“Nocebo” betyder att man blir sjuk om man tror sig bli sjuk “och har alltså ingenting med fusk eller simulering att göra”, skriver Hanne Kjöller i DN.
Hittills har vi fått höra först att folk vet att de inte är sjuka men ljuger om att de är sjuka. Sedan har det hetat att folk är överkänsliga trygghetsnarkomaner och känner sig sjuka fast de inte alls är det, alltså inte ljuger men överdriver.
Nu har vi “nocebo”. Att folk visserligen får riktiga symtom, men att de framkallas av felaktig tro och inte av riktig sjukdom. Vi måste alltså ha fullständig kontroll över oss själva och bara bli sjuka av partiklar som kan ses med blotta ögat (eventuellt med hjälp av mikroskop).
Utvecklingen ser alltså ut så här: sjuka har 1) inga symtom och ljuger om symtom; 2) löjliga symtom och överdriver sina symtom; 3) riktiga men onödiga symtom och talar sanning om symtomen.
Det här oroar mig. Vad är nästa steg, att vi säger att folk faktiskt är sjuka och inte kan göra något åt det? För tidigare har vi kunnat säga att de ska sluta ljuga och sluta överdriva. Nu blir det genast lite svårare när vi måste säga att de ska sluta ha onödiga symtom.
Nej, det känns inte bra det här, det är som om Hanne Kjöller börjar driva åt det socialistiska hållet. Fler och fler börjar vända kappan efter vinden nu när sossarna verkar kunna vinna valet 2010. Senast var det Elisabet Höglund som antydde att hon inte längre tror att folk med trötthetssjukdomar ljuger.
“Kropp, själ och minnen är intimt sammanlänkade så till den grad att det ibland är svårt att veta vad som är vad.” fortsätter Kjöller.
Men vet du vad, vi borgerliga ledarskribenter vet vad som är vad och kan skilja kropp, själ och minnen åt hos de “sjuka”. Låt oss hålla på det. Låt oss inte överge tanken att det bara är vi själva som kan bli verkligt sjuka och att alla andra bara ljuger.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Detta är ju inget annat än inbillningssjuka. Man inbillar sig att man är sjuk – och tron är så stark att den så att säga försätter berg. Alltså blir man sjuk. Därför måste man ju faktiskt ta och ställa folk till svars. Inbillningssjuka är ju ingen riktig sjukdom och skall därför inte behandlas som en sådan – utan som den simulering det är.
Det finns folk som tror på spöken också (alla utom Beatrice Ask som är nykter och klok). Vi kan inte ha sånt folk.
Jag menar dom kan ju inte få lov att gå omkring och tro vad som helst. Det är som att vi skulle tillåta mängder med förlegad gammal vidskepelse. Att låta människor få ersättning från Försäkringskassan på icke vetenskapliga medicinska grunder utan med hänvisning till inbillning och vidskepelse vore ju en ren styggelse i mina ögon!
Vill poängtera att jag INTE är spöktroende!
[måste bara göra följande tillägg - Det är ju samma med det här att folk 'dör'. De vet att de kan dö, de vet att andra dör, alltså tror de att de kommer att dö. Och så 'dör' de. Vad kan man kalla sånt annat än ren dumhet.[
Detta är en farlig utveckling.
Man får bara hoppas att plånboken inte blir inbillningssjuk.
Inbillningsjuka botar man det bäst med inbillningstabletter (placebo).
Givetvis dyra och lokalt producerade för att vara både välfärdsdrivande och miljövänliga.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag är riktigt frisk! Det är ju det som är så sjukt! Va, vem skramlade med Stesolidburken??
Anselm B Groda! Du kan ju inte vara riktigt sjuk som fäller en sådan kommentar! Komma skramlande med Stesolidburkar i dessa finanskrisens döddagar – du vet väl att det inte är något att skämta om – medicinerna ska gå till dem som bäst behöver dem. Du är frisk som en nötkärna (och akta dig för att reta upp överläkarna i ps-vården – de kan bli stötta).
Nemokrati: Tack för ditt klargörande! Trots mitt vadderade rum, injektioner och tvångströja känner jag mig äntligen fri från lögner om min sjukdom! Jag refererar till dig när männen i vita rockar låser in mig ikväll.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag vore riktigt sjuk. Jag har aldrig varit sjuk en dag (förutom när jag var mycket liten). Det är lätt att bli arg på såna som är “sjuka”, men jag försöker istället, nuförtiden, att avliva dom. Hittills har jag bara hunnit med ett 30-tal, men nu börjar jag bli varm i kläderna. Och vips! Så är jag inte arg på dom längre.
Den självklara lösningen på det här ‘problemet’ är så klart att inse att alla som väljer att vara sjuka och arbetslösa är som missbrukare. De har helt enkelt sett till att de är utanförskapare. Med vilja och flit! För att de undermedvetet njuter av att vältra sig i elände. Låtit smitta sig, riggat en olycka eller låtit bli att ta hand om sig.
Oavsett metod är resultatet det samma; svindyra kostnader för vård och bidrag – som vi alla andra måste betala med våra surt intjänade pengar. Skattepengar som i stället kunde användas till något bra för oss som vill arbeta och ta ansvar hälls nu ner i ett bottenlöst hål.
Vi måste sluta vara möjliggörare, sluta kasta pengar över dem – annars kan de aldrig ta sig ur moraset av utanförskap. Allianzen förstår det här, men media har aktivt motarbetat dem. Det är dags att vi alla tar tag i ett av landets största problem och Vågar Vägra Ge Bidrag!
ffs, det är ingen jävla motsats mellan placebo och “nocebo”. Bortsätt från att termen “nocebo” är störtlöjlig, så skulle den i så fall placeras som ett specialfall av placebo, användbart för idioter eller folk som talar med idioter.
Talar Du mycket med Dig själv?