Nordkorea och Kuba är värre) är det innovativa och kreativa affärsidéer. Endast fantasin sätter gränsen.

Ordet ”fantasi” har dock en negativ klang, då man tänker på konstnärer och andra psykotiker. Låt oss i stället utgå från ordet ”kreativ” när det gäller den nya ekonomin. Låt oss kalla den kreationistisk ekonomi.

Klaus-Dieter Fliik

Avlyssnade politiker

Boris Jeltsin, tidigare president i Ryssland, avlyssnades under sina sista år, skriver SvD, Aftonbladet och Expressen. Han fick inte ens träffa vem han ville, avslöjar före detta premiärministern Michail Kasianov i en ny bok.

Tidigare har vi med övervakning tänkt oss att den riktar in sig på misstänkta, det vill säga hela befolkningen utom eliten. Nu måste vi dock kunna ställa oss frågan om inte eliten också är kapabel att begå terrordåd. I Frankrike har till exempel president Sarkozy anklagats för att ha tagit emot mutor kopplade till internationella vapenaffärer.

Ja, här i Sverige har flera politikers bakgrunder blivit ”tvättade” på nätet, bland annat kristdemokraten Ella Bohlins. Och det har skett från riksdagen.

Vi borde bevaka alla politiker lika ingående som vanliga svennebananer, begränsa deras umgängeskrets och avlyssna deras samtal. Det blir extra viktigt om borderline-kriminella väljs in i regering och riksdag.

Jag behöver bara nämna två namn för att faran ska bli uppenbar. Betänk detta:

• Lars Ohly (V) som finansminister
• Rick Falkvinge (PP) i riksdagen

Smaka på dem.

Politiker ska inte styra ekonomin. Den ska styras av den osynliga handen. För att utröna den osynliga handens vilja ska man givetvis vända sig till ekonomer. Men dessa måste få tillgång till sina djupaste intuitioner, vilket åstadkoms genom att de regelbundet lägger sig i flyttankar, i vilka hjärnvågorna går ner i djupare nivåer och befordrar problemlösning.

De rätta besluten fattas efter de ekonomiska ”schamanernas” insikter från sina ”resor” in i det undermedvetna, där de har direktkontakt med den osynliga handen. Den högsta viljan tillkännages efter dagliga seanser, och samhällets institutioner fullgör den så att vi alla kan uppnå lycka.

Dagens politiker – under strikt övervakning – kan ges en roll liknande kungens, ceremoniell och utan någon betydelse. Deras uppgift blir att göra reklam för Sverige.

Klaus-Dieter Fliik

EU övervakar avvikande beteende

Onormalt beteende ska kartläggas av EU, rapporterar Telegraph (via kommentar av Simon hos HAX). Project Indect syftar till att utveckla program som analyserar information på nätet för att upptäcka hot och abnormt beteende eller våld.

Adabts är ett annat EU-projekt med målet att upptäcka misstänkt beteende, men genom att analysera bilder från övervakningskameror.

Meningen med både Indect och Adabts är att få fast terrorister och personer som är på väg att begå brott eller våldsdåd. Inget kontroversiellt i det.

Men i framtiden kan systemen förfinas så att alla rörelser och röstmönster som är ickefunktionella registreras. Personer som beter sig oekonomiskt och i längden icke hållbart kan på så sätt få rätt medicinering och behandling.

Vad jag vill se är ett samhälle där alla rörelser i det offentliga rummet är maximalt anpassade för att öka tillväxten. Det är slöseri att låta folk vandra omkring på måfå, gå vilse, springa och därigenom verka hotande och så vidare.

När abnormt beteende, som avviker från ”verklighetsrörelser” (d.v.s. standarden som sätts av verklighetens folk), detekteras anländer säkerhetsvakter för att korrigera beteendet. Detta kan ske med allt från reprimand till medicinering på plats eller omhändertagande för omskolning.

Men vi kan inte enbart se verklighetsrörelser som ett ”tvång”. Det finns en skönhet i harmoniska rörelser, de flesta av oss tycker väl om dans.

Urban movement design (UMD) kallas det på engelska, att människors rörelser formges för att skapa en designmässig helhet med arkitektur och stadsbyggnad. En koordinering av människa med stad och teknologi skapar vackrare städer. UMD-turismen har stor potential - många är villiga att betala stora pengar för att åka till olika städer och från speciella utkikspunkter titta på lyckade UMD-projekt.

Låt oss röra oss tillsammans, i harmoni, alla rörelser koordinerade för största möjliga tillväxt och lycka. Marknadsstaten vill att vi ska vara lyckliga och då är det bara naturligt att det fula, disharmoniska övervakas och förbättras. Vi inom verklighetens folk vill att alla ska vara vanliga, normala och lyckliga. Det är bäst för alla.

Fredrik ”Flipper” Filén

Betala för rubriker

Vill du betala för nyheter på nätet? frågar sig SvD. Tidningsbolagen måste ta betalt för delar av innehållet för att överleva, anser en del.

Självklart borde allt innehåll vara avgiftsbelagt. På detta sätt vinner man flera saker. Inte bara ökar tidningsbolagen sina vinster, utan man driver även bort bloggarna. Som det är nu håller tidningshusen på att sjunka i bloggträsket.

När bloggarna inte längre kan länka till artiklar försvinner den oseriösa debatten, och då uppnås ”den stora lösningen” för att tala med Tidningsutgivarnas vd Anna Serner, som 2007 kallade bloggar ”ren skit” (bara för att i februari 2008 starta en egen kanal för skit – skulle nog bloggkramarna säga. Precis som Badlands Hyena kan man dock knappast kalla Serners informationskanal för en blogg).

I artikeln i Svenskan nämns att Aftonbladet är den enda tidning som vågat ta steget att ta betalt för en del av artiklarna. Men inte ens Aftonblaskan är konsekvent – man visar nämligen rubriker som man ska klicka på för att komma till det betalda innehållet.

Detta är fel.

Inte heller rubriker ska visas gratis. Jämför med musikindustrin, som ligger mycket längre framme. Henrik Alexandersson och MacWorld skriver om att amerikanska upphovsrättsorganisationer nu vill ha betalt för provlyssningar, för de 30 sekunder av en låt som man kan få på iTunes (och andra platser som Amazon).

Det stora steget måste alltså innebära att även ta betalt för rubrikerna. Ingen ska kunna få en aning om vad som hänt i världen utan att betala. Detta innebär att läsarna först betalar en avgift för att komma till rubriken, sedan den fulla avgiften om de vill läsa själva artikeln.

Utvecklingen kan ske gradvis för att vänja läsarna (som när man kokar en groda): först ta betalt för en del av innehållet, sedan för hela tidningen, sedan även för rubrikerna.

Jag drömmer om ett hållbart Internet. Ett Internet där varje klick, varje scrollning, varje sekund på en webbplats innebär att en summa dras från ens konto. Ett hållbart Internet tryggt invirat i lindor som vi gemensamt i våra armar bär in i framtiden.

Klaus-Dieter Fliik

Fula dumma barn nej tack

Blonda, blåögda med hög IQ blir vardag i framtiden, skriver Aftonbladet med anledning av en ny bok av Danny Wattin. När gentekniken utnyttjas full ut kommer de som har råd att skaffa vackra barn som blir eliten, medan de ”oförbättrade” utgör en ännu mer förtryckt underklass.

Malin Wollin i samma tidning verkar vara motståndare till utvecklingen. Hon blir en skogsmulla och sätter sig i en pinnkoja om det blir verklighet med ett överflöd av vackra smarta barn. Själv umgås jag enbart med vackra människor, livet är för kort att lägga på fula människor.

Men som Trollhare är inne på kanske det inte är så enkelt med gentekniken. När antalet genier ökar är det inte omöjligt att också mängden autister exploderar så att vi får hela Rain Man-generationer: kan lära in telefonkatalogen med en genomläsning, men tror att man kan köpa en bil för en dollar.

Risken är alltså att den femprocentiga storstadseliten i sina försök att skaffa perfekta barn i själva verket skjuter sig själv i foten. Elitbarnen kan komma att bli lika handikappade som den inavlade brittiska överklassens ”twits”:

 

Lösningen är uppenbar: vi ger arbetarklassen möjlighet att välja egenskaper på sina barn.

Om det går fel, så ser de rejäla arbetarhonorna till att ta hand om de efterblivna ungarna. Om det går bra och barnet blir ett geni, kan han, eller hon, sponsras av eliten, sättas i internatskolor, få en bra uppväxt och utbildning på behörigt avstånd från de sunkiga rötterna.

Fredrik ”Flipper” Filén

Middag med mördarpirat

På 1600-talet försökte kapten James Misson skapa en idealstat med namnet Libertatia på norra Madagaskar. Samhällsexperimentet varade i 25 år under vilka piraterna hänsynslöst mördade och avrättade motståndare.

Men isoleringen av landet gjorde att omvärlden, till största del, var omedveten om vad som hände.

Svenskarnas resa

En liten grupp svenskar åkte i slutet av 1660-talet och besökte idealstaten. Mest namnkunnig i delegationen var den store poeten Georg Stiernhielm (1598-1672).

I Libertatia var regeln var att ”all should be in common” och alla beslut skulle ske genom omröstning där alla hade en röst. Pengar hade avskaffats.

Prizes and money taken at sea were ”carry’d into the common Treasury, Money being of no Use where every Thing was in common.”

Piraterna berättade att de tagit flera skepp och befriat slavarna ombord på dem. Sedan slog de sig ner och alla arbetade som bönder. Jorden ägdes gemensamt.

Att se det man vill se

Resenärerna såg nästan inga skjutvapen, inga fängelsehålor och inget mördande. Svenskarna besökte sjukstugor och tömda skepp som ankrats vid kusten. De åt middag med pirathövdingen och lade inte märke till några tecken på undernäring, även om de faktiskt såg den. Stiernhielm skrev om en av de ”glada” bondflickorna att hon var

Brun vnder ögon’, och bränd av Sool-skijn, mager av hulde

Svenskarna som skrev entusiastiska pamfletter om sitt besök hos piraterna i Libertatia trodde att de kämpade för frihet och rättvisa. Hur är det möjligt att de lyckades missa alla mord och våldtäkter som begicks av piraterna? Hur kunde de stå för uppfattningen att det är rätt att kidnappa andras slavar och stjäla skepp?

Om utställningen

Forum för levande historia gavs i december 2006 i uppdrag att kartlägga och sammanställa information om kommunistiska regimers brott mot mänskligheten. Efter Alliansens valseger fick FFLH i december 2010 uppgiften att även undersöka piratismens brott mot mänskligheten.

Syftet med utställningen är att öka kunskapen och medvetenheten kring de brott mot mänskligheten som begåtts av pirater genom tiderna och sätta in dem i ett perspektiv som är relevant också i samtiden. Vilka grupper är det idag som förespråkar påstådd ”frihet” och anser att det är rätt att ta andras egendom?

Middag med mördarpirat kommer att visas i FFLH:s lokaler och därefter turnera runt skolor i landet. I uppdraget ingår särskilt att informera unga om piraters brott genom tiderna. Att FFLH blivit JO-anmäld för reklamfilmen där partiledaren Rick Falkvinge utmålas i ofördelaktig dager inverkar inte på turnen.

Gabriella Fisting

125 miljoner till teater

Konstnärsinkomsten slopas, rapporterar SvD, DN och Aftonbladet. 157 svenska kulturarbetare håller en sådan nivå att de anses vara värda en garanterad inkomst på 18.000 i månaden. Inkomstgarantin kostar 17 miljoner per år.

Äntligen! Jag måste säga att jag skakar av en blandning av ilska och förbannadhet. 17 miljoner! Tänk på att Victorias bröllop går på 14 miljoner, som kommer ut skattebetalarnas ficka. Resten tvingas kungen ta ur egen ficka. Tror socialisterna att de pengarna flugit in i hans fickor som stekta sparvar?

Samtidigt höjs kungafamiljens apanage från 112 miljoner till 125 miljoner – en ökning med 13 miljoner, nästan samma som slopandet av konstnärsinkomsten drar in. Det är vad vi betalar för riktig kultur. För som Lena Mellin skriver:

Kungen, drottningen och deras barn har gått med på att spela en slags offentlig teater mot betalning. Uteblir betalningen blir det givetvis ingen pjäs.

Givetvis ska våra pengar gå till den kultur, den teater som folkflertalet gillar. Inte till kärnfamiljskritik skriven av någon teaterregissör bosatt på Södermalm eller fejkade självmordsförsök på en bro i Stockholm. Nej, det ska vara hyllning av kärnfamiljen – kungens – och inga självmordsförsök utan bröllop. Det är ju så trevligt! Och som Mellin skriver är det tokbilligt!!

Ge folket den teater den vill ha. Den ska vi stödja med skatten, eller vad säger ni, javisst, eller hur!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol