”Det var ju pengarna det handlade om redan från början, eller hur?” säger Alexander Bard ”och ler lurigt” skriver Carina Rydberg i DN.
Bard befinner sig i Almedalen och har just hört om att Pirate Bay sålts för 60 miljoner. Hans tidigare skakade själ har genom affären återfått sin balans. Universum har visat sig vara logiskt trots allt. Ett lugnets leende breder ut sig över Bardens ansikte.
Det var inte så illa, trots allt. Det var inte så att man kunde överträda naturlagarna och börja göra saker gratis. Piraterna ville trots allt bara ha pengar.
Ty så är det en gång skrivet, att de lurigaste PR-kampanjer som Pirate Bay till och med kan föra Barden bakom ljuset. Men den osynliga handen visar sin nåd.
Carina Rydberg finner att något har förändrats. Piraterna har tappat sitt engagemang, är inte lika aggressiva. Hon skriver på nätet om Pirate Bay-frågan, men blir inte attackerad. Det är tyst. Hon hittar en stor hög med kort som bjuder på gratisfilm med en värdekod. Högen är orörd. Piraterna har tappat intresset för gratis film.
”Ja. Det är över.”
Det är över.
Jag vill brista ut i den gamla psalmen:
Här var mellan ljuset
Och mörkret en strid,
Dock segrade ljuset
För evig tid.
Nedstörtad är döden,
Och tron står opp
Bland jordiska öden
Med himmelskt hopp.
Klaus-Dieter Fliik





