Backa in i framtiden

Lagstiftning mot fildelning innebär att backa in i framtiden, säger Maud Olofsson, partiledare för Centerpartiet, till Expressen. Olofsson säger också att regeringen tvingats genomföra integritetskränkande åtgärder på grund av Thomas Bodström.

Nånannanism brukar det kallas, när man som Thomas Bodström och de fyras gäng* skyller på regeringen för att man genomför åtgärder som kränker integriteten. Nånannanism – det är någon annans fel. Låt rätt vara rätt: det är Bodström som genomför själva integritetskränkningen, Maud Olofsson och Alliansen genomför de delar som inte kränker.

Bodströmsamhället heter det, som regeringen nu tvingas genomföra. Tyvärr får man väl konstatera att om Alliansen blir omvald 2010 kommer Thomas Bodströms ödesdigra beslut att införa ett storebrorssamhälle fortsätta att påverka vår framtid.

Fredrik Reinfeldt vill verkligen inte jaga en hel ungdomsgeneration. Maud Olofsson vill verkligen inte backa in i framtiden. Men de måste.

Det är bara att bita i det sura äpplet.

Klaus-Dieter Fliik

* Partiledarna och språkrören i den rödgröna röran.

Hårdhet mot skolk

Skolket ska åtgärdas med en ny skollag, skriver Aftonbladet. Skolan ska ringa hem till föräldrarna samma dag som eleven uteblir. En orsak till att rekordmånga skolkar är att skolan är för svår, menar utbildningsminster Jan Björklund, så därför ska den göras enklare, mindre teoretisk.

Björklund lever kvar i en gången tid, i en tid när folk gjorde det rätta för att det var rätt. De steg upp tidigt, de blev inte sjuka i onödan, de var trevliga mot varandra – bara för att det var rätt. De tog ansvar.

Numera är det bara liberaler som tar ansvar och alltid gör allt rätt. Man kan säga att liberaler och borgare är en slags sista överlevande människospillra från en gyllene tid när folk tog ansvar. Vi är en hotad minoritet.

Därför är det lönlöst att lagstifta om att skolan ska ringa hem till föräldrarna. Skolan befolkas ju till stor del av socialister – lärare blir den som misslyckats i det vanliga livet. Det är lärare som läser kultursidornas normkritik, som umgås med teaterregissörer bosatta på Södermalm, som inte snickrar utan läser en bok.

Det betyder att skolorna i hög utsträckning kommer att strunta i att ringa hem. Och föräldrarna kommer att strunta i samtalen – skolkar barnet så är man utan tvekan socialist. Liberala föräldrar tar ansvar för sina barn, och de skolkar inte.

Det enda som hjälper är ekonomiska incitament. Björklund ”är inte alls främmande för att skärpa frånvarosiffran ännu mer i framtiden”. Det enda rimliga är att sätta den siffran vid 0 procent.

Och med noll menar jag noll. Inte en skolkad minut av lektionstid ska accepteras. Kommer man en minut försent så förlorar man studiebidraget. På detta sätt blir vi av med alla elever som kommer insläntrande fem, tio, tjugo minuter efter att lektionen inletts.

Längre fram kommer vi även att kunna mäta uppmärksamheten. Om uppmärksamheten vandrar hos eleven 20 procent av tiden kommer han/hon att mista studiebidraget. Gradvis skärps kravet, tills hela skoltiden blir en stimulerande tävling – ”Du blinkade – du är borta!”

På detta sätt får vi kvar endast de som verkligen vill gå i skolan. Det kanske bara blir några få procent av dagens antal, men Sverige behöver inte dåliga elever. Resten kan bli snickare, hantverkare. Det är ingen skam att ha ett hantverkskunnigt folk.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Dåligt uttal bakom försäljningsminskning

Shopping i servicens u-land är något av en m-a-r-d-r-ö-m. Förutom alla andra plågor får man stå ut med butiksbiträdenas och expediternas diverse talfel.

Alla lider de av något fel. En kan inte svara rappt, utan det uppstår ett glapp på flera sekunder och man står där och tänker

Jaha, hallå!? Är det någon hemma? Existerar jag? Vem är jag, ett intet? Men vänta ett tag, här står jag ju och tänker, alltså måste jag finnas.

Sedan till slut kommer svaret. Och det är s l ä ä p i g t. Ja, man undrar ju om butiken får statsbidrag för att anställa efterblivna. De som har något fel i huvudet kan väl arbeta på någon plats där de inte stör oss vanliga människor.

Andra svarar helt neutralt, som datamaskiner, utan någon personlighet. Vissa män talar väldigt feminint, och det avskyr jag. En del har en ”grötröst”, andra en ”äggröst” (låter som om de just svalt ett hårdkokt ägg).

Aldrig vet man vilken typ av cirkus-”freak” man ska träffa på den här gången. Därför föreslår jag att Sveriges standardiseringsråd, SSR, tar tag i saken. Man försöker ju genom standarden ISO 9000 få organisationer att kommunicera information på ett effektivt sätt.

Menar ISO-människorna allvar med det de kommunicerar, eller är det bara tomt prat?

En standard för hur anställda i serviceyrken talar borde innefatta standardiserat uttal, hastighet, meningslängd och -byggnad. Liksom i tidningsartiklar ska det viktigaste anges först, och ”rubriker” och ”underrubriker” kan användas för att klargöra uttalanden ytterligare.

Stönanden, suckar och andra missnöjesläten förbjuds, liksom uttryck för tankeverksamhet (”pap-pap-pap-pap-pap, ja den står nog där borta …”) – i den mån den förekommer, vilket i många fall måste sägas vara högst diskutabelt.

Att företag som IKEA går dåligt just nu beror naturligtvis inte på lågkonjunkturen. Det är personalens fel. Om en person inte får ett jobb beror det på honom eller henne. Om han eller hon inte lyckas sälja beror det lika mycket på honom eller henne. Bara personalen kan tala ordentligt går försäljningen bra.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol